Bild
Nästa artikelÖronbedövande fest
Publicerad 30 september 2008
del 13: comebacken
Efter tre Lotus-år gjorde Ronnie comeback hos March 1976. Han hade inte längre valmöjlighet utan slog nu ur underläge. Få räknade med Super-Swede som dock vann sin tredje seger på Monza, den mest uppskattade av alla, enligt Ronnie. Situationen 1976 komplicerades av att Formel 1 befanns i en ordentlig recession. Alla stall hade ont om pengar. Diskussionerna om Ronnie Petersons återkomst till March fortsatte under Brasiliens GP. Kontraktet signerades den 8 februari. Då hade man återvänt hem och undertecknad hade förmånen att vara med under en frenetisk förhandlingsnatt där även Gunnar Nilsson var inblandad.
Den italienske greven Zanon sponsrade nu Ronnies bil med 25 000 pund (cirka 400 000 kronor) för hela säsongen. Han betalade också DFV-motorerna, men inte renoveringarna. Istället kom 5 000 pund från Beta verktyg. Ronnies debut i nya fabriks-March typ 761 blev ingen succé. Han var en halv sekund långsammare än stallkamraten Vittorio Brambilla som körde en systerbil. I mitten av sjuttiotalet erbjöd gamla Nürburgring en unik utmaning, omtyckt av de bästa förarna och avskydd av övriga. De som utmärkte sig på denna berg- och dalbana var Peterson, Hunt och Clay Regazzoni.
När träningen började inför Tysklands Grand Prix hade Peterson problem eftersom motorn misstände. Annars var han fenomenal på Ringen och formligen kastade bilen in och ut ur kurvorna med osviklig precision. Det såg ut som om en framgång i loppet enbart berodde på om bilen skulle hålla ihop. På lördagseftermiddagen var Ronnie snabbast av alla. Hans tid, 7.27,3 min. var bättre än vad flera förare presterat på torrt underlag! Varvet var så längt att den officiella banbilen Porsche 914 var tvungen att köra runt för att kontrollera väderförhållandena före start. Alla bestämde sig för ett regnrace och mönstrade däck monterades prompt. På det första varvet ledde Hunt före Peterson men sedan tog Ronnie över ledningen när Hunt tvingades i depå för däckbyte. På det andra varvet tog Jochen Mass över ledningen när Peterson gick i depå för däckbyte vilken lämnades i 160km/h! Kort därefter kom budet att Niki Lauda kraschat allvarligt strax före Bergwerk. Hans Ferrari hade studsat mot Armco-barriären och blivit stående brinnandes.
Lauda blev påkörd av två förare och banan blockerades. Därför stoppades tävlingen medan österrikaren flögs i helikopter med brännskador och livshotande inre skador. Loppet startades om, men Ronnie kom bara till Flugplatz på det första varvet, där han blev inblandad i en kolossal krasch, skrotade Marchen, men klarade sig själv oskadd.
Monza 1976 var anmärkningsvärt ur flera synvinklar, dels genom Laudas häpnadsväckande comeback efter att tidigare ha fått sista smörjelsen av en präst, dels av Ronnies enda seger för året vilket också var den tredje och slutgiltiga Grand Prix-segern för stall March.
Max Mosley minns några förändringar i sista stund före start: "Vi stod som åttonde ekipage i starten och pillade i slutet av uppvärmningsvarvet med inställningarna, en kardinalsynd. Sådant gjordes bara inte. Vi ändrade frontvingen och problemet med bilen var att framdäcken överhettade beroende på nosens form. Vid en viss tidpunkt förväntades problem. Duggregnet halvvägs in i tävlingen hade en kylande effekt på framhjulen och det våta underlaget gynnade och räddade oss." Efter ett hektiskt inledningsvarv och en missförstådd startprocedur, var Ronnie fyra. På tredje varvet var han tvåa bakom Jody Scheckter, bara fyra sekunder skilde dem åt. På det tionde varvet började Ronnie attackera den ledande Tyrrell-bilen och nästa varv gick han förbi.
Ett duggregn kom efter halva loppet. Ronnie ledde nu med Patrick Depailler närmast efter. Duggregnet orsakade kaos, men lugnade ned racet. Ronnies March höll ihop och svensken jagade förbi den svartvitrutiga målflaggan och tog segern. Han hade satt ett nytt varvrekord och var en verkligt populär segrare även bland tvättäkta tifosi eftersom det här var svenskens tredje vinst här. Detta var en seger som Ronnie personligen uppskattade mest bland sina främsta meriter. "Att få slå ur underläge och kamma hem segern var stort", konstaterade han nöjt vid restaurangbordet utanför Monza strax efter loppet. Ronnie kände sig alltid hemma hos March.
På sin karakteristiska "swenglish" sa örebroaren: "When I come here I always feel I am coming home - när ska ni göra en ordentlig F1-racer så att jag alltid ska kunna känna mig hemma?
- Kenneth Olausson
Den italienske greven Zanon sponsrade nu Ronnies bil med 25 000 pund (cirka 400 000 kronor) för hela säsongen. Han betalade också DFV-motorerna, men inte renoveringarna. Istället kom 5 000 pund från Beta verktyg. Ronnies debut i nya fabriks-March typ 761 blev ingen succé. Han var en halv sekund långsammare än stallkamraten Vittorio Brambilla som körde en systerbil. I mitten av sjuttiotalet erbjöd gamla Nürburgring en unik utmaning, omtyckt av de bästa förarna och avskydd av övriga. De som utmärkte sig på denna berg- och dalbana var Peterson, Hunt och Clay Regazzoni.
När träningen började inför Tysklands Grand Prix hade Peterson problem eftersom motorn misstände. Annars var han fenomenal på Ringen och formligen kastade bilen in och ut ur kurvorna med osviklig precision. Det såg ut som om en framgång i loppet enbart berodde på om bilen skulle hålla ihop. På lördagseftermiddagen var Ronnie snabbast av alla. Hans tid, 7.27,3 min. var bättre än vad flera förare presterat på torrt underlag! Varvet var så längt att den officiella banbilen Porsche 914 var tvungen att köra runt för att kontrollera väderförhållandena före start. Alla bestämde sig för ett regnrace och mönstrade däck monterades prompt. På det första varvet ledde Hunt före Peterson men sedan tog Ronnie över ledningen när Hunt tvingades i depå för däckbyte. På det andra varvet tog Jochen Mass över ledningen när Peterson gick i depå för däckbyte vilken lämnades i 160km/h! Kort därefter kom budet att Niki Lauda kraschat allvarligt strax före Bergwerk. Hans Ferrari hade studsat mot Armco-barriären och blivit stående brinnandes.
Lauda blev påkörd av två förare och banan blockerades. Därför stoppades tävlingen medan österrikaren flögs i helikopter med brännskador och livshotande inre skador. Loppet startades om, men Ronnie kom bara till Flugplatz på det första varvet, där han blev inblandad i en kolossal krasch, skrotade Marchen, men klarade sig själv oskadd.
Monza 1976 var anmärkningsvärt ur flera synvinklar, dels genom Laudas häpnadsväckande comeback efter att tidigare ha fått sista smörjelsen av en präst, dels av Ronnies enda seger för året vilket också var den tredje och slutgiltiga Grand Prix-segern för stall March.
Max Mosley minns några förändringar i sista stund före start: "Vi stod som åttonde ekipage i starten och pillade i slutet av uppvärmningsvarvet med inställningarna, en kardinalsynd. Sådant gjordes bara inte. Vi ändrade frontvingen och problemet med bilen var att framdäcken överhettade beroende på nosens form. Vid en viss tidpunkt förväntades problem. Duggregnet halvvägs in i tävlingen hade en kylande effekt på framhjulen och det våta underlaget gynnade och räddade oss." Efter ett hektiskt inledningsvarv och en missförstådd startprocedur, var Ronnie fyra. På tredje varvet var han tvåa bakom Jody Scheckter, bara fyra sekunder skilde dem åt. På det tionde varvet började Ronnie attackera den ledande Tyrrell-bilen och nästa varv gick han förbi.
Ett duggregn kom efter halva loppet. Ronnie ledde nu med Patrick Depailler närmast efter. Duggregnet orsakade kaos, men lugnade ned racet. Ronnies March höll ihop och svensken jagade förbi den svartvitrutiga målflaggan och tog segern. Han hade satt ett nytt varvrekord och var en verkligt populär segrare även bland tvättäkta tifosi eftersom det här var svenskens tredje vinst här. Detta var en seger som Ronnie personligen uppskattade mest bland sina främsta meriter. "Att få slå ur underläge och kamma hem segern var stort", konstaterade han nöjt vid restaurangbordet utanför Monza strax efter loppet. Ronnie kände sig alltid hemma hos March.
På sin karakteristiska "swenglish" sa örebroaren: "When I come here I always feel I am coming home - när ska ni göra en ordentlig F1-racer så att jag alltid ska kunna känna mig hemma?
- Kenneth Olausson
