Projekt 2,3-16 i stort och smått

Naturligtvis finns det pyssel och knåp på en 20 år gammal bil som rullat närmare 25 000 mil, även om den heter Mercedes.

För att göra saker och ting enklare - och för att alls få något gjort i stället för att bara köra och njuta (lätt hänt annars) - måste ett projekt av denna natur delas in i två kategorier:

Stora saker och små saker.

Vi räknar med att stora saker kräver experthjälp och ett grabbatag i plånboken. Med tanke på inköpspriset känns det som om vi har höjd för det. Små saker ska vi ordna själva under någon helgtimme, på en utflykt under en långlunch, gärna med hjälp av någon bilskrot och annonsletande. Bara det blir billigt.

Små saker har som bekant en enastående förmåga att skjuta i förgrunden när man tittar på begagnad bil: sila mygg och svälj kameler är regeln man alltför lätt hemfaller åt.

Kan vi putsa upp insidan

på baklampsglasen? Går det att smörja takluckan så den inte kärvar så? Kan vi få tag i den tredje skruven som håller locket till tändboxen? Och så glömmer man rosten och knarret i hjulupphängningen.

Så finns det alltid utrymme för överraskningar längs vägen, kanske redan första kvällen när man ohämmat skulle njuta av sitt fynd. En begagnad bil utan överraskningar i rockärmen existerar helt enkelt inte.

Hittills har vi bara hittat en: strålkastartorkarmotorn som dinglade inne i höger hjulhus. Hur länge hade det pågått? Att den inte farit i väg!

Grundläget är alltså gott, men rosten i hjulhusens bakkant kräver snabb åtgärd. En stor sak. Lika bra att låta svetsa igen två hål i dörrtrösklarnas bakkant när vår medicine plåtdoktor Bengt Blad ändå har lågan i gång och kjolarna är av. Vi har beställt skärmkanter och den yttre halvan av de delbara inre hjulhusen. Ett filéarbete.

Ljudanläggningen är nästa stora sak. Någon har monterat två jättebasuner under hatthyllan. Förbandslådan där tycks ha fått sitt lock kompletterat av en elmotor som antagligen lyfte locket när ljudet vreds på. Fiffigt. Och garanterat problemalstrande.

Saneringen av den kilometerlånga

sladdsalladen riskerar att bli komplicerad; jättehögtalarna i hatthyllan är seriöst hårdmonterade i en figursågad, svåråtkomlig träskiva. Lyckligtvis finns i OK-förlagets hus en ljud- och larmfirma, tänk så vist ordnat!

Själv tillbringade jag en lördag med en orientering i eländet och klippte resolut bort en snårskog sladdar som inte fyllde någon funktion, bara blivit hängande efter hemmafixande av tidigare ägare.

Till slut gav jag upp, kråkboet under panelerna och mattorna är ogenomträngligt. Vi får börja på ruta ett, ta bort rubbet och dra om alla sladdar.

Småsakerna artar sig redan fint och har alstrat den där varma, fina känslan  »jag kan själv«. I nästa nummer hoppas vi att jakten på ljudet låter höra tala om sig och att Doktor Plåt tar emot för en rejäl omgång i de bakre regionerna.

Missa inte det!