Nya dämpare

När främre höger stötdämpare dragit sin sista suck på Svenskt Sportvagnsmeeting (se Automobil 8.05) blev vår Porsche minst sagt deppig. Höger kederlist och generatorremmen gav i en sympatiaktion på vägen hem till Stockholm och sedan fick Porschen stå ensam och ledsen i redaktionsgaraget medan jag gick på semester.
Väl hemma på jobbet var det dags att få nya, fina knäproteser på plats. Satsen hade anlänt från Leda och låg på hyllan i Jonas Jarlmarks garage, alltför frestande för att motstås.
- Domkraft! manade Jonas Jarlmark. Som guru på Porsche ledde han Operation knäled medan jag fick agera sjuksyster.
Med Porschen på pallbockar började vi med att demontera hjulen för att sedan ge oss i kast med de främre fjäderbenen. Det enklaste först.
Efter att ha demonterat en kylluftskanal från fjäderbenet lossar man två bultar i nederkant på fjäderbenet och en stor bult i fjäderbenstornet. Sedan är det bara att ta loss enheten. Det görs på båda sidor, sedan hänger spindlarna i de undre triangellänkarna.

Nästa steg är bakvagnen,

en krångligare operation. Porsche 968 har samma typ av bakvagn som gjorde 911 ökänd fram till slutet på 1980-talet: snett bakåtriktade släparmar med torsionsfjädring. De Leda-dämpare vi ska montera har skruvfjädrar och vi vill ta bort de gamla torsionsfjädrarna ur bakvagnen. De stör skruvfjädrarnas arbete och väger en del. All överflödig vikt är av ondo, särskilt som vi framöver ska inleda en bantningskur för vår kära projektbil.
För att få loss torsionsfjädrarna måste hela bakvagnen sänkas ner och avgassystemet tas bort. Det rostfria systemet är delat på två ställen. Delningen mitt under bilen, mellan katalysatorn och den främre ljuddämpare, ligger närmast bakaxeln. Därmed är det enklast att dela och ta loss avgassystemet där. Ja, om inte bultarna varit fastrostade bortom all räddning vill säga. Vi låter dessa bultar vara och skruvar i stället loss avgasröret framme vid grenröret. Sedan baxar vi bort det tunga systemet från bilen.

Därpå går vi loss

på de bakre stötdämparna. Det visar sig att bultarna som håller dem på plats är smorda med kopparpasta. Sånt görs inte på Porschefabriken, vilket innebär att dämparna har bytts tidigare. Med tanke på hur slitna de gamla är börjar vi tvivla på att bilen bara hade gått 11 700 mil när den köptes. Ty stötdämparna är verkligen slut, jag testar att trycka ihop dem med handkraft och den ena har faktiskt lite övertryck kvar inombords men den andra ger bara ett trött motstånd när jag belastar kolvstången.
När dämparna är demonterade lossar vi drivaxlarna från transaxeln och bultarna som håller fast den bakre hjulupphängningen i karossen. Med en domkraft som vagga sänker vi sedan ner bakvagnen och plockar ur torsionsfjädrarna. Sedan höjer vi upp bakaxeln igen och skruvar fast den.
Nu vänder arbetet, monteringen börjar. Först får vi de främre fjäder-/dämparpaketen på plats, det känns kul när de är så här glänsande rena. Jonas Jarlmark har emellertid varit tidsoptimist och skaffat färjebiljett för sig och projektbilen på färjan till Gotland. Avgångstiden närmar sig fortare än den borde, vi börjar skynda oss.

När framhjulen är

på plats tar vi oss an bakvagnen och monterar dämparna. Med skruvfjädrar tar Leda-dämparna mer plats än originaldämparna och de ligger hårfint an mot hjulupphängningen. Vi passar på att byta bromsskivorna bak och montera nya bromsklossar runt om. Det finns en del kvar på skivorna bak, men vi byter i alla fall och sparar de gamla till senare.
Med bakvagnen på plats ger vi oss i kast med att montera tillbaka avgassystemet. Vi skruvar fast systemet med början bakifrån och när vi kommit fram till grenröret vill det givetvis inte passa ihop med avgasröret längre.
Det är i det här läget herr Jarlmark börjar se riktigt stressad ut.

Med hjälp av domkraft,

våld och osande svordomar får vi äntligen rörhelvetet på plats. Jonas Jarlmark mäter och ställer in camber och toe-in-vinklar snabbt som en skållad iller. Han justerar bilens höjd så att den blir något lägre fram än bak. Tidigare har bilen varit två centimeter lägre där bak, vilket kan skönjas på tidigare bilder där Porschen ser ut att luta bakåt.
Under tiden passar jag på att dra åt diverse skruvar på bilen, det skramlar lite varstans. Mest akut är den bakre spoilern som är på väg att lossna. När jag passerar takets mittstolpe noterar jag att taklisten sitter högre upp på höger sida än på vänster. Jag har sett det tidigare utan att reflektera vidare över det, men nu hajar jag till. Avståndet mellan hörnet på taket och mittstolpens övre skarv är inte heller samma på båda sidor. Det kanske inte bara är taklisten som sitter snett?
Jag plockar fram ett måttband, och ta mig tusan, avståndet är åtta millimeter större på höger sida! Är hela bilen skev? Insikten är en kalldusch lika kylig som när jag första gången fick besked om premien för helförsäkring.

Vi har passerat alla

rimliga tidsmarginaler för Jonas Jarlmarks resa till Gotland Ring och Porscheklubbens möte, men en telefonkoll till färjebolaget ger vid handen att även färjan är försenad så det går alldeles utmärkt att hinna i tid till färjeläget i Nynäshamn.
Jarlmark svischar i väg med raketfart, tillräckligt snabbt för att skrapa i garagetröskeln så att plastkåpan under frontspoilern slits av. Det ger bilen än mer patina och det är väl så det ska vara på racebilar.
Under helgens möte på Gotland Ring får jag på knastrig mobillinje ett utlåtande från Jarlmark.
- Jag tycks ha räknat fel på bilens bakre hjulupphängningar och dämparkurvorna jag gav till Leda blev felaktiga. Bilen är för mjuk i bakvagnen och understyr en del. I brådskan monterade jag också de bakre dämparna på fel sida så justeringsrattarna hamnade åt fel håll. Den på höger dämpare fick sig en smäll när den gick emot drivaxeln och dämparen har nog börjat läcka.
- Fast bilen går ändå relativt bra runt banan, det var inga större problem att hänga på GT3:orna. Jag kommer dock att beställa nya dämparventiler och shimsa om bakdämparna och byta tlll hårdare fjädrar. Sedan går den ännu bättre, säger han kaxigt.
Efter hemkomsten byter Jarlmark till ett par hårda racefjädrar bak medan jag otåligt väntar på att få testa bilen. Så fort allt är klart snor jag åt mig nycklarna och ger mig ut på provtur.
Vilken bil. Nu har den blivit lättkörd och civiliserad och med vetskap om hur snabb bilen var förut ska det bli riktigt spännande att se hur Porschen klarar sig i nya A-testmätningar. Trots racefjädrarna bak känns bilen inte överdrivet hård.
Efter justeringen av toe-in har vi även lyckats få ratten »rak« när vi kör rakt fram. Det skramlar dock fortfarande en del från inredningen och det har tillkommit ett missljud från bakvagnen.
- Det är bara kullederna i de nya dämparnas infästningar, det brukar finnas ett litet glapp som låter, säger Jonas Jarlmark.
Det viktigaste är i alla fall att bilen går ungefär tusen gånger bättre än förut. Snart är det dags att se till att föraren kan göra sitt arbete på ett ordentligt sätt också - skalstolar och raceratt står högt på att-göra-listan! *