Hejdå Porsche! Hejhej Skoda!

När min Porsche 911 sc visade rostproblem förra sommaren åkte den kvickt som tusan ut ur garaget. Kort därpå satte jag även ut mitt vinterskott, Seat Ibiza 1,6 sxe, på saluannons. Jag var, kort sagt, överless på allt som hade med rost att göra.
Med Porschepengarna i handen och Ibizan tilll salu var jag under en kort, njutningsfull period på grön kvist. Hundra tusen var dock öronmärkta för lånehajarna hos Centrala Studiestödsnämnden, alltså återstod runt hundra tusen för att fylla hålet i mitt garage.

Kravspecifikationen såg ut så här: Ingen rost (högsta prioritet), hyggligt stor bil och gärna lite sportig. Det sista omöjliggjorde annars utmärkta hundratusenkronorstips som Lexus ls400 och Volvo S80 T6. Men jag funderade allvarligt på Ford Mondeo st220 med sin skönt orrande V6. Rätta känslan infann sig dock aldrig när jag provkörde några tilltänkta objekt.
Desto bättre gick det med mitt andra alternativ, Skoda Octavia rs ur första generationen. En silverfärgad bilhandlarbil provkördes, kändes utmärkt och priset var nyligen sänkt från 139 900 till 119 000 kronor. En mersmak på 20 000 jämfört med en privatbil.

En pippigul kombi för 115 000 kronor var nästa objekt. Den tidigare ägaren var mekaniker på Skoda och hade bytt luftmassemätare och samtliga tändspolar, klassiska felkällor på rs. Men bilen var full av stenskott och nog var det misstänkt mycket klös i spisen. Dumpventilen frustade för grönjäkligt vid gasuppsläpp - nä, trimmade bilar gick bort direkt.


En svart privatsåld goding för 95 000 försvann fortare än en avlöning, i stället gick färden till Uppsala för en liknande för 115 000. Den hade i stort sett tom servicebok och blev därmed omöjlig.

Ännu en svart bil fanns hos en handlare vid Arlanda Stad. 105 000 kronor, 8 000 mil, vinterdäck, xenonstrålkastare samt sommardäck på de snygga 17-tumsfälgarna. Fullservad och nybesiktigad utan anmärkning lockade också. Handlaren kunde pruta till 100 000 jämnt om jag inte bytte in min Seat - det ni!
Betalningen erlades och när jag skulle hämta ut bilen hade den även fått en lackbehandling. Det visade sig även att vinterdäcken var nya på snygga aluminiumfälgar och man slängde även med ett takräcke i affären.

Så nu har jag (också, precis som Per Hammarsjö) blivit med Skoda och är, åtminstone hittills, riktigt nöjd. Bilen är verkligen ingen klassiker som min gamla Porsche och ingen stannar mig längre på bensinmacken för att prata bil - annars finns det ingenting att klaga på.