Ingen panik, det är flera timmar kvar till start...

Att racingprojekt blir stressiga i slutspurten är väl inget jag är ensam om. Trots att ett helt år har gått sedan jag först planerade att få ut Miatan på banan har jag ändå inte hunnit få ordning på bil och utrustning under vintern. Förvisso gick det mycket tid åt att renovera motorn, men när det var klart tog jag semester från pro-jektet. Kanske lusten att lägga ut mer pengar fick mig att glömma att två månader går utav bara farten.  Nu är det en vecka kvar till årets första tävling - Kinnekulle - och knappt något har slutförts annat än att testa Miatan så mycket jag kunnat. Tillförlitligheten måste testas och några småproblem lösas. En vattenläcka upptäcktes under en banträff. Åtgärd: slangbyte. Ett oljeläckage upphörde efter byte av ventilkåpspackning. Blårök visade sig bero på för mycket olja i motorn.  När mekaniken åtgärdats smög sig paniken på och jag insåg att hjälm, overall och all annan person-lig utrustning måste inhandlas.  Bromsarna borde ses över och ny hjulupphängning låg nära på en kravlista. Det sistnämnda blev jag varse efter att ha kört på en klubbträff för två veckor sedan - det krängde hopplöst mycket.

Som om det inte var nog måste bilen ha en vagnbok för att tävla i Roadsport C, och en sådan utfär-das av SBF (Svenska bilsportförbundet). Regbesiktning för vagnbok ska ske minst två veckor före tävling. I det fallet låg jag märkligt nog före i planeringen - hela två dagar hade jag på mig att hitta en besiktningsgubbe från SBF.
Tro det eller ej, han kom gärna dagen efter och tittade på min bil som för övrigt inte uppfyllde de enkla säkerhetskrav som står tydligt redovisade i reglementet. En hel vinter är uppenbart inte till-räckligt med tid för att få en huvudströmbrytare, bogseröglor och ett klistermärke på plats.  Det var bara att lämna familjen på kajkanten och sticka ut till garaget för en helkväll med verktyg och maskiner. Inte helt fel det heller. Familjen (utom racepappan själv) för numera bok över utgifterna för Miatan. För varje tusenlapp som spenderas adderas ytterligare två gäster till min sambos livsdröm. Alla har vi vår egen hobby.  Tillbaka till vår grej. Blev jag klar med bilen den där kvällen i mitt ljusa garage, där kaffekokaren sprider en så trevlig arom runt bilarna? Nej. Ombesiktning blir i depån på Kinnekulle dagen D som i race. Bogseröglor och ett kontrollhål i bågen behöver borras. Racedebuten på Kullen föreföll i det läget nästan räddad.
Personlig säkerhetsutrustning stod härnäst på listan.Overallen fick jag snabbt tag på, närmare bestämt en begagnad Sparco från vår egen professor Jarlmark. Same size trots att en av oss är ut-rustad med lite mer mage. Olika hjälmförslag bollade jag ett par dagar med. Budget eller säkerhet främst? Valde en Stand21 med tanke på att min skalle bara finns i en upplaga. Inte för att jag tror att billigare alternativ är dåliga, men jag är övertygad om att mitt val är en säkrare och framför allt måt-tanpassad investering.


Stand21 hade även handskar och skor liggande på hyllan. Komplett utrustning klar på två dagar. Bromsarna uppgraderades med racebelägg. Bromsskivorna behåller jag original ett tag. Nu var både jag och bilen godkända och nästan klara för race. Förbättring på bilen fanns det ön-skemål om men att på fem dagar lyckas få fram ett helt nytt chassi var mer än jag hoppats på. Otaliga firmor kontaktades i hopp om att få fram något lite enklare än vad jag i vintras drömde om.  Koni Sport och fjädrar med specade fjäderkonstanter räcker gott för en första säsong och förmodli-gen också för Roadsport C på våra små söta svenska banor. Dämpare kunde jag få på dagen men med så kort varsel erbjöds bara sänkfjädrar. Sänkfjädrar satt redan monterade på bilen och de är in-gen succé.
Då ringde Pelle från Stöddämparexperten och hälsade glatt “det fixar vi till på fredag". Snacka om glädjebesked till en stressad debutant. Nu sitter jag här på nålar och väntar. Imorgon är det fredag. Ett set gula Koni shimsas om och H&R-fjädrar med fjäderkonstanter 90/60 monteras tillsammans med hjälpfjäder. Nu väntar jag bara med spänning på om jag får prylarna i tid - eller är debutracet på Kullen skjutet i sank? Nu höll jag visst på det glömma det viktigaste - den visuella trimningen. Bilen gör numera hundra blås stillastående efter att ha fått ett riktigt fräckt dekaltrim av Automobils egen dekalgubbe Tommy Hjellström. Mattsvarta dekaler på bronslacken. En fulländad pojkdröm står nu i mitt garage och till-sammans med sin ägare väntar på en sjuhelsikes debut på Kinnekulle.