Bild
Nästa artikel
Önos genomgår ett A-test!

Önos genomgår ett A-test!

PROJEKT ÖNOS DEL 2

Det är dags för Önos att utsättas för ett A-test. Ganska snabbt klarnar behovet av flera uppgraderingar.

En sommar i mitten av nittiotalet var jag i Malaysia, ett land som balanserar på jordglobens ekvator. Min bror bodde där under en period och han visade ett fantastiskt land med okuvlig framtidstro, en tigerekonomi där ingenting kunde hindra utvecklingen.

Så var det på den tiden, innan Asienkrisen slog till och gav bankerna en svidande tankeställare. Världens högsta hus, Petronas Twin Towers, höll på att färdigställas och byggkranarna syntes över hela huvudstaden Kuala Lumpur. Maten smakade allra bäst på gatan, där en middag komplett med färskpressad fruktjuice kostade fyra kronor i något av alla de miljoner matstånd som stod på trottoarerna.

Det var också i Malaysia som jag begick min högerstyrningspremiär. Min brors bil var en Proton, egentligen en nödtorftigt uppsminkad Mitsubishi Lancer från mitten av åttiotalet. I tropiska länder, där temperaturen sällan sjunker under trettio grader, behövs inga värmepaket. Allt som fanns var ett vred för fläkten och en knapp för den absolut nödvändiga luftkonditioneringen och den bilen åkte vi runt landet med.

Redan den första metern höll det på att gå illa. Jag klev in, startade motorn, lade i ettan med vänsterhanden och drog i väg – på fel sida om vägen! Visst ja, Malaysia har vänstertrafik.

Sedan dess har rader av högerstyrda bilar passerat mina händer, mest hyrburkar på de brittiska öarna men också en och annan bil i länder med civiliserat trafiksystem. Skillnaden mot att köra en bil med ratten på rätt sida är, när allting kommer omkring, försvinnande liten. För mig var det inte konstigare att köpa högerstyrt än att knyta skosnören. Lite komplicerat i början, men man lär sig snabbt.


Men vänkretsen tittade på mig som om jag kom från månen. Ser man något? Krockar man ofta? Hur växlar man? Sitter pedalerna i omvänd ordning? Vad händer om man vrider på ratten?
Lugn, vänner, vilken sida ratten sitter på spelar ingen roll. Växellådan bryr sig inte om ifall den som växlar sitter till höger eller vänster om spaken, H-mönstret är precis det samma. Pedalerna är sorterade enligt samma mönster, med gaspedal till höger och kopplingspedal till vänster. Och man ser alldeles utmärkt, tack så mycket! 

Men det finns en detalj som skiljer och den bryter upp så starkt invanda mönster att den nästan gör det omöjligt att köra. Vad? Jo, blinkersspaken!
Av någon anledning manövreras körriktningsvisaren med spaken till höger om ratten och med pinnen till vänster styr man vindrutetorkarna. Det får till följd att varje gång jag ska svänga fladdrar vindrutetorkarna till och börjar det regna signalerar jag högersväng. Ofelbart! 

Det är märkligt hur reflexmässigt man kör bil. Beteendet bakom ratten är automatiserat och att försöka tänka är inte att tänka på. Tillvänjningen går snabbt, efter några kilometer i Roadstern har ryggmärgen växlat mönster och blinkersspakandet fungerar igen, ända tills jag byter bil. Då faller kroppens funktioner ihop igen, vindrutetorkarna vaknar när det ska svängas och ibland försöker jag byta växel någonstans nere i dörrfickan. 

Kanske var det för mina egna defekta reflexer jag våndades mest när det var dags att väga och mäta Önos kompetens på flygfältet. Kanske var det för hur hårt den stackars bilen skulle falla igenom i testmomenten. Det svider ju extra hårt när det är den egna bilköparförmågan som ställs på prov.

Och svida skulle det göra. Att det tog en oändlighet att ta sig från den ena änden av asfaltsplätten till den andra var väl väntat och under accelerationsproverna hann jag sitta och fundera på livets försyndelser och premiepensionen.

Men när det var dags för kurvtest började jag på allvar fundera över vad jag givit mig in på. Inte för att det skulle vara något fel på styrningen, nej, den är bilvärldens bästa: välutväxlad, fingertoppslätt och fullkomligt översvämmad av asfaltskommunikation. Däremot var väggreppet under all kritik. Stötdämparna var så tvärslut som någonting kan vara och däckens egenskaper direkt livsfarliga. Lutningsvinkeln var också av det stormigare slaget. Sakta byggdes en alltmer påtaglig understyrning upp, ända tills det släppte tvärt – där bak!

Så vad jag än gjorde gick det åt pipan. Gasade jag släppte bakvagnen. Bromsade jag släppte bakvagnen. Höll jag jämn gas släppte bakvagnen. Ställde jag bilen, drog åt handbromsen och gick därifrån släppte bakvagnen.

Den initiala nervositeten hade övergått i ett välsträngat nervdaller när jag skulle pressa fram en anständig tid i A-sprinten. Det gick naturligtvis åt pipan redan i första kurvan.

Efter några spektakulärt rykande rundor började jag förstå vilken teknik som krävdes. Med ratten i ett delikat tekoppsgrepp började det fungera, med så små rörelser som möjligt för att inte välta omkull den lilla ömtåliga balans som fanns. I långa mjuka gungningar seglade vi fram genom konraden, ständigt på randen till kollaps. Tiduret tycktes fnissa åt mig när jag vaggade i mål och facit blev inte vackert.

Så vadå? Nu ska det bli rättning i ledet, allt dåligt kött ska bort och nya friska bitar ska ge Önos nytt liv som busåkarbil. Då ska vi se, var beställer jag lämpligast stötdämpare, fälgar, däck, stolar, båge… 

A-testresultat:
0-100: 10,6 s
0-160: 36,3 s
0-200: Nä.

Direktstyrdhet: 38 grader
Understyrningsgrad: 7 grader
Max sidoacceleration: 0,93 g
Max hastighet: 77 km/h

A-sprint. 62,2 s!

Kommentar:
* Däck T400 fram, T10^9 bak… ger konstig balans – släpper bak först.
* Stötdämparna direkt odugliga. 

Taggar: Projekt, Hem
Önos genomgår ett A-test!
Önos genomgår ett A-test!
Önos genomgår ett A-test!

Kommentarer

+ Visa äldre kommentarer (20)
#22
Trogen men fattig läsare
2011-01-20 21:51

Ja! Projekt av den här typen ger mersmak. För visst sitter man och dreglar/suckar längtansfullt över de senaste hingstarna och tjurarna från Italien, men för de flesta av oss läsare är och förblir de med största sannolikhet inget mer än ögongodis och önskedrömsmaterial. En liten nätt frisörskebil att ratta runt Ringen, däremot, det är ju faktiskt nästan görbart för var man (eller kvinna).

Mer sånt!

#23
steffe@rejsa
2011-01-23 15:53

Nu bör det ha hänt grejer med båge och annat, olidlig väntan på resultat, hinner det komma med i nästa nummer eller blir det till nr3 tvåtusenelva.

#24
Daniel Östlund
2011-01-23 22:56

Önos del 3 kommer i Automobil 2.11, ute i butik den 8 februari. Svetsbild utlovas!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.