PROV: Jaguar XJR

Provkörningen av XJ började inte precis bra för Jaguars del. Lånebilen, en XJ6 2,7 Diesel, lånades ut med ett förbehåll från serviceteknikern: "Tryck inte på bromsen när ni stänger av motorn, en bugg i bilens datasystem gör att batteriet laddas ur".
Efter en dag blinkade texten "Begränsad Prestanda" till i displayen och den vanligtvis så starka dieselmotorn gick ner i mopedläge. Motorn hade bara en bråkdel av alla hästkrafter och bilen gick inte att köra fortare än 80 km/h. "Ett felaktigt monteringsfett i turboaggregaten" var diagnosen.

Problemet hade drabbat Jaguars 2,7-litersdieslar och bilen fick parkeras hos serviceakuten. Dessa problem kommer att åtgärdas inom kort och därmed inte drabba kunderna, men kvalitetsglorian fick sig ändå en törn.
Droppen var liten men avgörande: Två av fälgarnas navcentrum poppar av och försvinner spårlöst under färd. Har Jaguars kvalitetskontrollanter har fått tillbaka laissez-faire-attityden från British Leylandtiden?
Dieselmotor, förut ett skällsord på Jaguar, var annars högintressant. Kunde även Jaguar göra en lyxbil med oljebrännare? Det lilla intryck jag hann få var positivt: med 207 hästkrafter och 435 Nm saknades aldrig motorkraft och V6:ans gångkultur var utan anmärkning. Luftfjädringen var väl anpassad till bilen, trots den lätta aluminiumkarossen fanns en positiv känsla av tyngd och pondus över färden.

Med dieselbilen på verkstad fanns endast en maxutrustad kolsvart XJR till låns. Klädd i nytvättad svart kostym är den bildsköna XJ en riktigt ögonfägnad, något som flera beundrande åskådare skrev under på. Även interiören är trevlig, med ljusbeige läder och polerat ädelträ har bilen en air av monokel, smoking och knävelborrar. En Jaguar av den gamla skolan.
Dieseln var tillräckligt stark, men XJR med nästan dubbla effekten gränsar till överdåd. "The lightest, most agile XJ you've ever driven", hävdar pressmaterialet. Det är en underdrift, tack vare aluminiumchassit är XJR 135 kg lättare än lilla S-Type R med samma motor. Jämfört med sina tyska konkurrenter har XJ mellan 200 och 300 kg mindre att släpa på och det gör Jaguaren sportigast i klassen. Ett uppdrag som den genomför med den äran.


XJR avverkar kurvor i samma takt som en sportbil och R-modellens sportluftfjädring håller chassit i strama tyglar. Styrningen ger inte så mycket feedback, men bilen reagerar snabbt och villigt på rattutslag. Likaså motorn, med ett orrande ljud från Rootskompressorn sätter maskinen fart. Draget från lågvarv är acceptabelt, på mellanvarv imponerande för att sedan nå klimax när motorn passerar maxeffekten vid 6100 r/min.
0-100 km/h på 5,3 sekunder gör att man formligen pressas in i ryggstödet på sportstolarna som är exklusiva för R-modellen. De är ställbara i 18 ledder och lagom skålade för att hålla föraren i ett järngrepp utan att omfamningen blir oanständig tight.
Det saknas dock differentialbroms. Med denna urkraft genom en öppen diff spinner det ena drivhjulet ofelbart i tighta kurvor, trots breda 20-tumsfälgar (extrautrustning á 28 000 kronor) skodda med 255/35 ZR 20.
Det skulle heller inte sitta illa med pigg växellåda. Den nuvarande är seg och bilen behöver en modern snabbväxlad automatlåda, gärna med paddlar.

XJR sportiga egenskaper imponerar men som lyxbil hamnar den i skuggan av konkurrenterna. Med ett grundpris på 926 000 kronor (vår maxutrustade testbil kostar 1 110 000 kronor) konkurrerar man i en hård division och den lika dyra Mercedes S 500 ger en helt annan lyx-, komfort- och kvalitetsupplevelse.
Jaguarens knappar och reglage är gjorda i en plast som verkar vara hämtad från närmaste engångsbestick och det rimmar illa med den fina läderklädseln och det vackra träarbetena.
Man kan tåla att det inte går att utrusta sin limousine med stolar med aktiva sidostöd eller infraröd nattkamera á la S-klass. Man kan även tåla att den aktiva farthållaren är föråldrad jämfört med konkurrenternas, Jaguar har ju i modern tid inte legat i framkant när det gäller spjutspetsteknik (det räcker att nämna J-gateväxelspak).
Men på en ny bil för omkring en miljon kronor är det inte acceptabelt att elvärmen i sidospeglar, vind- och bakruta glappar och att ordet "medelförbrukning" fortfarande, fyra år efter introduktionen, är felstavat i färddatorn. I denna prisklass finns det inte utrymme för slarvfel, och det är det som sätter kroken för en i övrigt finfin sportlyxbil.