Bild
Nästa artikelPROV: LEXUS IS F
Publicerad 22 maj 2008
Precisionsbygge
Lexus konstruktörer har gjort sin hemläxa grundligt. Nya IS F har kvaliteter som Audi RS4, BMW M3 och Mercedes C63 AMG lär få svårt att matcha.
Lexus IS F är vid första anblick en logisk insats i kampen mot de tyska prestigemärkena med bmw m3 och Audi rs4 i fronten.
Ur Lexus egen synvinkel är is f där-emot ett stort steg vid sidan av det normala, diskret komfortinriktade modellprogrammet. Det torde ha krävts en hel del gerillaverksamhet i huvudkontorets korridorer för att utvecklingsingenjörerna skulle få bryta med huvudlinjen och driva ett mer sportinriktat projekt som IS F.
För chefsingenjör Yaguchi har utgångspunkten varit att söka svaret på frågan vad en engagerad förare egentligen vill ha bakom ratten. Egenskaper som snabb respons på förarens intentioner, ljudmässig upplevelse och känslan av kraft har varit huvudingredienserna i frågeställningen. Enligt Yaguchi är is f svaret på frågan.
För att ta fram sitt svar har Lexus utgått från vanliga is och sedan modifierat alla delar som ökar respons, ljud och kraft.
V8-motorn ger 423 hästkrafter ur fem liters slagvolym och har ett antal intressanta tekniska detaljer, bland annat en kombination av direktinsprutning och konventionell insprutning. Genom att välja hur de två olika insprutningarna ska kombineras får is f både mjuk och jämn gång samtidigt som den har bra respons. Man har valt att hålla lite större cylindervolym än konkurrenterna för att bättre lösa den komfortinriktade landsvägskörningen, något som lyckats väl.
Oljesystemet har utvecklats för att kunna hantera bankörning. Det är ett ordinärt våtsumpsystem som fått ett par extra lyftpumpar för att komma åt känsliga ställen vid höga sidoaccelerationer. Motorljudet har naturligtvis bearbetats med spjäll, klaffar och resonanskammare i parti och minut för att få motorn tyst vid normal körning och mer ljudlig vid bankörning. Även här lyckas man väl i uppsåtet att ge bilen en kraftig karaktärsväxling.
Andra tekniska excesser är insugsventiler i titan och vipparmar med rullager mot kamaxeln. Ventiltiderna styrs av en elektrisk motor vilket ger full programmerbarhet, något som är svårare att göra med ett rent mekaniskt eller hydrauliskt system.
IS F har begåvats med en ny och intressant automatisk växellåda. Den har åtta växlar och momentomvandlaren kortsluts med en koppling - i princip en lock-up - på alla växlar utom på ettan. Då får vevaxeln direktkontakt med drivhjulen och kontrollen med gasfoten finns plötsligt där.
En teknisk lösning helt i rätt riktning. För att styra växlingarna används paddlar bakom ratten.
Trots den mekaniska utvecklingen av lådan är det ändå programmeringen som imponerar mest. Befriande nog är grundfilosofin bakom is f att en aktiv förare vet vad han eller hon håller på med. Därför växlar lådan varken upp eller ner själv när den väl är placerad i manuellt läge, något som förenklar körning på bana och känslan av kontroll. Med spaken i läge D fungerar den däremot som vilken mjukväxlande automatlåda som helst.
Dessutom har Lexus lagt till ännu en bra egenskap. Vill man köra sin favoritväg i automatiskt läge är det bara att köra iväg i läge D, växla ner med paddlarna till den högsta växel man vill använda, till exempel fyran. Sedan växlar automatiken mellan ettan och fyran tills du själv väljer att växla upp.
Hjulupphängningarna har hämtats direkt från vanliga is. Det innebär dubbla triangellänkar fram och multilink bak, i princip så bra det går med dagens teknik. Ändringarna från lillasyster är styvare fjädrar och krängningshämmare, tuffare stötdämpare och andra gummibussningar. Alla ändringar ökar responsen i bilen, men försämrar också komforten.
Lexus IS F har ett fordonskontrollsystem, vdim, som sköter antispinn, antisladd, växellåda, motor, låsningsfria bromsar, differentialbroms och servostyrning och som är programmerat i ett enda program. Vid kniviga situationer har därför systemet alltid ett stort urval av angreppsätt för att lösa problemen. Föraren kan påverka systemets övergripande strategi genom att välja mellan Snow, Normal och Sport.
Interiören är inte mycket att orda om, allt andas japansk bilindustri. Nyktert, diskret och inte så inspirerande. Navigeringssystemet har en »brödsmulefunktion« som ger spår där man kört tidigare. Det gör det lätt att köra tillbaka samma väg som man kom, även om den inte är inlagd som resrutt.
Bakom ratten slås man av den fina rattkänslan, ovanligt hos Lexus som normalt isolerar föraren från omvärlden. På de spanska landsvägar där provkörningen äger rum är is f väldigt nära idealbilen. Tyst, lugn, ingen spårkänslighet och kraft i överflöd. Dock dras den med en viss studsighet på grund av det uppstramade chassit. Studsigheten är ett resultat av att stötdämparna anpassats för bankörning snarare än komfort, något som skulle kunna lösas med aktiva dämpare.
På den helt nya banan Monteblanco i södra Spanien passar IS F förvånansvärt bra. Fin grundbalans och mycket bra respons för att vara deltagare i klassen kring 1 800 kg söndagsmorgonvikt.
Med för hög ingångsfart i andra kurvan drar nosen ut i understyrning samtidigt som kontrollsystemet tar ner farten precis så mycket som behövs för att jag ska komma igenom kurvan utan att köra av. I nästa kurva provocerar jag is f med gasuppsläpp och styrning för att tappa bakvagnen, sedan full gas. is f bryter ut i en mjuk, lättkontrollerad sladd men behåller hela tiden farten uppe. En bil med Bosch esp hade panikmässigt bromsat så mycket det gått för att sänka farten.
Efter ett par varv provar jag andra varianter för att ta reda på systemets gränser. Att inte parera sladden alls, till exempel. Även då tar is f ner bilen från bred sladd till rätt fart och riktning. Kör man på bana är det väldigt svårt att avgöra om det är förarens egen bilkontroll eller vdim-systemet som håller bilen i balans, helt klart ett belönande sätt att köra bil.
Av de bilar som genomgått Automobils A-test har hittills ingen varit snabbast med sitt antisladdsystem inkopplat, Lexus is f har kapacitet att bli den första.
Den enda störande egenskapen i sportläge är att gasspjället blir känsligare, något som gör utgångarna lite svårdoserade, speciellt om det är guppigt. Det vore trevligt med ett alternativ där man kan gå in och justera nivåerna på de olika systemen för sina personliga önskemål.
Står en super-sedan högst upp på inköpslistan och det finns självkänsla och kunskap nog att inte automatiskt falla för tyska varumärken kommer du i Lexus is f att finna den i dagsläget mest kompletta bilen. Kombinationen av mjukgående komfort och raceinspirerad körning är väl avvägd och bilens olika karaktärer kommer fram när de bäst behövs. Dessutom är alla elektroniska system mycket välprogrammerade och följer hela tiden förarens önskemål, vare sig det är att ligga på varvspärren i sladd på bana eller att glida bekvämt längs en motorväg.
Om Lexus dessutom utvecklade aktiva stötdämpare skulle komforten kunna höjas ytterligare utan att inverka menligt på den inspirerade körning som is f är avsedd för.
Ur Lexus egen synvinkel är is f där-emot ett stort steg vid sidan av det normala, diskret komfortinriktade modellprogrammet. Det torde ha krävts en hel del gerillaverksamhet i huvudkontorets korridorer för att utvecklingsingenjörerna skulle få bryta med huvudlinjen och driva ett mer sportinriktat projekt som IS F.
För chefsingenjör Yaguchi har utgångspunkten varit att söka svaret på frågan vad en engagerad förare egentligen vill ha bakom ratten. Egenskaper som snabb respons på förarens intentioner, ljudmässig upplevelse och känslan av kraft har varit huvudingredienserna i frågeställningen. Enligt Yaguchi är is f svaret på frågan.
För att ta fram sitt svar har Lexus utgått från vanliga is och sedan modifierat alla delar som ökar respons, ljud och kraft.
V8-motorn ger 423 hästkrafter ur fem liters slagvolym och har ett antal intressanta tekniska detaljer, bland annat en kombination av direktinsprutning och konventionell insprutning. Genom att välja hur de två olika insprutningarna ska kombineras får is f både mjuk och jämn gång samtidigt som den har bra respons. Man har valt att hålla lite större cylindervolym än konkurrenterna för att bättre lösa den komfortinriktade landsvägskörningen, något som lyckats väl.
Oljesystemet har utvecklats för att kunna hantera bankörning. Det är ett ordinärt våtsumpsystem som fått ett par extra lyftpumpar för att komma åt känsliga ställen vid höga sidoaccelerationer. Motorljudet har naturligtvis bearbetats med spjäll, klaffar och resonanskammare i parti och minut för att få motorn tyst vid normal körning och mer ljudlig vid bankörning. Även här lyckas man väl i uppsåtet att ge bilen en kraftig karaktärsväxling.
Andra tekniska excesser är insugsventiler i titan och vipparmar med rullager mot kamaxeln. Ventiltiderna styrs av en elektrisk motor vilket ger full programmerbarhet, något som är svårare att göra med ett rent mekaniskt eller hydrauliskt system.
IS F har begåvats med en ny och intressant automatisk växellåda. Den har åtta växlar och momentomvandlaren kortsluts med en koppling - i princip en lock-up - på alla växlar utom på ettan. Då får vevaxeln direktkontakt med drivhjulen och kontrollen med gasfoten finns plötsligt där.
En teknisk lösning helt i rätt riktning. För att styra växlingarna används paddlar bakom ratten.
Trots den mekaniska utvecklingen av lådan är det ändå programmeringen som imponerar mest. Befriande nog är grundfilosofin bakom is f att en aktiv förare vet vad han eller hon håller på med. Därför växlar lådan varken upp eller ner själv när den väl är placerad i manuellt läge, något som förenklar körning på bana och känslan av kontroll. Med spaken i läge D fungerar den däremot som vilken mjukväxlande automatlåda som helst.
Dessutom har Lexus lagt till ännu en bra egenskap. Vill man köra sin favoritväg i automatiskt läge är det bara att köra iväg i läge D, växla ner med paddlarna till den högsta växel man vill använda, till exempel fyran. Sedan växlar automatiken mellan ettan och fyran tills du själv väljer att växla upp.
Hjulupphängningarna har hämtats direkt från vanliga is. Det innebär dubbla triangellänkar fram och multilink bak, i princip så bra det går med dagens teknik. Ändringarna från lillasyster är styvare fjädrar och krängningshämmare, tuffare stötdämpare och andra gummibussningar. Alla ändringar ökar responsen i bilen, men försämrar också komforten.
Lexus IS F har ett fordonskontrollsystem, vdim, som sköter antispinn, antisladd, växellåda, motor, låsningsfria bromsar, differentialbroms och servostyrning och som är programmerat i ett enda program. Vid kniviga situationer har därför systemet alltid ett stort urval av angreppsätt för att lösa problemen. Föraren kan påverka systemets övergripande strategi genom att välja mellan Snow, Normal och Sport.
Interiören är inte mycket att orda om, allt andas japansk bilindustri. Nyktert, diskret och inte så inspirerande. Navigeringssystemet har en »brödsmulefunktion« som ger spår där man kört tidigare. Det gör det lätt att köra tillbaka samma väg som man kom, även om den inte är inlagd som resrutt.
Bakom ratten slås man av den fina rattkänslan, ovanligt hos Lexus som normalt isolerar föraren från omvärlden. På de spanska landsvägar där provkörningen äger rum är is f väldigt nära idealbilen. Tyst, lugn, ingen spårkänslighet och kraft i överflöd. Dock dras den med en viss studsighet på grund av det uppstramade chassit. Studsigheten är ett resultat av att stötdämparna anpassats för bankörning snarare än komfort, något som skulle kunna lösas med aktiva dämpare.
På den helt nya banan Monteblanco i södra Spanien passar IS F förvånansvärt bra. Fin grundbalans och mycket bra respons för att vara deltagare i klassen kring 1 800 kg söndagsmorgonvikt.
Med för hög ingångsfart i andra kurvan drar nosen ut i understyrning samtidigt som kontrollsystemet tar ner farten precis så mycket som behövs för att jag ska komma igenom kurvan utan att köra av. I nästa kurva provocerar jag is f med gasuppsläpp och styrning för att tappa bakvagnen, sedan full gas. is f bryter ut i en mjuk, lättkontrollerad sladd men behåller hela tiden farten uppe. En bil med Bosch esp hade panikmässigt bromsat så mycket det gått för att sänka farten.
Efter ett par varv provar jag andra varianter för att ta reda på systemets gränser. Att inte parera sladden alls, till exempel. Även då tar is f ner bilen från bred sladd till rätt fart och riktning. Kör man på bana är det väldigt svårt att avgöra om det är förarens egen bilkontroll eller vdim-systemet som håller bilen i balans, helt klart ett belönande sätt att köra bil.
Av de bilar som genomgått Automobils A-test har hittills ingen varit snabbast med sitt antisladdsystem inkopplat, Lexus is f har kapacitet att bli den första.
Den enda störande egenskapen i sportläge är att gasspjället blir känsligare, något som gör utgångarna lite svårdoserade, speciellt om det är guppigt. Det vore trevligt med ett alternativ där man kan gå in och justera nivåerna på de olika systemen för sina personliga önskemål.
Står en super-sedan högst upp på inköpslistan och det finns självkänsla och kunskap nog att inte automatiskt falla för tyska varumärken kommer du i Lexus is f att finna den i dagsläget mest kompletta bilen. Kombinationen av mjukgående komfort och raceinspirerad körning är väl avvägd och bilens olika karaktärer kommer fram när de bäst behövs. Dessutom är alla elektroniska system mycket välprogrammerade och följer hela tiden förarens önskemål, vare sig det är att ligga på varvspärren i sladd på bana eller att glida bekvämt längs en motorväg.
Om Lexus dessutom utvecklade aktiva stötdämpare skulle komforten kunna höjas ytterligare utan att inverka menligt på den inspirerade körning som is f är avsedd för.