INTE FAMILJESPORT UTAN FAMILJERACER!

För åtta år sedan köpte en arbetskamrat en Alfa Romeo. Jag hade aldrig sett en sådan med rätt glasögon, men eftersom jag hjälpte honom att meka en hel del fick jag chansen till detta nu.

Jag blev tvärsåld! En sån här bil ska jag ha bestämde jag. "Hon" var en 164 med en tre liter stor V6-motor. Det tog ett år, men sedan köpte jag henne. Kort därefter köpte jag en till.

Någon såldes och några fler köptes, ska sanningen fram så köpte jag faktiskt en mycket nyare och finare Alfa av modellen 166 med motsvarande 24 ventilsmotor och trodde att min lycka var gjord. Det var den inte! Tre månader senare tog abstinensen över och den nya fina bilen såldes för att direkt gå och köpa en till 164.

Nu har jag haft åtta stycken tror jag. För snart fyra år sedan kände jag behov av någonting mer. Bankörning var svaret! Jag köpte en väldigt fin 164 som jag öronmärkte "banbil" och började dona.

Dock visste jag ju inte ett dugg

om den hedervärda sysslan som heter bankörning. Inte heller visste jag att försök till att utöva den med en 164 är ungefär som att åka vattenskidor med järnvägsräls fastspänd på fötterna.

När jag kom till det första banmötet på Gotland Ring hade självsäkerheten inte stannat hemma. "Har ju kört hempulsrally i skogen sen jag var 15 år, kommer åka ifrån allihop med mina 183 hästkrafter." "Vroom låter det bara." Jo visst!

Några år och många varv senare har jag lärt mig att när du rullar in i depån så går det inte att "se" vem som är snabbast, det kan du bara märka och det är en del av tjusningen. Den absoluta förnedringen var nog när en Volvo original dieselkombi körde om mig på utsidan fast jag låg på så att jag trodde bilen skulle självantända och försvinna i ett blått moln.

Efter denna förnedring

tog jag en mycket lärorik förarkurs. Pricken över i:et var när min instruktör ett år senare hamnade före mig på banan och jag tog mig förbi honom. Efteråt kom han fram och gratulerade, då trodde jag inte att det kunde bli mycket bättre.

För nästan ett år sedan förvånade jag mig själv och impulsköpte ytterligare en 164 för banan. Hon var raceklar och hade tävlats med en del framgångar i ett par år.

Med henne gjorde jag också min tävlingsdebut i Alfaklubbens serie Challenge. Där tillåts bara Alfor och startfältet brukar vara en härlig syn, dessutom är det en vid det här laget etablerad och väl organiserad serie med en hel del tävlingar per säsong.

Bilen som jag tyvärr inte lyckats döpa ännu var relativt långt gången byggmässigt. Hon var väldigt rensad invändigt. Allting var i bra skick och det satt fina Koni coilovers ställbara i bound och rebound monterat.

Motorn var förvisso original

men gick hyfsat bra. Känslan förstärktes av ljudet från motorn som flödade fritt genom en keramisk FIA-godkänd racekat, ett rejält rostfritt rör och slutligen ut genom en enkel kolfiberdämpare.

Sidorutorna var i polykarbonatplast och huven i glasfiber. Kort sagt så var det en väldigt fin bil besiktigad hos bilprovningen och med en vagnbok för racing. När säsongen 2006 var till ända och jag vi hade känt på varandra lite så var det ändå dags för en del förändringar.

I vinter har hon fått nya bromsar runt om från Tarox. Bakrutan som tidigare varit orörd byttes även den till plast, liksom bakluckan som blev i glasfiber.
Framstötfångaren och huven har byggts om för mer aerodynamiskt riktig funktion och hjulhusen har breddats för att rymma de nya 235:orna som jag har stort hopp till.

Vidare har övre fjäderbensinfästningarna bak bytts till ett ledlager med camberjustering istället för det som tidigare varit helt stelopererat. Invändigt har i princip allt det som fanns kvar tagits ur och instrumentbrädan halverats.

Vi hoppas på en matchvikt

runt 1050-1080 kg vilket kan jämföras med tjänstevikten 1440 kg. ECU:n har fått ett nytt chip som förutom några extra kusar höjer varvtalsstoppet till mera lämpliga 7200 rpm.

Hon gick till vår stora glädje igenom besiktningen med blankt papper även i år och är nu i princip klar för asfalten. Första träning blir på Gotland Ring den 22 april och de första två racen på Gelleråsen den 5 maj. Vi kan knappt hålla oss!

MICHA FORSGREN