Äntligen på banan.

tiden rinner iväg...
...och jonas funderar på varför man aldrig hinner  med det man föresatt sig.

Tidsoptimisten i mig verkar aldrig lära sig. Allt tar längre tid än man tror. Projektbilen skulle enligt tidsplanen vara besiktigad och helförsäkrad någon gång i mitten av april - och förgylla tillvaron på allehanda klubbsträffar i början av maj.
När almanackan pekar mot mitten av maj och bilen fortfarande står ledsen och bortglömd i garaget börjar ett dåligt samvete gnaga i bakhuvudet på mig. Redaktör Eric, som personifierar detta dåliga samvete, ställer allt mer direkta frågor till mig på temat »När tror du bilen är klar?«.
Det är hög tid att prioritera om i min ständigt överfulla att-göra-lista och jag ger mig ner i garaget med kryssmejseln i högsta hugg. Att vända dimljusen rätt visar sig vara en barnlek; skruva bort de främre blinkrarna och skruva loss dimljusinsatserna. Byt sida och saken är biff. Tio minuters stressfritt arbete. Att jag inte gjort detta tidigare.
De alltför högt ställda strålkastarna är värre. Ställskruvarna  krånglar och när jag skruvar loss strålkastarkåporna för att komma åt bättre ser jag anledningen; skruvarna är stenhårt fastrostade. Med hjälp av rikliga mängder 5-56 olja, rörtång och milt våld lossnar de till slut och jag ställer ner ljusbilden en aning för att blidka besiktningsmännen. Hoppas det är tillräckligt.
Bromsarna bak är en annan femma. Att ge sig in i bromssystemet kräver solida mekarkunskaper och Jonas Jarlmark får ta sig tid att hjälpa mig. Han börjar med att beställa nya bromsskivor, klossar och en renoveringssats till oken. Medan vi väntar på prylarna beställer jag tid för larmmontering hos Angeva Larm & Bilstereo, som ligger på bekvämt gångavstånd från redaktionsgaraget. Ett larm godkänt av Svenska Stöldskyddsföreningen måste vara monterat för att försäkringsbolaget ska bevilja helförsäkring på bilen.

Angeva får bilen

en fredagmorgon och larmmontör Angelo börjar riva inredningen medan jag lämnar lokalerna. Sent på eftermiddagen är bilen färdig och när jag hämtar den påpekar Angelo:
-Det är rost kring fästet för takantennen och under dropplisterna i taket. Det verkar också som om det är en österrikisk Porsche 968 ni har köpt. Er bil har en del kabeldragningar som är unika för Ã-sterrike.
Enligt bilens dokumentation levererade Porsche den fabriksnya bilen till Johann och Anne-Marie Schubl i Regensburg i Tyskland. Kan bilen ha varit menad för Ã-sterrike, men hamnat i Tyskland av misstag? Det är spännande att nysta i en bils historik...
Nåväl, efter att ha betalat 4 800 kronor för larminstallationen återvänder jag till redaktionen, hämtar de nyanlända bromsdetaljerna och kör ut till Jonas Jarlmarks mekargarage.
Vi börjar med att demontera de främre bromsarna och inspektera delarna. Bromsskivorna är helt slut, tillåten minimitjocklek är 26 mm och vi mäter tjockleken till 25,5 mm. Det är hög tid att byta skivor, men de är fastrostade vid hjulnaven och det krävs hårda slag med släggan innan vi får loss dem. Däremot ser de främre klossarna bra ut och vi låter dem sitta kvar ett tag till.
Vi ska nämligen fixa bättre kylning till bromsarna senare i sommar och då kan det vara lagom att byta klossarna.
Bromsarna bak, som fick nedslag på besiktningen, gås igenom grundligt. På vänster sida är både skivor, klossar och kolvar i alldeles utmärkt skick. På höger sida har det inre belägget rostat fast i oket. Vi tar loss oket, bänder loss belägget och slipar och rostskyddar dem båda. Bromskolvarna verkar friska och därmed monterar vi nöjt tillbaka hela paketet. Våra inköpta reservdelar sparas till senare.

Tillbaka till bilprovningen

och återbesiktning. Dagen till ära är det stekande sol och jag väntar ivrigt på min besiktningstid i en öl- och rökosande Porschekupé. Både cigarettändare och askkopp är väl använda, det luktar gammal inrökt tysk ölhall inne i bilen. Som lök på laxen tusenfaldigas stanken så fort det blir varmt i kupén.
Så är det min tur och jag kör in bilen i hallen. Vi har överskridigt bäst-före-dag på återbesiktningstiden, men besiktningsmannen låter det passera utan bannor. Ljusbilden på både strålkastare och dimljus får godkänt, men bromsarna krånglar. Bromsverkan bak är fortfarande ojämn och klarar precis gränsen för godkänt.
Det är höger bakbroms som strular - fortfarande. Varken jag eller Jarlmark fattar varför. Vi monterade ju ner oket och tog bort den fastrostade klossen. Vi slipade klossen och rostskyddade kanterna. Samtliga fyra bromskolvar i oket löpte lätt i sina lopp. Ändå krånglar bromsen. Underligt.

Nåväl, med godkänt

från Svensk Bilprovning kör jag vidare till nästa besiktningsstation. Trygg-Hansa vill ta sig en god titt på bilen innan det blir tal om helförsäkring.
Bolagets besiktningsman kontrollerar intyget om att ett godkänt larm är installerat, värderar bilstereon till 1 500 kronor och fotograferar en tio centimeter lång repa på motorhuven.
- Bara så att vi har dokumenterat att repan fanns innan vi försäkrade bilen, säger han.
Bilen får godkänt och nu ska försäkringsförfrågan bara igenom de byråkratiska kvarnarna innan försäkringen gäller.
- Ring till vår kundtjänst om någon timme. Då borde de kunna bekräfta att bilen har fått helförsäkring, säger besiktningsmannen.
Jag rullar i väg med ett lättat leende på läpparna. Nu bär det av direkt till Lunda flygfält. Resten av Automobilgänget A-testar ett par bilar och jag vill ha siffror på Porschen.

Jag anländer till flygfältet

medan kollegorna har fullt upp med att testa BMW 330 och Audi A4. Medan de andra är upptagna med 0-200 km/h-mätningar kör jag i konbanan. Den blå Porschen får kämpa i slalomtestet med sina tio år gamla, knastertorra däck. Det halkar friskt, både med fram- och bakdäcken. Håller jag jämn gas är Porschen understyrd, men bilen är mycket känslig för läget på gaspedalen. Minsta tendens till gasuppsläpp och piruetten kommer direkt.
Jag får strike ett par gånger i kon-banan och en gång bär det baklänges ett tiotal meter ut i gräset.
Jag gör några improviserade accelerationstester sida vid sida med BMW M6. Med M6 i sitt segaste läge, det vill säga med 400 hk och långsammaste växlingstiderna, ligger Porsche en noslängd före ända upp till 200 km/h. Sedan drar BMW:n ifrån.
I den farten släpper man dock gärna gasen i vår Porsche. Obalansen i hjulen gör att det känns som att sitta inne i en jättelik vibrator och det verkar som om däcken skulle kunna sprängas vilken sekund som helst.
Ett stressigt schema gör att vi för dagen inte hinner göra en fullständig A-testmätning, men vi får åtminstone med oss accelerations- och bromsmätningar samt kurvtestet hem.

Dagen efter bär det

av till Mantorp och banmöte för BMW Sport Club och Audi ClubSport (se nästa reportage).
Efter en hel dag runt Mantorp på de förhatliga originaldäcken är jag rejält trött på dem. Därför är desto roligare att boka tid för däckbyte.

Eftersom Porschen

kommer att delta i ett antal banträffar under året ska vi förse den med R-däck. Ett par vanliga sportdäck håller betydligt längre vid körning på gata, men på bana är R-däcken överlägsna i både hållbarhet och grepp.
Vi beställer ett ombyte Michelin Pilot Sport Cup i dimensionerna 225/45 R17 fram (2 669 kronor/styck) och 255/40 R17 bak (3 099 kronor/styck).
Med de nya däcken är bilen som förbytt. Ratten, som bråkade rejält när bilen fastnade i hjulspåren på motorvägen, har blivit kav lugn. Vibrationerna från obalansen i hjulen är försvunnen och de nya däcken har bättre dämpning. Trots att vi inte har gjort något åt stötdämparna ännu känns det inte längre som om bilen slås sönder varje gång man passerar över broskarvar.
Livet i en blå Porsche kan inte bli bättre än så här. Eller?

Jag ringer Trygg Hansa

för att dubbelkolla att helförsäkringen gått igenom. Handläggaren är trevlig och känner till bilen.
- Det gick bra med helförsäkringen?... Vad kul...Ja, det är Automobils projektbil, så den blir försäkrad som företagsbil... Så du har läst om bilen i tidningen?... Jo, det är en vacker färg... Ja, bilen är kul att köra... Förresten, vad gick premien på?
Först tror jag inte mina öron.
- Trettiosextusensjuhundraåttiosex kronor!?! Svettpärlorna flockas på min panna, jag får en fallande känsla i magen.
36 786 kronor. Det tar ett tag innan jag återfår talförmåga och sans och jag missar en del av fortsättningen.
- …men det finns ju tre saker som talar emot Porsche. De är snabba, stöldbegärliga, dyra att laga.
Dyra att laga kan jag hålla med om. Stöldbegärlig? Inte i den här färgen. Snabb? Den BMW 330i vi testar i detta nummer har snarlika prestandasiffror. Toppfart 250 km/h (nåja, 252 för Porsche) och officiellt går 0-100 km/h på 6,5 sekunder i båda.
Porsche är visserligen försäkrad med företagsförsäkring, vilket är dyrare i detta fall. Om jag, som haft körkort i 14 år, försäkrat bilen privat hade premien gått på 23 244 kronor. BMW:n skulle kosta mindre än hälften: 9 876 kronor per år. Detta trots att marknadsvärdet på BMW:n är mer än dubbelt så högt.

Länsförsäkringar är ännu värre.

Som privatperson skulle helförsäkringen kosta mig 33 592 kronor medan företagsförsäkringen skulle gå på runt 30 000 kronor. Per år.
Det blir att lusläsa kollegan Adolfssons försäkringsartikel (se sid 52) och under tiden mörka för redaktör Eric.
I nästa nummer avslöjar jag hur det gick!*