Jakten på familjebil slutade i brottardiesel

Alla bilintresserade vet att tillökning i familjen betyder att även bilparken behöver uppdateras. Alltför ofta innebär detta smärtsamma farväl till sportvagnar, coupéer och allt vad det heter, och god dag till en trist familjekombi.

Min Audi A4, som jag varit otroligt nöjd med, överlevde vårt första barn, även om det var besvärligt att tråckla ner barnvagnen i det djupa, men ack så smala bagageutrymmet. Men nu ville ödet att det skulle bli en till telning bara 17 månader efter den första, vilket gör ytterligare investeringar, exempelvis en dubbelbarnvagn, nödvändiga. Kom över en sådan vagn för inte så länge sedan, bara för att upptäcka att det inte fanns skuggan av en chans att få in den i A4:ans bagageutrymme.

Beslutet var fattat - Audin skulle ut och någonting med lite mer utrymmen skulle in. Dessutom närmade sig den beräknade tidpunkten för nedkomst med stormsteg ­ ny bil behövde fixas bums

Redan i somras smakade jag på idén om en Ford S-Max - en stor familjebuss, byggd på samma plattform som nya V70, men med ännu mer plats och för biltypen synnerligen pigga vägegenskaper. Men S-Max föll på att den inte kunde erbjuda en riktigt stark diesel och automatlåda, något som jag bestämt ville ha. Dessutom hävdar jag av princip att en bil som är större än en Golf ska ha bak- eller fyrhjulsdrift. En slutsats man förstås kan ifrågasätta, men för mig känns icke-framhjulsdrivna bilar alltid mer spännande och premium.
Tanken om en V70 lanserades av någon präktig person i umgängeskretsen. Möjligen en xc70 d5, tänkte jag - den är i alla fall lite coolare än den vanliga »sossecontainern«, och är dessutom säkert ok att köra med stark diesel och automatlåda. Provsatt både nya och gamla varianten, men tände inte riktigt. Ärligt talat tilltalades jag egentligen mer av en lätt begagnad bil av förra generationen, framför allt för att dess stolar är så mycket bättre.


Sedan gled resonemangen in på en Passat med 170-
hästarsdiesel och dsg-låda, en härlig drivlina i ett kompetent chassi, dessutom i en kaross som begåvats med riktigt ordentliga utrymmen. Det föll tyvärr på att Passaten är så förbaskat alldaglig och att det inte heller går att kombinera diesel, fyrhjulsdrift och automatlåda i Volkswagens specifikationslista.

Tankebanorna vandrade vidare till, håll i er nu, en begagnad Audi A8! En kompis arbetade tidigare i höstas med en bolagsrekonstruktion där en spendersam vd unnat sig en Audi A8 3,7 Quattro av 2005 års modell. vd:n blev sparkad och bolaget behövde nu snabbt (och därmed billigt) sälja bilen.
Missade tyvärr den affären, men började snart titta på lätt begagnade A8 3,0 tdi av senaste generation - obegripligt prisvärda på strax över 300 000 kronor i Tyskland! Det hör till saken att A8 rymmer hela 500 liter i sin koffert och därmed faktiskt rymmer även de största barnvagnarna. Jag insåg dock så småningom att jag utnyttjar A4:ans möjlighet att fälla säten mycket ofta och att det därför inte kunde bli tal om något annat än en kombi.

Var sedan med på presslanseringen av nya A4 för någon månad sedan - en absolut kanonbil som dessutom blivit så pass mycket större att den kommande kombiversionen mycket väl skulle kunna räcka för familjens transportbehov. Men den kommer ju först till sommaren och vårt andra barn är beräknat till mitten av januari, så nya Audi A4 gick tyvärr också bort.
Fick ett plötsligt hopp om att vi skulle rymmas bmw:s fina 3-seriekombi. Jag hade kommit ganska långt i mina funderingar, när vi provmätte bagageutrymmet och direkt kom fram till att bilen var alldeles för trång.

Marknaden hade nu reducerats till två val: Audi A6 eller bmw 5-serien. Jag hade kört båda bilarna en hel del tidigare, och tycker att båda har sina fördelar. I takt med att 5:an närmar sig slutet på sin livsscykel börjar nu kampanjerna bli mer generösa och man kan därför få in en del utrustning utan att ruineras.

Tog in några offerter på 525d touring och A6 2,7 tdi och var på väg att lägga en order på en ny bil när jag av en ren tillfällighet surfade runt lite på blocket.se och hittade en svart 535d med knappt 5 000 mil på mätaren. Till skillnad från det övriga begagnatutbudet var bilen svensksåld och icke-momssmittad. Inte fullspäckad med utrustning som de andra 535:orna, men det viktiga fanns med, bland annat sportstolar, läderklädsel, xenonljus, dragkrok och en omgång snygga original-18-tummare. m-paket, navigation, och annat lull-lull fick jag klara mig utan. Priset låg långt under en ny 5-seriebil eller A6.

Åkte följande dag ner till bmw Group Göteborg, där bilen fanns till salu. Bilsäljaren, tillika tvättäkta göteborgaren Christian, mötte upp på flygplatsen. Han visade bilen och en kort provtur avslöjade ett »görskönt« sug i maskinen och en bil som såg ut som ny. Styrning och automatlåda var så fina som de alltid är i 5-serien. Saken var klar.
Hemfärden blev lugn och städad eftersom den första snön hade fallit och bilen bara hade sommardäck. Minsta tryck på gasen ledde till att esp-lampan började blinka nervöst! Höll mig oftast runt 110, vilket i sin tur ledde till att förbrukningsmätaren landade på 7,5 liter / 100 km! Inte illa i en så stor och stark bil!