Den fjordblå nöjestrippen

02-touringen var BMW:s första försök till en kombikaross. Faktum är att halvkombiutförandet av den annars så framgångsrika 02-karossen inte blev någon succé som ny (1971-1974). Sportighet och kombi var begrepp som i ytterligare några decennier skulle förhålla sig till varandra som olja och vatten och 02 touring betraktades därför lite som ett torrt tyskt skämt.
I unga år tyckte jag att linjerna var döcoola, framför allt akterpartiet som med sina luftutsläpp på C-stolpen och annat var klart GT-inspirerat jämfört med 02-sedanens kartonglika profil.

Mitt förstahandsval var sålunda en BMW 2002 tii touring. Vad kunde vara häftigare än den bil som var så långt före sin tid att det tog andra biltillverkare (BMW själva inkluderade) ytterligare flera år att fatta hur salt det var med en kombi med prestandaambitioner? Tii-versionen ståtade med en tvålitersfyra med mekanisk(!) insprutning och 130 hk DIN, rätt rova att sätta lite allvar bakom den sportiga linjeföringen.

Att hitta en 02 touring i tii-utförande i bra skick visade sig svårt. De flesta hade rostat bort på grund av den sällsynt dåliga plåtkvaliteten men till slut, 1998, fann jag mitt objekt i Göteborg. Fjordblå, fyra ägare och "ett skick som du inte kommer att bli besviken på", enligt säljaren. En hundramilstripp tur och retur över dagen för att besiktiga bilen avlöstes av en kort men intensiv budgivning och bilen var min! Jag har inte ångrat det köpet en sekund!

Ett typiskt dilemma med en 02 är att den redan i grundutförande bjuder på en sällsynt nyanserad och sprittande körupplevelse att det nästan kliar i fingrarna efter att få förbättra chassit ytterligare. Till dags dato har det bytts både dämpare, fjädrar och krängningshämmare till hårdare, lägre och grövre diton.
Stålomspunna bromsslangar liksom hårdare samt en tätstegad femväxlad Getraglåda med ettan nere till vänster och bakaxelklump med 25-procentig diffverkan. Denna kombination fanns som tillval till tii-versionen när den var ny.


I övrigt är 02 i mina okritiska entusiastögon rätt billig att driva med tanke på att den får slita som en lättare brukstransportör och på banträffar. Förmodligen skulle den rulla ännu mer friktionsfritt (framför allt billigare) om jag körde den som folk och inte ville hålla på och förbättra i tid och otid. Men det går inte, 02 är så förbaskat kul att slänga runt, vare sig det är snabbt eller långsamt, i stadstrafik eller ute på en krokig.
Framtidsprojekt? You bet, närmast på tur står R-däck, förmodligen i dimensionen 205/60 13, samt en översyn av slutdämparen som förmodligen kommer få ett annat utseende och ljud.

En gammal dagdröm är att montera en fyrcylindrig M3-motor. Helt görbart då bland annat motorfästena passar rakt av eftersom blocken i grund och botten är samma. Lite pyssligt skulle det bli förstås och dog-leglådan funkar inte ihop med motorn så det blir också till att byta i så fall och… ja ni fattar. Cirkusen drar igång igen.