PROV: Hyundai Grandeur

Nog är det en smula överraskande att köra omkring i Hyundai Grandeur. Det beror inte så mycket på bilen som på omgivningen.
Jag tog för givet att ingen skulle haka upp sig på utseendet - förra generationens Audi A6 som fått ridbyxlår över bakskärmarna ungefär - men bedrog mig. Förbluffande många sneglar mot den ovedersägligt ganska eleganta skapelsen vid trafikljusen.
En gjorde till och med tummen upp (han kanske sålde Hyundai?). Vid ett stopp vid en järnvägsövergång gick en herre runt bilen och registrerade noggrant allt han såg och på en parkeringsplats kom en annan gentleman fram och frågade vad jag körde som var så snyggt. Begripligt. Ingenstans på bilen finns namnet Hyundai i rampljuset. Den som kikar noga kan se logotypen i hjulen, i grillen, på bakluckan och i ratten. I den röda plastlisten på bakstammen står med ytterst liten grad "Grandeur", annars är det blankt på information om modellnamnet.

Skäms tillverkaren? Onödigt i så fall. Det här är en riktigt bra lyxbil i alla viktiga avseenden. Problemet är väl att priset är närmast skrattretande lågt jämfört med de bilar Grandeur vill stå upp emot. Trehundra fyrtio tusen för en Hyundai vore en orimlighet för några år sedan men visar vilka ambitioner den sydkoreanska jätten har; att tränga in på bilköparnas alla arenor. I USA har det redan gått bra, Grandeur ger de inhemska märkena skrämselhicka och framkallar diverse hoprafsade akutmodeller som botförsök.
Problemet för dessa tillverkare är att Hyundais enkla (och sunda, måste man säga) strategi fungerar så bra: "Moderna bilar med aktuell teknik men utan onödig komplikationsgrad". Sådant talar rakt in i många amerikanska bilköparhjärtan, även om det var ett tag sedan den mentaliteten producerade en Chevrolet Impala eller Ford Galaxie. Nu är ju allt så mycket krångligare och mer tillgjort.

Hyundais grejer är okonstlade men inte alltför gammaldags. Den överdrivna designhysterin tycks man ha lämnat bakom sig. Interiören i Grandeur är extremt "straight" men proper, välgjord och handhavandet enkelt. Det andas lite rikedom här och var men stilen är helt utan överdrifter. Precis som det väl ska vara i en bil med lyxiga ambitioner med brett anslag.
I Sverige ska vi inte förvänta oss någon rusning. Här är bilköpare stockkonservativa och misstror oftast varje möjlighet att bryta mönstren när ett alternativ infinner sig. En Audi eller Volvo med motsvarande motor- och utrustningsladdning hamnar inte på södra sidan av halvmiljonstrecket men en sydkoreansk utmanare lär ändå inte föresväva särskilt många.
Eventuella die hards av lyxiga bilar från Hyundai finner nämligen snabbt att en i stort sett likvärdig Sonata med V6 kostar nästan 100 lappar mindre. Bistert utgångsläge alltså, Grandeur.

Ändå är detta en bil som snabbt växer på en. Alla 30 (eller vad det var) som föll för föregångaren XG30 känner snabbt igen sig. Milen rinner undan teflonlätt under den mjuka och ganska avdomnade fjädringen. Hjulupphängningarna är konventionella, konstruktionerna hämtade direkt från Sonata. Det är bara dumt att leka sportbil med den 490 cm och 1 790 kg tunga skapelsen. Jag undrar om det ens är någon skillnad i fjädring/dämpning mellan amerikansk och europeisk version? Jänkesvajet dyker upp ibland, som om bussningarna är lite för slappa, och styrningen har inga ambitioner att leverera nämnvärd information.

Bättre då att låta Grandeur glida fram i tillvaron. Då är bilen rent imponerande och man kan - hur konstigt det än kan låta - känna sig lite märkvärdig i sin högdiskreta statusbil. Underdogperspektivet ("kolla vad jag hittade till fyndpris") är ett märkligt fenomen när det gäller bilar.
Tyst, supertyst när det gäller motor, väg och vind. V6-maskinen på 3,3 liter och 235 hk är rätt kryddad. Råstark, vibrationsfri, anständigt bränslesnål (ca 1,15 l/milen under provperioden). I stort inte ett dugg sämre än vad tyska motsvarigheter presterar. Automatlådan är blott femväxlad och saknar "körprogram". Ingenting man egentligen besväras av, skiftena glider i och ur utan att det märks. Det är väl det som är lyxbilens uppgift, att skala bort färdens störningsmoment?

Utrymmena är verkligt generösa, bagagerummet enormt. Långbeningar kan sträcka ordentligt även i baksätet. De eljusterbara framstolarna är platta men håller för alla övningar utom höga ambitioner hos kurvess. Aktiva nackskydd, krockgardiner, aktivt antisladdsystem, klimatanläggning med separat inställning höger/vänster, bra ljudanläggning - det mesta finns. Men avståndsradar, navigationssystem, startknapp och sådant får man klara sig utan.

Hur ska det här gå då? Antagligen inte alls, men trots allt kanske lite bättre utsikter än för XG30 som kom och gick utan att någon märkte det. I dag ett superfynd för den som är sugen på begagnad lyx till vrakpris och har pondus nog att skippa statusmönstrandet.
Grandeurs grundläggande problem säger mer om oss själva än om själva bilen.