FAMILJERACERN DOG PÅ AUTOBAHN

Mars 2007. Drygt två veckor kvar till säsong två med denna M5 börjar för min del. Förra säsongen blev inte riktigt som planerad, av flera olika anledningar. Blinkersbytet hanns med innan den officiella säsongspremiären, men det dröjde ytterliggare en månad innan jag fått tag på originalfälgar i rätt skick. Fokus lades på det mekaniska.

Största servicen utfördes, casterstag, stabilisatorstag och tillhörande bussningar byttes, nya silentblock, växellådskuddar och pitmanarmar monterades, med mera.

I juni var bilen till det yttre återställd till originalutförande, sånär som på att fälgkåporna var tvärtomvända och att emblemet på bakluckan fortfarande satt för högt (vilket det pinsamt nog ännu gör…). Jag och min dåvarande flickvän gjorde oss redo för vår välbehövliga bilsemester. Det var dagen då fotbolls-VM drog igång i Tyskland, men vi trotsade hot om trafikkaos och skulle köra genom hela landet under dagen, för att nå Alperna, som delmål på väg till Toscana.

Vi körde hemifrån tidigt

på morgonen. Båten från Rödby till Puttgarden avgick 07:00, och det tar drygt tre timmar dit om man kör lagligt och med lite marginal. Ganska exakt 05:00 lämnade vi bensinmacken, fulltankade med 95 liter (!) 99 oktanigt motorgodis.

Behöver jag nämna att det inte var mycket trafik på vägarna denna morgon, och att vi anlände med god marginal till avgången? Väl i Tyskland är det numera inte så många mil från färjeläget till Autobahn, och så snart den glädjeframkallande överstrukna 130-skylten dök upp fick M5 göra skäl för sin status som legend.


Sportläge inställt på EDC-dämparna, fullt ös, och så underbart det gick! Bilen verkade verkligen trivas i sin hemmamiljö, och milen rullade på i en väldig fart. Efter två timmar hade vi kommit de 30 milen till Hannover.

Totalt hade vi nu kört ungefär 55 mil - tillräckligt för att tankens reservlampa började att lysa och indikera cirka 10 liter kvar. 55 mil - 85 liter 99-oktanig soppa - ni får själva räkna ut snittförbrukningen, jag vågar inte.

Jag håller utkik

efter en lämplig bensinstation längs vägen och tänker för mig själv, "Det här är livet! Solen skiner, jag färdas i min drömbil på dess hemmaplan, och den stormtrivs". En lång raksträcka uppenbarar sig på den relativt glest trafikerade trefiliga motorvägen och jag fäller gaspedalen till bottenläget - dags att prova toppfarten.

Jag hinner precis se mätarnålen nudda 250 km/h innan jag känner att gasresponsen försvinner. Först tänker jag "Vad konstigt det kändes med toppfartspärren!" och rullar vidare. Jag ser hastighetsmätaren gå ned till 240, 230, "NU borde den väl hoppa igång igen, åtminstone?" tänker jag innan jag ser att varvräknaren står på noll och noterar att motorn faktiskt är helt avstängd.

Aha, det har blivit något elfel i samband med att spärren gick i, jag måste nog starta om motorn, tänker jag och zick-zackar mig mellan lastbilarna och ut i vägrenen där jag lyckas få stopp på bilen. Vrider om nyckeln, startmotorn går men motorn svarar inte.

För att göra en lång historia kort så lyckas jag till slut få tag på en ADAC-bärgare som tar oss och bilen till BMW Niederlassung i Hannover. Där konstateras att kamkedjan har gått av och med tanke på att jag hade över 6000 varv/minut vid haveriet kan man förstås dra slutsatsen att motorn är skrot.

Jag blir erbjuden en BMW utbytesmotor

till det facila priset av 12 800… EURO! Då tillkommer arbetskostnad. Försäkringen täcker förstås inte motorskador på så gamla bilar, och jag ser framför mig hur hela sparkontot går till motorrenovering på hemmaplan.

Semestern avbryts, och vi får snopna ta tåget hem dagen därpå. Bilen transporteras hem med hjälp av försäkringsbolaget, och dök upp en vecka senare. Nåja, vi fick åtminstone uppleva VM-premiären på plats i värdnationen…

Jag konsulterar min trogna mekaniker Tobbe på Need For Speed i Malmö. Vi kommer snabbt överens om att det är vansinne att börja renovera motorn eftersom den sannolikt är totalt skrotad inuti.

De 24 ventilerna har ett snittpris

på över 1000 kronor styck och skulle någon kolv vara skadad (inte helt osannolikt) närmar sig renoveringskostnaden snart 50 000 kronor. Ljuset i tunneln blir istället att Tobbe lyckas hitta en komptestad och utlovat bra utbytesmotor hos en bildemontering.

Utan att tveka beställde jag motorn, och en månad senare var bilen åter körbar, med utbytt motor (vi flyttade över de bästa yttre delarna från den gamla motorn, såsom insug, ventilkåpa och lite annat) och nya remmar samt motorfästen.

Lyckligtvis gick utbytesmotorn minst lika bra som den gamla, men trots detta lät jag göra en motordialys - resultatet var mycket glädjande och kommentaren från teknikern "Detta är den absolut renaste motor vi någonsin kört i maskinen - filtret som brukar vara kolsvart är knappt smutsigt!".

Säsongens planerade körning gick alltså mer eller mindre åt skogen. Knappt 400 mil blev det under hela 2006, och den sista oktober ställdes bilen återigen av för vintern, men snart är det alltså dags. Ny koppling skall det bli, och det där fördömda emblemet skall flyttas, jag lovar. I år ska M5:an KÃ-RAS - vidare optisk renovering får vänta tills 2008…
KALLE HANSEN