Per Roxlin - Återförenade

Tänk om man haft den idag! Den där fantastiska bilen man köpte i början av sin karriär som entusiast och senare släppte iväg utan att begripa vilken tabbe det var. Vissa får möjlighet att rätta till sina misstag genom att köpa tillbaka kärran och göra allt det som kunskapen och plånboken inte räckte till för, då när tiden var ung. Precis så gjorde Per Roxlin med sin gamla mg Midget Special.

Hur känns det att vara ägare till sin gamla MG igen?
- Fantastiskt! Men det är inte samma bil nu som när jag höll på som värst. Jag hade ju Fordmotor.

Fordmotor!
- Ja, från en Cortina GT -66. Jag jobbade på lagret hos Fordhandlaren i Ängelholm när min bror hittade en Midget med racinghistoria till salu. En himla tuff bil med specialbyggd lättviktskaross och kupébakdel. Att den saknade inredning, motor och växellåda gjorde ju inget för en 18-åring!
- Min bror är en fena på att meka. Så tillsammans smällde vi i Cortina­motorn, växellåda från en Corsair gt med den höga ettan och diverse emblem och småprylar från Fordvärlden. På den tiden var det inte så noga med att det var en smått historisk racerbil som vi satte verktygen i.  
        
Historisk?
- Jo det var i slutet på 1962 som Bosse Elmhorn på dåvarande BMC Sweden tänkte att en bra racerbil skulle få fart på försäljningen av mg Midget i Sverige. Man hade 50 Midgets stående i frihamnen som det gällde att sätta sprätt på.
- Säkert var man inspirerade av engelsmännen som experimenterade med diverse strömlinjeformade MG-bilar vid den här tiden för bilen fick täckt aluminiumkaross. Så att den skulle klassa in i GT-klassen. Efter en massa strul med en helikoptermekaniker som byggde ett alldeles för högt tak fick man till sist ihop det hela. Bakfönstret skars ut ur en Cadillac-ruta. En kulled på rattstången lät föraren sitta nästan i mitten av bilen. Rätt extremt alltså.    

Motorn då?
- Jo tävlingsmekanikerna flyttade bak fästena 18 centimeter och satte i en grupp 3-trimmad Cooper Formula Junior 1000-kubikare med torrsump. Man kan säga att det var en kraftigt trimmad MG Midget-motor eftersom den hade nästan dubbelt så många hästar. Bättre bromsar och hjulupphängning fram monterades. Men dumt nog behölls bladfjädrarna bak.  

Dumt?
- När det var dags för provkörning märkte Bosse Elmhorn med flera att bilen visserligen var snabb till tusen. Men också sällsynt svårtämjd. Den enda som vågade gasa på ordentligt var Hasse Radefalk. På första tävlingen på gamla Skarpnäckbanan i Stockholm blev han tvåa, tätt efter en Lotus Elite. Trots att bilen hatade vänsterkurvor.  
- Den vägde nämligen bara 550 kg, 200 kg mindre än original. Hjulvinklarna var inte riktigt justerade och de kraftiga bladfjädrarna gjorde att bakvagnen överstyrde kraftigt när Hasse svängde vänster. Han snurrade i varenda vänsterböj men körde upp sig.
 
Det var väl ingen lyckad racerbil?
- Tja, när ryktet spreds att en mg Midget nästan piskat en Lotus Elite, som var betydligt dyrare, försvann i alla fall de 50 bilarna från frihamnen. Och något år senare köpte Reine Wisell bilen.

Den blivande F1-föraren?
- Han körde för BMC då. Reine gjorde ett seriöst försök att få ordning på bilen och byggde bland annat om bakvagnen. Körde tio svenska och internationella lopp under 1965. Blev sjua i sm och satte nytt banrekord på Knutstorp. Fast det kanske mest berodde på föraren.  
- Sen passerade mg:n genom diverse entusiaster innan jag fick tag på den. Och ett par ägare efter mig låg den till och med nedplockad i kartonger med karossen lös bredvid. Att bilen inte skrotades är mest två Malmöbröders förtjänst som tog sig an den i början av 1980-talet.

Hur har du fått reda på allt det här?
- Jag har fått mycket hjälp av bilens pappa,
Bo Elmhorn på dåvarande BMC Sweden. Han hade gamla foton och anteckningar. Och kunde dessutom hänvisa vidare till andra som var med. Som jag har ringt runt!
- Eftersom bilen var inregistrerad kunde jag också spåra tidigare ägare via länsstyrelserna runt om i landet. Det är den vägen man måste gå med de gamla länsanknutna nummerskyltarna. Bilen har varit i Stockholm, Ã-ster- och Västergötland samt i Skåne. Rena deckararbetet och väldigt roligt.
- Sedan är Sverige är ett litet land. Många som gick på racertävlingar på 1960-talet minns bilen så när jag la upp en hemsida om den och renoveringen hörde folk av sig.

Vad händer härnäst?
- Jag köpte tillbaka bilen 1999. Tack vare min gode vän Ingemar Wittström är den nu färdigrenoverad. Vi delar på bilen, både jobb och utgifter, och till våren ska det köras historisk racing i prototypklassen. Nu är Fordmotorn förstås borta och vi har monterat en BMC A-motor på 1275 kubik.

Grattis, full pott på Lotto! Vad Blir det?
- Jag har alltid drömt om en äkta AC Cobra. En 289. När jag hade Midgeten första gången lackade jag till och med två ränder över främre hjulhusen som jag sett att de stora pojkarna hade på sina Cobror. *