Mercedes CLS: Praktverk

Gruset knastrar under fötterna när jag korsar den stora parkeringen. En snabb sväng förbi bilen i ett försök att verka oberörd, men så vänder jag mig ändå om och tänker: Vilket praktarsle! Samma tanke måste Gordon Wagener och Hubert Lee också ha haft när de tog sig an redesignen av Mercedes-Benz CLS. Bilen som till dags dato sålts i 170 000 exemplar jorden runt har nog en hel del kunder som också delar uppfattningen. CLS-baken har säkert beskådats ur alla vinklar bara för att ha befunnits fulländad, hur kan man annars förklara att allt annat har omarbetats men denna del lämnats förhållandevis intakt?

På välkänt bilbyggarlingo är bakdelen på Mercedes CLS muskulös och fronten atletisk, med en utdragen motorhuv som ska knyta an till formerna på SLS. Längs sidorna löper det formgivarna kallar ”dropping line” som på något sätt plockar upp formen från historiska Mercedesmodeller. Okej, visst är den nya frän, men generation ett ser fortfarande förvånansvärt modern ut den också och har till och med lite mer av tidlös elegans i linjerna. När sextiofem procent av köparna till föregångaren har uppgett att designen fällde köpavgörandet får man för Mercedes skull hoppas att de inte blir besvikna denna gång.

Nu ska det satsas hårt på att ge utmanarna Audi A7 och Porsche Panamera en match i jakten på de viktiga högoktaniga spekulanterna. Det var ju trots allt Mercedes som i modern tid återskapade den här fyrsitsiga coupéklassen 2003 med CLS. Det märks tydligt att man inte har för avsikt att förlora de köpare man vunnit de den gången vann över från andra märken.

Efter att ha dragit igen aluminiumdörren och satt mig tillrätta bakom den från »basmodellen« Mercedes E-klass kraftigt omarbetade förarmiljön trycker jag lätt på start/stoppknappen. Efter lite fipplande med den sjustegade automatens (7G-tronic plus) rattväxel byter sportcoupén grusplanen mot nystärkt asfalt och tråckliga kurvor. Vill man – och det vill man ju – går det undan (0–100 på 6 sekunder). V8-motorn mullrar behagfullt som en nöjd mage efter en bättre måltid. Det är välmående och väghållning om vartannat toppat med lite taktil massage från stolens njurbälteslikt kramande sidostöd. Styrningen in i de hästskoformade kurvorna går galant antagligen beroende på den elektromekaniska servostyrningen EPS ”Electro Mechanical Power Steering”. Den sägs vara mer exakt än konventionell hydraulisk styrning och spar dessutom bränsle då den bara är aktiv vid själva rattningen.

Längre upp i bergen börjar det dugga och dessutom omfamnas bilen av en redig ärtsoppa. Då vägrenen – nu fullständigt dold i dimma – är av den brant avfasade typen och höjden är dryga fyrahundra meter över havet så börjar jag fundera på skillnaderna i säkerhetsutrustning mellan konkurrenten Audi A7 (provkörd i Automobil 9/2010) och Mercedes CLS. Bilarna väger jämnt vad gäller säkerheten, men Mercedes har faktiskt hela nio krockkuddar som löser ut från alla tänkbara håll. Till och med juvelerna och bäckenet har en egen kudde. Omtänksamt, så länge den inte löser ut för tidigt …

”Slip-friction” – Mercedes aktiva system som kompenserar för olika typer av underlag för respektive hjul – känns också tryggt nu när de blöta höstlöven ligger och lurar i kurvorna. Men på teknikutrustningssidan toppar faktiskt Audi trots att du får betala cirka hundratusen mer för den stjärnprydda CLS.

En irriterande egenskap av det tekniska slaget stöter jag på under körningens andra dag. Navigatorns väna kvinnoröst ger lite då och då instruktioner som är helt uppåt väggarna och på total kontrakurs med displayens rutt- och kartbild. Egensinnigt och en smula mänskligt, en gps med en dålig dag, förhoppningsvis bara en engångsföreteelse.

Det samlade intrycket av Mercedes CLS är ändå att det är en behaglig milslukare med lagom riv och fina vägegenskaper. Samtliga motoralternativ är dessutom snåla för en sådan här typ av lyxig långfärdsvagn. Jag hann avverka en CLS 500 med en V8 som drar strax under litern milen, CLS 350 BlueEffiency med en V6 bensinmotor som drar 0,68 och CLS 350 CDi BlueEfficiency som är en V6 diesel med en förbrukning på 0,60 liter milen. Dessutom kommer en snål dieselrackare med rak fyra, CLS 250 CDI BlueEfficiency. Den drar bara en halvliter milen men tuffar på rätt bra; 0–100 på 7,5 sekunder.

I januari 2011 anländer CLS 350 till Sverige. CLS 250 kommer i mars och är man intresserad av en CLS 350 får man ge sig till tåls till april 2011.