Storkverk-1

I det uppländska grannskapet på 1970- och 1980-talet susade Fiat 125 och 124 Coupé på grusvägarna med ett härligt fräs från bakhjulen. Pappa hade fyra Fiat 125 i rad. Jag var alltså dömd till Fiatnörd från början!

När Coupé Fiat begick premiär 1993 var jag såld men det dröjde till 2002 innan jag hade råd med ett eget exemplar, en Coupé 20V Turbo 1998.
Billig tyckte jag då, 90 000kr var ungefär en tredjedel av nypriset... Allt stämde: silvermetallic, svart skinn, ac, fullt utrustad sedan ny (köptes i Danmark av en tysk läkare). Dessutom sänkt med Fiats sänksats och Postert 17-tumsfälgar. Vilken bil!

Sex år senare tänker jag fortfarande »Vilken bil!« varje gång den plockas fram ur vinterförvaringen. Faktum är att jag har svårt att föreställa mig en värdig ersättare: Praktisk, rymlig, rolig, snygg, snabb (världens snabbaste framhjulsdrivna bil 1997), bekväm, snål (relativt!) och pålitlig (jodå!). Nya Scirocco kommer möjligtvis nära.

Karossen var Chris Bangls första storverk medan inredningen valdes från Pininfarina, som även monterade bilen i sin fabrik. Det man slås av är hur smart man gömt karossdelningar (se motorhuven!) och även dörrhandtag (kopierades senare på Alfa 156) för att få så ren form som möjligt.
Min egen bil har, som så många andra Coupéer, fått genomgå en del modifikationer gällande utseende, prestanda och väghållning. Resultatet blev en bil som passar lika bra för långresor som för banträffar.


Hittills har vi besökt Kinnekulle, Knutstorp, Mantorp, Falkenberg, Gelleråsen, Gotland Ring och - Nürburgring (med full semesterpackning och slitna gatdäck).
Fiat Coupé passar bäst på snabbare banor, framtung och stark som den är. I hårnålar blir det gärna understyrt, även om minskad camber fram, större krängare bak och bakåtflyttat batteri hjälper en hel del.

220hk/310nm kanske räcker till 1360 kg, men mycket vill som bekant ha mer. Alltså monterades ny programvara från tyska Novitec, vilket gav både 30 hk extra och lägre bensinförbrukning. Tillsammans med bland annat. större avgassystem mättes 260,4hk i testbänken (ny mätning kommer efter byte till Garrett GT28R - original T28B har börjat läcka olja vid 17 200 mil…)
Det här är den bästa bil jag haft. Ett ständigt glädjeämne (utom när försäkringen ska betalas!) utan större driftstörningar de sex år jag ägt den. Enda riktiga stoppet orsakades vintern 2003 av en oxiderad kontakt på startspärrens styrbox. Dock snabbt avhjälpt mha tips från det oändliga forumet på www.fccuk.org.

Närmaste framtidsplaner förutom turbobytet gäller nya finfälgar. Efter sex års letande har jag hittat rätt och en kvartett Liquidmetal Static 18 x 7,5" är på väg över Atlanten!