Mercedes SLK 350: Teneriffic

Kommer du ihåg hur det var att transpirera? Svettas var det bra länge sedan jag gjorde, men en resa till Teneriffa väcker minnen av en årstid som går under namnet sommar. Något överrumplad och strikt fokuserad på uppgiften, att köra Mercedes-Benz SLK, glömmer jag solskyddskrämen.

Så nu sitter jag här, författar text på hotellrummet och har ett ansikte lika rött som bilen jag just returnerat.

Men det var det värt, för slk har blivit ordentligt mer aptitlig. I bisatser viskades det tidigare om frökenbil när denna lilla roadster kom på tal. Märkligt ändå, Dr Alban körde faktiskt slk av första generationen, smyckad med personliga registreringsskylten the dr dessutom.

Låt oss inte gå in i könsdebatt men att slk fått mer pondus och manlighet gagnar faktiskt alla köpare – oavsett kön.

Körandes upp mot berget Teide med en slk framför mig ser jag inte bara lite av storebror sl i formerna. När omkörningen till slut klarats av, de smala och kurviga vägarna till trots, ser jag en bil i backspegeln som oblygt plockar även anletsdrag från överdängaren sls amg.

Det går tydligen att lura ögat rätt enkelt, nya slk är bara 31 millimeter längre och 33 millimeter bredare än föregångaren. Axelavståndet är oförändrat. Men proportionerna måste ha förskjutits, för motorhuven känns nu evighetslång och var den slutar lär du aldrig lära dig utan parkeringsassistans – eller spegelbild i skyltfönster.

Att leta bekanta linjer i nya bekantskaper är ett vanligt sätt att närma sig något främmande. Jag hade gärna haft det ogjort men eftersom jag redan börjat kan det fortsätta. För slk har fått några stänk av konkurrenten Z4. Den långsträckta motorhuven och gälarna på framskärmarna gör likhetstecknet nästan lite väl skarpt.

Eftersom form är väldigt abstrakt borde kanske liknelsen med Z4 underbyggas med något mer konkret. Siffror är alltid bra! SLK 350 har 306 hästkrafter, BMW Z4 sDrive35i har 306 hästkrafter. Båda motorerna är sexcylindriga. Se där.

Sedan börjar det spreta. För bmw har givetvis en rak cylinderuppställning, som dessutom matas med turbo. Mercedes-Benz ställer sina cylindrar i V-formation och kompenserar bristen på överladdning med större cylindervolym.

Leveransen blir också annorlunda. SLK 350 bjuder visserligen på ett imponerande grepp när serpentinerna upp för berget Teide avverkas, men kraftflödet är tämligen linjärt och den sjuväxlade standardmonterade automatväxellådan är både så silkesmjuk och reptilsnabb att någon nerv inte infinner sig. Z4 är mer alert, rå och sladdvänlig.

Utöver 350-motorn erbjuds två fyrcylindriga 1,8-litersmaskiner. Ett stort hopp i kubik, men med turbohjälp desto mindre i effekt. SLK 200 (393 900 kronor) ger nu 184 hk/270 Nm och SLK 250 (422 900 kronor) rasslar fram 204 hk/310 Nm. Båda dessa motorer kombineras med sexväxlade manuella lådor.

Knackigare blir det till tredje kvartalet, när en diesel för första gången tar på sig slk-kostymen. Och bröligare blir det 2012 när SLK 55 gör comeback. Noterbart att det alltså aldrig blev någon 63 AMG-benämning på SLK.

Resan upp över Teneriffas molntäcke började på vägar genom en trollsk tallskog. Taket, det är givetvis nedfällt för operationen tar bara 18 sekunder. Frisk doft av skog tar sig in i sittbrunnen och på långsamma partier hör jag vinden vissla genom tallarnas enorma barr. Kottarna är stora som välvuxna marsvin, det blir till att väja ibland.

I takt med stigningen blir träden färre. Marken, som tidigare såg ut som torv, förbyts mot stelnad lava. Senaste vulkanutbrottet lär ha varit kring 1492 i samband (men inte på grund av) att Christofer Columbus passerade ön och gjorde en anteckning i loggboken om utbrottet. Men man kan fortfarande se var lavamassorna runnit fram i svarta filer. Det karga svarta hänför än mer tack vare kontrasten till de vita molnen som nu ligger under oss.

När temperaturen sjunker känner jag av turbulensen. Nätet mellan rundslagningsskydden gör måttligt för att stävja blåsten i mitt hår. Som alternativ finns nyheten Air Guide, två vindtunnelutprovade plexiglasskivor, en på varje rundslagningsskydd. Pris 3 300 kronor, men förutsätter aluminiuminlägg på störtbågarna för 2 300 kronor. Testbilen hade inte Air Guide, utan bara nätet som för övrigt kostar 1 700 kronor. Standard är emellertid uppskattade Airscarf, varmluftsfläktarna i nackstöden.

Stigningen avtar och landskapet skiftar till en spännande öken. Här finns områden med en beigevit sand, full med jättelika lavastenar. Här spelades »Apornas planet« in, originalet från 1968.

Bilen parkeras, för säkerhet skull med taket uppe. Nu växer bagageutrymmet till 335 liter, men med takets rätta position (i trunken) återstår bara 225 liter lastvolym, med tillträde typ brevlådeinkast.

Aporna var borta så promenaden blir kort. Åter i förarsätet leker jag med Magic Sky Control (se separat ruta) som skiftar blixtsnabbt i sin transpiration. Läckert så klart men 23 000 kronor är lite väl salt när vanligt glastak kostar 4 700 kronor. Plåttak får du helt gratis.

Interiören har för övrigt tagit sjumilakliv jämfört med föregångaren. Renare och mer mogna former, snyggare material. Handbromsen har elektrifierats och hamnat nere till vänster om ratten.

Fläktutblåsen från slk amg är ett välkommet inslag. Men schackrutigt mönster i botten på mätartavlorna känns helfel och grafiken i färddatorn mellan instrumentrundlarna håller inte samma flerfärgade och påkostade gränssnitt som i till exempel uppdaterade C-klass och nya cls.

Mina mycket över medel långa ben ryms gott och väl. Vinklas stolen upp i framkant är lårstödet dessutom utmärkt.

Skinnklädsel och aluminiumdekor är standard. Tillval är något av tre sorters trä.

Träden står bäst där de står. Alltså utanför bilen och nu börja vegetationen komma tillbaka när vi tar oss ner från Teide på andra sidan. slk har varit ett utmärkt redskap för resan runt ön och upp bland molnen. Att lämna förarstolen tar inte emot, för utsidan är så grann att se på. Men det där med design är som sagt abstrakt. Jag önskar det fanns siffror för att beskriva hur lyckade linjerna är.