Första provturen

De senaste dagarna har spänningen stigit inför den första provkörningen av Black Adder efter ett verkstadsbesök som varat i inte mindre än 3 månader. Samtidigt som vi byggt om (slitit ut!) inredningen i bilen, har motorn som ni kanske minns fått en mycket omfattande service, en ny koppling och lättviktssvänghjul. Dessutom har nya fjädrar och stötdämpare från H&R monterats, och bromsarna fixats till med stålomspunna slangar och värmetåliga belag från EBC.

Nu är allt så när som på chassiinställning och lite annat småfix klart. Dags för en provtur för att få de första intrycken av resultatet av alla timmar i garaget. Med andakt sätter jag nyckeln i låset och vrider om. Bilen startar som vanligt, och jag kan notera att tomgången vandrar något mer än tidigare, ungefär som på en 911 från före 1989, i alla fall så länge maskinen är kall. Jag ger gas och ska iväg - och det blir tjuvstopp direkt. Det nya svänghjulet behöver rejält med varv för att orka få igång bilen. Samtidigt som jag gör ett nytt försök fylls kupén med tjock rök. Satan! Brinner det någonstans?

Mekanikern som hjälpt oss med de tyngre motorjobben lugnar oss: Det har kommit in olja i värmekamrarna. Kör bilen varm så försvinner det. När ormen till slut är rökfri rullar vi ut ur garaget. Ute är det -3 och snorhalt på sina ställen. Trots att vi kör nästan löjligt lugnt vill Adder med sina kalla däck gärna dansa med stjärten runt alla gathörn, men snart kommer vi ut på E4 som visar sig vara torr och fin.

Jag ger fullt genom växlarna och känner en bil som blivit som transformerad. Som omodifierad hade Adder en tröghet som störde mig, bilen kändes helt enkelt tung och motorn seg om man inte varvade absolut max hela tiden. Nu har trycket i ryggen vid acceleration ökat påtagligt och hela bilen känns 'på' och villig på ett helt annat sätt.

Ljudisoleringen är borta, så mer härligt motorljud kommer nu in i kupén. Under 4000 varv är skillnaden i ljudnivå mot den omodifierade 964:an egentligen inte så stor. Men över är det ett helt annat morr än tidigare. Man hör också lite spännande väsande och bubblande ljud från motorrummet, som nu bara skiljs från kupén med en tunn plåt. Det finns inga störande resonanser någonstans i varvregistret, men ormen har ju å andra sidan originalavgassystem, cuprör och G-pipe har inte monterats ännu. Ljudnivån är faktiskt helt OK även för lite längre resor. Ytterligare ett steg råare skulle verkligen inte skada!

Ska bli intressant att se hur mycket vi kan putsa på tiden 0-100, men det känns som den borde komma in en bit under 6 sekunder nu. Men ännu viktigare är känslan. Förut nådde inte bilen upp till den hygiennivå i agilitet och upplevt drag som krävs för att en sportbil ska kännas riktigt kul. Nu är vi en bra bit över.

Bristen på chassiinställning gör att ormen slingrar påtagligt, men trots det känner man hur mycket piggare de nya dämparna är. Dämpare och däck är och förblir några av de mest effektiva åtgärderna för att fräscha upp en gammal bil. Tid för hjulinställning på NB Gummi är redan bokad och då kan vi börja testköra på riktigt. Men nu när snö och kyla kommit får nog äventyret gå vidare på vinterdäck - bilen är köpt och renoverad för att användas, inte för att stå som garagevärmare. Med tanke på hur stor risk där är att bli omkörd av ormens bakdel bör vi nog satsa på absolut fulldubbat.

Om Eric Lund och familjen sedan tillåter kanske det kan bli en testtur upp till Älvdalen för en kurs i den ädla konsten att baxa en 911 mellan snövallarna. Eller finns det någon som känner till någon sjöis inom 30 mil från Stockholm som brukar frysa tidigt?