MAJAS SOVJETISKA DOLLARSOUVENIR

Den sista gången jag var i Sovjet hade jag en stund över på flygplatsen. Jag var redan mätt på fiskmackor (jepp, klassiskt Brezjnev-snacks) och hann kolla efter kommunistkitschiga souvenirer.

I dollarbutiken hittade jag min Tjajka, med devisen "Zdelano v SSSR", gjord i Sovjet (vilket oftast betydde "ihopslängd av några kamrater som just druckit lunch").

Under den gamla, hemska tiden

föredrog maktens gubbgäng att åka Zil: större och tyngre än Tjajkan, som i jämförelse bara vägde två ton och drog futtiga två liter stinkbensin milen.

Men Tjajkan var häftigare. Inte minst för att det är svårt att förstå varför en sovjetisk skrytbil uppkallades efter en fågel som måsen, känd för att skita och skrika.

Att döpa en bil till Pobeda var mer logiskt. Pobeda betyder seger och krossandet av ondskan (kapitalismen) var utgångspunkt för det mesta av propagandan.

Min leksaks-Tjajka

har förstås aldrig tålt någon lek och är därför en passande symbol för det sovjetiska kvalitetsbegreppet. Och för regimen i stort.

Ingen vanlig ryss kunde köpa en egen Tjajka för rubel. De gjordes endast för dem på vilka jämlikhetens sol lyste starkast. Liksom leksaks-Tjajkorna - de kunde bara köpas av dem som hade tillstånd att äga västvaluta. Sådana som jag, som aldrig har längtat tillbaka.
 
MAJA AASE
(jobbade och studerade tidvis i Sovjet 1983-1985)