Bild
Nästa artikelPROV: Mercedes SL63 AMG & SL65 AMG
Publicerad 27 augusti 2008
En rökare i Californien
På en bakgata i ett industriområde i utkanten av Palm Springs bland bergen i Kalifornien - där ordnar Automobils utsände barbeque med hjälp av en Mercedes SL65 AMG. Men det är lillebror SL63 AMG som slutligen imponerar mest.
Fomp! låter det när störtbågen på en Mercedes SL fälls upp. Jag vet, för jag har hört det förut. Men nu hör jag det inte, för det är en dubbelturboladdad V12-motor och två bakdäck som stjäl all akustisk uppmärksamhet.
Egentligen är det märkligt att en ny Mercedes över huvud taget tillåter den möjligen lite omogna (men oförskämt roliga) verksamhet jag just nu ägnar mig åt, nämligen att svarva ned bakdäcken i ett moln av rök.
Fast det är klart - så länge marknadsavdelningen pressar fram bilar med 612 hk måste säkerhetsavdelningen motvilligt överlämna lite ansvar till köparna. Men bara lite. När hjulspinnet blir alltför yvigt drar bilens räddningspatrull (Presafe) slutsatsen att undergången är nära - störtbågen katapulteras och bältena dras åt. Det sistnämnda känns som det ser ut när en cowboy naglas fast av fjorton indianpilar mot en saloonvägg. Fomp!
Antispinnsystemet kan bevisligen kopplas ur - men även i sitt »dämpade« funktionsläge lurpassar alltid antisladdsystemet i bakgrunden. Om livremmen går av kan du lita på hängslena, aldrig baken bar i en Mercedes.
SL65 AMG är toppversion i den nyligen uppiffade SL-serien.
»Sextifemman« är 95 hästkrafter starkare och 722 000 kronor dyrare än den andra dubbelturbotolvan i familjen, SL600 (provkörd i 5.08). Motorerna är naturligtvis nära släkt, men AMG-maskinen är en knapp halvliter större (beteckningarna till trots 5 980 respektive 5 513 cm3) och går klädd i boots med sporrar snarare än handsydda mockaloafers. Motorljudet är vassare, brötigare, stöddigare. Utseendet kralligare med fler luftintag och avgaspipor.
Om SL600 med sina 517 hästkrafter går som hin håle är SL65 AMG nästan löjligt brutalt snabb. Endast personer som kört sig gravt fartblinda under många år på Autobahn kan känna behov av att byta upp sig till en SL65 AMG. Det är trots allt ingen sportbil utan en gran turismo med fällbart tak.
På de flesta sätt är lillebror SL63 AMG en både intressantare och mer sympatisk bekantskap, och det är egentligen den vi kommit för att provköra. Resan börjar en tidig lördagsmorgon i rikemansbyn Palm Springs, omgiven av Kaliforniens berg.
De första milen går längs motorvägen, förvånansvärt trafikerad med tanke på tidpunkten. Håller mig i skinnet och låter 6,2-litersmotorn lufsa på sparlåga. Jag är tålmodig eftersom jag vet vad som väntar - bergsvägar som enligt uppgift inte står Alpernas serpentiner efter.
Men vi hinner bara några få miles på slingerbultarna innan Sunny California visar sig från sin mest ogästvänliga sida.
Nog för att turistbroschyrerna lockar med »skidåkning på förmiddagen och solbad på playan tre timmar senare«, men isbark och snöslask är ärligt talat inte vad vi väntat oss.
Vi hasar vidare trots vägskyltarna som påbjuder snökedjor (minst, helst ska man ha eskort av bandvagnar och Vertol-helikoptrar tycks det), men efter något tiotal kilometer ger vi upp och kanar utför bergen i stället. Mercedes SL63 AMG kommer inte till sin rätt i vinterföre på sommardäck.
Åter på torr och hyggligt varm asfalt kan vi åtminstone nosa på bilens kapacitet. V8-motorn har vi tidigare stiftat bekantskap med i både e63 och c63, men i SL-utförande nås en ny effekttopp på 525 hästkrafter.
Sugmotorns karaktär är vida läckrare än kompressormaskinen i föregångaren SL55 - som ansågs vara en riktig godbit på sin tid.
Mercedes har inte hakat på varvtalsorgierna som Audi RS4/R8 och BMW m3/m5 bjuder, men med Stuttgart-mått mätt får maximal effektleverans vid 6 800 r/min anses högt. Motorljudet är dessutom mångfalt mer eggande än i någon av de nämnda konkurrenterna, ett hårdtrimmat V8-bludder på lågvarv som utvecklas till staccato och crescendo på högvarv.
Jag kan inte påminna mig att ens sjulitersspisen i Corvette Z06 utstrålar sådan racermässig hårdförhet som motorn i SL63. Fascinerande att trygga Mercedes i AMG:s förklädnad vågar ta ut svängarna på det viset.
Men det mest intressanta i SL63 är den nya växellådan. Det handlar inte om en manuell låda med automatisk koppling och överföring som BMW: s smg eller Lamborghinis e-gear. Mercedes håller fast vid en traditionell automatlåda men har ersatt momentomvandlaren med en våt koppling.
Tack vare automatlådans bromsband och kopplingar inne i själva växellådan (för att styra vilka kuggar som ska jobba) kan funktionen hos en dsg-låda simuleras, men lika elegant är inte den här lösningen.
Slutgiltigt omdöme får nog anstå tills vi kört SL63 på svensk mark, men helt klart är det här en lyckad utveckling av den gamla »planetväxelautomaten«. I synnerhet som det är tydlig skillnad i både komfort och växlingshastighet mellan de olika lägena.
Medan vi forsar runt på småvägar i Palm Springs utkanter slår det mig att SL63 AMG nog är det närmaste en Porsche 928 man kan komma idag. Föga sportig om man i det begreppet lägger en bil som vill pressas runt racerbanor. Mercedes roadster är tung, drygt 1 800 kg (SL65 väger 2 045 kg!), och därmed inte så kul att »slänga« runt hårnålar.
Samtidigt förödande kompetent när det gäller att frakta två personer med hygglig packning i rasande tempo längs vanliga vägar. Möjligheten att fälla taket är en bonus som 928 aldrig erbjöd. Med »Varioroof« på plats står inte SL en riktig coupé efter i något avseende, allra minst ljudkomfort.
På kompetenskontot noterar vi även fjädringssystemet ABC, som trollar med bilens egenskaper. Inte minst känns både SL63 och SL65 nättare än de faktiskt är. Krängningshämmare saknas, det arbetet utförs i stället av aktiva hydrauliska fjädersäten.
Mercedes SL63 AMG skulle nog rent av kunna prestera fina tider runt Gotland Ring. Med den nya sjuväxlade lådan går det att kontrollera bilen på ett sätt som tidigare varit fjärran Mercedes.
Och motorn räcker, trots att det saknas 87 hästkrafter och 370 Nm jämfört med den 734 000 kronor dyrare storebrorsan SL65.
Ingen av dem är rökfria.
Egentligen är det märkligt att en ny Mercedes över huvud taget tillåter den möjligen lite omogna (men oförskämt roliga) verksamhet jag just nu ägnar mig åt, nämligen att svarva ned bakdäcken i ett moln av rök.
Fast det är klart - så länge marknadsavdelningen pressar fram bilar med 612 hk måste säkerhetsavdelningen motvilligt överlämna lite ansvar till köparna. Men bara lite. När hjulspinnet blir alltför yvigt drar bilens räddningspatrull (Presafe) slutsatsen att undergången är nära - störtbågen katapulteras och bältena dras åt. Det sistnämnda känns som det ser ut när en cowboy naglas fast av fjorton indianpilar mot en saloonvägg. Fomp!
Antispinnsystemet kan bevisligen kopplas ur - men även i sitt »dämpade« funktionsläge lurpassar alltid antisladdsystemet i bakgrunden. Om livremmen går av kan du lita på hängslena, aldrig baken bar i en Mercedes.
SL65 AMG är toppversion i den nyligen uppiffade SL-serien.
»Sextifemman« är 95 hästkrafter starkare och 722 000 kronor dyrare än den andra dubbelturbotolvan i familjen, SL600 (provkörd i 5.08). Motorerna är naturligtvis nära släkt, men AMG-maskinen är en knapp halvliter större (beteckningarna till trots 5 980 respektive 5 513 cm3) och går klädd i boots med sporrar snarare än handsydda mockaloafers. Motorljudet är vassare, brötigare, stöddigare. Utseendet kralligare med fler luftintag och avgaspipor.
Om SL600 med sina 517 hästkrafter går som hin håle är SL65 AMG nästan löjligt brutalt snabb. Endast personer som kört sig gravt fartblinda under många år på Autobahn kan känna behov av att byta upp sig till en SL65 AMG. Det är trots allt ingen sportbil utan en gran turismo med fällbart tak.
På de flesta sätt är lillebror SL63 AMG en både intressantare och mer sympatisk bekantskap, och det är egentligen den vi kommit för att provköra. Resan börjar en tidig lördagsmorgon i rikemansbyn Palm Springs, omgiven av Kaliforniens berg.
De första milen går längs motorvägen, förvånansvärt trafikerad med tanke på tidpunkten. Håller mig i skinnet och låter 6,2-litersmotorn lufsa på sparlåga. Jag är tålmodig eftersom jag vet vad som väntar - bergsvägar som enligt uppgift inte står Alpernas serpentiner efter.
Men vi hinner bara några få miles på slingerbultarna innan Sunny California visar sig från sin mest ogästvänliga sida.
Nog för att turistbroschyrerna lockar med »skidåkning på förmiddagen och solbad på playan tre timmar senare«, men isbark och snöslask är ärligt talat inte vad vi väntat oss.
Vi hasar vidare trots vägskyltarna som påbjuder snökedjor (minst, helst ska man ha eskort av bandvagnar och Vertol-helikoptrar tycks det), men efter något tiotal kilometer ger vi upp och kanar utför bergen i stället. Mercedes SL63 AMG kommer inte till sin rätt i vinterföre på sommardäck.
Åter på torr och hyggligt varm asfalt kan vi åtminstone nosa på bilens kapacitet. V8-motorn har vi tidigare stiftat bekantskap med i både e63 och c63, men i SL-utförande nås en ny effekttopp på 525 hästkrafter.
Sugmotorns karaktär är vida läckrare än kompressormaskinen i föregångaren SL55 - som ansågs vara en riktig godbit på sin tid.
Mercedes har inte hakat på varvtalsorgierna som Audi RS4/R8 och BMW m3/m5 bjuder, men med Stuttgart-mått mätt får maximal effektleverans vid 6 800 r/min anses högt. Motorljudet är dessutom mångfalt mer eggande än i någon av de nämnda konkurrenterna, ett hårdtrimmat V8-bludder på lågvarv som utvecklas till staccato och crescendo på högvarv.
Jag kan inte påminna mig att ens sjulitersspisen i Corvette Z06 utstrålar sådan racermässig hårdförhet som motorn i SL63. Fascinerande att trygga Mercedes i AMG:s förklädnad vågar ta ut svängarna på det viset.
Men det mest intressanta i SL63 är den nya växellådan. Det handlar inte om en manuell låda med automatisk koppling och överföring som BMW: s smg eller Lamborghinis e-gear. Mercedes håller fast vid en traditionell automatlåda men har ersatt momentomvandlaren med en våt koppling.
Tack vare automatlådans bromsband och kopplingar inne i själva växellådan (för att styra vilka kuggar som ska jobba) kan funktionen hos en dsg-låda simuleras, men lika elegant är inte den här lösningen.
Slutgiltigt omdöme får nog anstå tills vi kört SL63 på svensk mark, men helt klart är det här en lyckad utveckling av den gamla »planetväxelautomaten«. I synnerhet som det är tydlig skillnad i både komfort och växlingshastighet mellan de olika lägena.
Medan vi forsar runt på småvägar i Palm Springs utkanter slår det mig att SL63 AMG nog är det närmaste en Porsche 928 man kan komma idag. Föga sportig om man i det begreppet lägger en bil som vill pressas runt racerbanor. Mercedes roadster är tung, drygt 1 800 kg (SL65 väger 2 045 kg!), och därmed inte så kul att »slänga« runt hårnålar.
Samtidigt förödande kompetent när det gäller att frakta två personer med hygglig packning i rasande tempo längs vanliga vägar. Möjligheten att fälla taket är en bonus som 928 aldrig erbjöd. Med »Varioroof« på plats står inte SL en riktig coupé efter i något avseende, allra minst ljudkomfort.
På kompetenskontot noterar vi även fjädringssystemet ABC, som trollar med bilens egenskaper. Inte minst känns både SL63 och SL65 nättare än de faktiskt är. Krängningshämmare saknas, det arbetet utförs i stället av aktiva hydrauliska fjädersäten.
Mercedes SL63 AMG skulle nog rent av kunna prestera fina tider runt Gotland Ring. Med den nya sjuväxlade lådan går det att kontrollera bilen på ett sätt som tidigare varit fjärran Mercedes.
Och motorn räcker, trots att det saknas 87 hästkrafter och 370 Nm jämfört med den 734 000 kronor dyrare storebrorsan SL65.
Ingen av dem är rökfria.
