Peugeot 508 SW GT: Fempoängare

Många fick dra efter andan av 5 by Peugeot. För att sedan andas ut, övertygade om att Peugeot fångat sitt förnuft. De senaste årens modeller med jättegrillar var krävandet för ögat. Ett jättegap som med svart plast mitt i såg ut som någon som fångat en hockeypuck i käften. Garnityret inramades av strålkastare som strävade så långt bak att de nästan nuddade vindrutestolparna.

Konceptet 5 by Peugeot visades i Genève i mars 2010 och det stod direkt klart att det var smygpremiären för 508. 

Nu står the real deal framför mig och jag gillar det jag ser. Strålkastarna håller sig där de bör, grillen är avsevärt mindre men möjligen är inspirationen från Audis single frame lite väl uppenbar. Men hellre det än likheten med en brugd.

Karossidorna är rena från kladd. Svarta takstolpar samt mörktonade glas (tillval) bildar en snygg enhet med inramning av kromsarg. Svart är även glastaket som är standard på alla sw i Sverige.

Bakpartiet är återhållsamt med inte allt för extrema lamphus. På gt finns kralliga, fyrkantiga och kromade ändrör integrerade i stötfångaren. Sedan-versionen, som bara 20 procent väntas välja i Sverige, har fräckare lampglas med lodräta linjer. Dessa ska påminna om rivmärken från ett lejon. Grr!

Motorn startas med knapp till vänster om ratten. Jag associerar till Porsche och Peugeot-chefen på plats ler stolt. Undrar om det gått hem lika galant om jag sagt Subaru Impreza?

GT-stolarna med extra sidostöd och utdragbart lårstöd passar mig. Det gör däremot inte ratten som har på tok för tjocka ekrar. Greppet blir avigt. Någon unik sportratt för gt finns inte. Längre teleskopisk justermån skulle också behövas. 

Peugeot vinner tillbaka förtroende eftersom man haft den goda smaken att flytta upp reglagen för stolsvärmen till kardantunneln, efter att dessa varit straffkommenderade till stolarnas yttersidor i årtionden.Hela upplägget kring förarmiljön andas tysk noggrannhet, positivt menat. Materialvalen imponerar också. Det är bara känslan i vissa knappar och toleransen mellan några paneler som avslöjar fransosen som en sådan. Och en sak till. När jag ska dra den läckert inifrån belysta växelväljaren till D känner jag mig förflyttad 20 år tillbaka i tiden. Vägen genom lägena är inte rak och kärvheten är pinsam, precis som klonket som uppstår när växeln går i. Det är förseriebilar som körs och jag hoppas innerligt att detta justeras.

GT-utförandet ska bara erbjudas med största dieseln som har sexväxlad automat från japanska Aisin. gt har egen framvagn, dubbla triangellänkar i stället för McPherson som resten av 508-familjen. 

Provkörningen sker på snabba bergsvägar längs Amalfi-kusten. På ett krokigt parti kör jag flera vändor med omväxlande en GT och en 1,6 Turbo. Skillnaden känns främst i en kvickare instyrning för gt och tanken är att triangellänkarna ska underlätta för all kraft att nå backen. Om det är framvagnens förtjänst att det inte upplevs som en spis med 450 Nm vet jag inte. Hur stor del av skillnaden i körupplevelse som beror på annan motorvikt är också svårt att veta. Kurvorna äts neutralt, den svåra understyrningen från 407 är bortblåst.

GT-beteckningen känns befogad, bilen är inte bara körglad utan bjuder även komfort.