Bild
Nästa artikelPROV: Mazda CX-7
Publicerad 9 januari 2008
GTI-suv
Mazda CX-7 är en lite annorlunda bekantskap: snabb, smidig och med kontorshänder snarare än blåställ.
Crossover kallas sådant som är lite av varje, utom när det gäller hundvalpar som får bli blandraser och gatukorsningar. I bästa fall innebär parningsleken att de ädlaste bitarna överlever till något intressant, i sämsta att det hela slutar i ett blaha ingen kan minnas.
Mazda CX-7 marknadsförs som just en crossover eftersom det blivit så fult att ta ordet SUV i sin mun. Man kan få indianer efter sig.
Okej då. En lägre takprofil och en vindruta som lutar mer än i Mazda RX-8 markerar de sportiga generna, liksom fronten som mer än lite påminner om den på Mazdas wankelmotorsportis (se A-sprintprovkörning av RX-8 i Automobil 8.07). Framför allt är CX-7-motorn, samma maskin som i Mazda 3 och 6 MPS, ett riktigt litet rivjärn som trivs när det är bråttom. Mindre turbohus, högre utväxling och högre vikt än i Mazda 3/6 gör att slangbelle-effekten inte är lika påtaglig. Det lider man inte av, CX-7 raskar i väg som få andra i klassen i alla fall och tack och lov behöver man inte släpa runt på en såsig, brummig och soppaslukande V6 dagarna i ända bara för att få lite vridmoment när det behövs. Men givetvis borde CX-7 kunna beställas med en smidig diesel och automatlåda som alternativ, inte enbart denna bensinare.
Det är väldigt lätt att gilla den här bilen. Växlarna ramlar i nästan med tankekraft, man sitter finfint (lite lågt högt uppe på något vis), finishen är verkligt bra i stort och i smått, lättkördheten påtaglig och bagagerummet anständigt - om än med ganska högt golv. Plus för enkel fällmekanism med handtag i lastrummets sidovägg.
Minus finns det också. Känslan i styrningen ger vi inte mycket för, den är som att först vrida ett motstånd över ett krön och faller sedan ut i närmast total friktionslöshet. USA-anpassat på något vis. Baksätet, om än rymligt, är måttligt kul för barn eftersom sidorutorna dragits uppåt och sittpositionen är ganska låg. Värst är det eviga forsandet av vägljud över bakre hjulhusen, det är svårbegripligt att inte Mazda gör den här läxan bättre i sina modeller.
Synd, annars är körkänslan verkligen fin. Bilen kränger inte särskilt mycket, den rör sig vigt och direkt och är som sagt riktigt snabb när så behövs. Framvagnen kommer från Mazda 6, bakvagnen från Mazda 3/5 (den senare en smidig MPV-modell) som klarar last bättre än i 6-serien.
Balansen är neutral för att vara en i grunden helt framhjulsdriven bil. Via en elektroniskt styrd lamellkoppling, av ett snitt som återfinns på flera japanska (och koreanska) SUV-modeller, kan upp till 50 procent av drivkraften snabbt flyttas till det bakre hjulparet. Hur det fungerar i halt väglag har vi inte kunnat prova.
Med några små förbättringar skulle CX-7 definitivt vara en bil att rekommendera för en bekant, förutsatt att denne ville betala ett inköpspris som är lite högre än för Honda CR-V & co. Som å sin sida inte har tillnärmelsevis lika kul och bra sprutt i maskineriet att erbjuda - detta är en GTI-SUV.
Mazda CX-7 marknadsförs som just en crossover eftersom det blivit så fult att ta ordet SUV i sin mun. Man kan få indianer efter sig.
Okej då. En lägre takprofil och en vindruta som lutar mer än i Mazda RX-8 markerar de sportiga generna, liksom fronten som mer än lite påminner om den på Mazdas wankelmotorsportis (se A-sprintprovkörning av RX-8 i Automobil 8.07). Framför allt är CX-7-motorn, samma maskin som i Mazda 3 och 6 MPS, ett riktigt litet rivjärn som trivs när det är bråttom. Mindre turbohus, högre utväxling och högre vikt än i Mazda 3/6 gör att slangbelle-effekten inte är lika påtaglig. Det lider man inte av, CX-7 raskar i väg som få andra i klassen i alla fall och tack och lov behöver man inte släpa runt på en såsig, brummig och soppaslukande V6 dagarna i ända bara för att få lite vridmoment när det behövs. Men givetvis borde CX-7 kunna beställas med en smidig diesel och automatlåda som alternativ, inte enbart denna bensinare.
Det är väldigt lätt att gilla den här bilen. Växlarna ramlar i nästan med tankekraft, man sitter finfint (lite lågt högt uppe på något vis), finishen är verkligt bra i stort och i smått, lättkördheten påtaglig och bagagerummet anständigt - om än med ganska högt golv. Plus för enkel fällmekanism med handtag i lastrummets sidovägg.
Minus finns det också. Känslan i styrningen ger vi inte mycket för, den är som att först vrida ett motstånd över ett krön och faller sedan ut i närmast total friktionslöshet. USA-anpassat på något vis. Baksätet, om än rymligt, är måttligt kul för barn eftersom sidorutorna dragits uppåt och sittpositionen är ganska låg. Värst är det eviga forsandet av vägljud över bakre hjulhusen, det är svårbegripligt att inte Mazda gör den här läxan bättre i sina modeller.
Synd, annars är körkänslan verkligen fin. Bilen kränger inte särskilt mycket, den rör sig vigt och direkt och är som sagt riktigt snabb när så behövs. Framvagnen kommer från Mazda 6, bakvagnen från Mazda 3/5 (den senare en smidig MPV-modell) som klarar last bättre än i 6-serien.
Balansen är neutral för att vara en i grunden helt framhjulsdriven bil. Via en elektroniskt styrd lamellkoppling, av ett snitt som återfinns på flera japanska (och koreanska) SUV-modeller, kan upp till 50 procent av drivkraften snabbt flyttas till det bakre hjulparet. Hur det fungerar i halt väglag har vi inte kunnat prova.
Med några små förbättringar skulle CX-7 definitivt vara en bil att rekommendera för en bekant, förutsatt att denne ville betala ett inköpspris som är lite högre än för Honda CR-V & co. Som å sin sida inte har tillnärmelsevis lika kul och bra sprutt i maskineriet att erbjuda - detta är en GTI-SUV.
