Taxi, var god gasa!

Morgonen är råkall och nattens regnande vill inte riktigt ge sig. Ändå dallrar luften runt kön utanför Ringtaxi. Dallrar av spänning. Så är det inte heller någon vanlig transportkörning som väntar.  
Vi som känt oss kallade utgör en brokig samling av unga och äldre, män och kvinnor. Alla har vi det gemensamt att vi vill guidas i dödsföraktande tempo runt den drygt två mil långa nordslingan på Nürburgring.
Så rullar en Interlagosblå BMW M5 fram. Samma tiocylindriga smått osannolika Überauto som Automobils testlag lät sig imponeras av i förra numret. Sannolikt skulle de även ha gett chauffören stora ögon. För bakom ratten sitter en ung kvinna som låtit den mytomspunna racerbanan bli både rekreation och försörjning.

Nürburgringexperten

Sabine Schmitz hälsar och förklarar att det kommer att bli svårt att få upp värmen i däcken.
- Så om du vill kan vi köra lite på sidan också!
Som »Herr Redaktör« får jag äran att sitta in fram, inför avundsjuka blickar från den nu rejält långa kön. I baksätet hukar två män som verkar ha gjort resan ett par gånger förr.
Sabine hojtar och skojar med de uniformerade männen som sköter om passerautomaterna vid banans start. Någon biljett har vi inte, så varför skulle de släppa in oss för dagens första körning utan att bråka lite först. Så är vi inne.  
Hon trampar inte gasen i botten ögonblickligen, genom Tiergarten och Hochenrain. Det hysteriskt krokiga nedförslutet Hatzenbach kräver flitigt rattande också av erfaren chaufför som Sabine.

Du som varit

där, eller smakat på banan i spelet Gran Tourismo, vet att det går undan. Men också att banan hela tiden sjunker och stiger och är försedd med rejäla gupp.
Sabine tvekar ändå inte. Min högra hand kramar det inre dörrhandtaget och när vi går ner i den tvära högerkurvan Aremberg upptäcker jag att mitt högra ben bromsar mot golvet. Förgäves. Vår chaufför och banguide bara släpper lite på gasen, blippar till på paddlarna vid ratten för att växla ned och så är vi igenom.   
Jag försöker slappna av. Sabine kör som om hon kunde banan utantill. Avslappnat och med uppmärksamheten riktad framåt medan hon underhåller oss passagerare.
507 hastigt frisläppta hästkrafter i en brant sluttande backe resulterar i sagolik acceleration samtidigt som en djup sänka en bit fram närmar sig med oroväckande hastighet. Eftersom Sabine inte visar minsta tanke på att släppa på gasen känner jag hur livet förbereder sig på att passera revy.
G-krafterna sliter, drar och trycker på min gängliga lekamen.

Men just när

påfrestningarna är som värst, i sänkans mitt där bilen formligen sätter sig på fälgarna, börjar Sabine skratta och skoja om nåt med passagerarna bak.
Min skoltyska räcker för att uppfatta något om gårdagens tv-program. Med ens blir det uppenbart. Alldeles oavsett hur fort det går eller om Sabine låter nosen peka framåt eller åt sidan så har hon kontroll. Total kontroll. Hur kan det vara så enkelt?
- Pappa tog med mig ut på banan när jag var liten. Så Nürburgring blev mer som en helt vanlig väg till skolan. En väldigt snabb vanlig väg!
Sabine släpper efter lite och utnyttjar den branta uppförsbacken Quiddelbacher-Höhe för att få ner farten en aning. Sedan är det dags för ett skarpt krön. Men nu är jag inte orolig längre.    
- Jag har gjort nästan 15 000 varv här så det är inte någon riktig utmaning längre. Jag kör 1 000 varv om året.  
De två högersvängarna i Flugplatz försvinner med en enda rattrörelse. Sedan forsar vi ner längs ursnabba Schwedenkreuz. Sabine låter den stora, snabba BMW:n röra sig lite lätt i sidled uppe på nästa krön medan hon rättar till ett armband som envissas med att trilla ner på handleden.

På något vis

passerar vi den tvära kurvan Aremberg utan att jag märker det. Djupa raksträckan Fuchsröhre är snabb men Sabine bromsar in i god tid för Adenauer-Forst.
- Med en så snabb bil måste man sakta in här. Särskilt de som inte kan banan så bra.     
Sabine skrattar och skojar med sina landsmän i baksätet. Jag hänger inte riktigt med men njuter i stället av hennes fullkomliga bilkontroll. Som alldeles av sig självt låter hon vänsterhjulen tangera curbsen (kantstenarna) för att komma rätt i backen ner mot Kallenhard. En blixtsnabb nedväxling med vänsterhanden på paddeln ger lagom motorbroms.  
Strax därefter dyker den upp. Den svenska Mercedesen som tvärt mot reglerna går in till vänster när vi kommer ikapp. Under den fria, så kallade turistkörningen, räknas Nürburgring inte som racerbana utan som allmän väg. Vilket betyder att omkörning sker på vänster sida och att man har skyldighet att hålla åt höger och släppa förbi snabbare fordon.  

Efter ett par

irriterande blinkningar med helljuset och en kortlektion i tyska svordomar är vi förbi. Jag frågar Sabine om hon har några andra favoritbanor. Den enda hon kan komma på som överhuvudtaget kan mäta sig är Spa Francochamp, i den belgiska delen av Eifelbergen.
- Men den är rätt tråkig. Det finns nog inget som Nürburgring säger Sabine och bromsar plötsligt hårt mitt i nedförsbacken intill den lilla byn Breidscheid .
Här finns en andra infart och här står ambulanser ständigt beredda. Sabine har lovat att inte passera snabbare än 50 km/h vilket betyder att andra bilar får en chans att komma förbi. Tillfälligt.
- Det var förresten här som Niki Lauda kraschade, berättar hon.
Sabine verkar ha tagit till sig nya BMW M5 med hela sitt hjärta. Att växla med paddlar bekommer henne inte det minsta. Mellan de ständigt uppdykande kurvpartierna hinner hon berätta att den nya modellen är mycket lättare att köra fort med. Tja, vad annat skulle hon säga? BMW sponsrar.
Men när jag frågar om äldre M5:or stönar hon. E36 till exempel, med rak sexa och i stort sett utan elektroniska livremmar.
- Mein Gott! Jag vill inte tänka på den.

Även om Sabine

kört oräkneliga varav runt banan släpper hon inte uppmärksamheten. Det går fort och jag beslutar mig för att sluta konversera. Kanske kan jag rent av lära mig nåt.
Som när vi passerat den gamla, numera tillbommade, testbacken Steilstrecke och äntrar Karusellen. Eller Caracciola-Karusell som den doserade kurvan egentligen heter. Sabine får ner farten med en snabb nedväxling och äntrar den starkt lutande betongväggen perfekt.
Känslan att hela vindrutan plötsligt fylls av väg när bilen dyker ner är fantastisk. Själv har jag inte aning om hur den här förrädiska delen av banan ska tas. Men det ser rätt ut att hålla högerhjulen på betonggrytans väggar och inte gasa på för mycket - annars skulle vi antagligen snabbt flyga upp igen.
Högt belägna Hohe Acht med sina oräkneliga kurvor avverkas i samma rasande tempo. Framdäcken kasar mot asfalten för ett ögonblick i ett par av böjarna och Sabine berättar att hon kör utan DCS. Ingen stabilitetskontroll alltså.
- Allt går att justera elektroniskt på den här bilen. Jag brukar köra med fjädring och växling ungefär på medium.

Sabine växte upp

i den lilla byn Nürburg där hennes mamma fortfarande driver restaurangen Pistenklause med hotell. Där är väggarna täckta av förarporträtt och racingsouvenirer. Har du tur är det Sabine som häller upp öl eller serverar.
På Pistenklause hänger fortfarande alla som kommit för banans skull och som liten sprang Sabine mellan borden och passade upp till exempel Niki Lauda och Ayrton Senna. Men vem är hennes favoritförare på Nürburgring?
- Hans-Joachim Stuck. Han har en fantastisk bilkontroll och behärskar varje kurva perfekt.
När vi avverkar Schwalbenschwanz och Lilla Karusellen som vi svenskar säger är varvet nästan slut. Sabine står på genom Galgenkopf men släpper av alldeles efter Döttinger-Höhe.
- Det är inget kul att köra fort rakt fram. Förresten måste jag kyla bromsarna före nästa tur.

Att transportera

betalande entusiaster runt den två mil långa Nordslingan har varit en del av Sabine Schmitz liv de senaste elva åren.  Eftersom hon började tävla direkt efter 18-årsdagen har hon hunnit med en del annat också. Som att ta hem diverse tyska mästerskap. Vinna 24 timmars på Nürburgring två gånger.
Ibland undervisar hon också i Scuderia Hanseat. Den världsberömda förarskolan här på banan som varje år lockar tusentals deltagare om och om igen. Inte minst från Sverige.
Den som vill kan också se Nürburgring från ovan tillsammans med Sabine. I helikopter. Dessutom hyr hon ut rum till besökande. Åren med BMW har också gjort henne till något av en expert på M3 och M5. Får hon aldrig nog?
- Jovisst. När det varit för många BMW-ägare framme och velat visa sin bil, då kan det bli för mycket. Så när jag är ledig är det väl inte direkt ut och köra på bana jag längtar mest till.
I framtiden lägger hon därför säkert mer tid på sina hästar. Eller satsar på en karriär som sommeliér. Vinexpert alltså.
- Men jag kör nog Ringtaxi ett tag till. Inget går upp mot Nürburgring! *