Lars-Göran Thomasfolk - Porsche som karriär

För att bygga så exklusiva åk är Porsche en verklig biljätte. Annat var det 1965, när Lars-Göran Thomasfolk lämnade svenskbygderna i finska Ã-sterbotten för att i Södertälje meka folkabubblor i parti och minut. Och kanske en och annan Porsche 356.
De få Porschar som letade sig upp till Sverige kom från en mycket liten tillverkare. Som dessutom fortfarande kallade sig vw-Porsche men som precis släppt sin biljett till framtiden: modell 911.

Kände du att Porsche var på rätt väg?
- Kanske det. Men framför allt var det så himla kul att vara med. Första tävlingen var kak-rallyt 1966 och det var 45 grader kallt. Oljan i styrväxeln på Björn Waldegårds vw 1600 stelnade så vi fick koppla slangar från Ebersprächern. Det funkade! Sedan dess har jag gillat enkla, smarta lösningar.

Det var väl en mindre organisation då?
- Absolut. Vi hade bara två servicebussar. Jag körde den ena och Perry Andersson, som har Perrys Motor idag, körde den andra till och från tävlingarna. På kvällar och annan ledig tid mekade jag banbilar. Och körde bussen till racerbanorna.
 
Vad sa tyskarna om det?
- Ett år kom Ricko Steinemann upp på ett rally. Han var tävlingsledare hos Porsche och undrade var vi hade våra mekaniker. Att det bara var vi fyra  som skulle sköta service både före och efter sträckorna kunde han helt enkelt inte tro på. Ändå vann vi Svenska Rallyt tre år i rad.

Byggde ni bilarna själva?
- Vinnarbilarna från Svenska rallyt 1968 och -69 satte vi samman hemma i Södertälje. Till 1970 fick Björn Waldegård låna en rallyklar 911T från fabriken så den behövde bara lite service.

Ni hade bra förare.
- Ja Leif Hansen, som var försäljningsansvarig och tävlingschef, fixade så vi fick in Waldegård och Åke »Bryggarn« Andersson. Kanonförare. Och Leif körde ju banracing själv och tog SM-guld i Grupp 5 1968. Sedan tävlade han både i Grupp 2 och Grupp 5, jag bytte bara motorer ­mellan loppen. I Grupp 5 hade vi förresten ­Carrera 6-delar i motorn. Det gick undan!

Vem var bäst på att ratta?
- Hopplöst att säga. Men nog var det speciellt med Ronnie Peterson. 1969 lånade han en rally-911 av Porsche och körde med Bryggarns förre kartläsare Sven-Olof Swedberg. Ronnie kunde verkligen köra men var kanske lite väl vild. De åkte i alla fall av i 150 km/h i skogen men lyckades komma upp på vägen igen. Men på nästa serviceplats stapplade Swedberg ut och vägrade fortsätta med »den galningen«.

Kan Porschebitna mekaniker ha familj?
- Jodå, men det krävs fantasi. En gång hade jag med min son Marcus i verkstaden när jag höll på att renovera en växellåda. Han var tokig i verktyg så för att hålla honom sysselsatt fick han tömma min verktygslåda och lägga upp sakerna fint - en och en - på arbetsbänken. Vi blev klara samtidigt! Men när lillbrorsan Christer föddes 1972 la jag av med tävlingsbilar. Det höll inte längre.

Blev det mycket långa arbetsdagar?
- Det hände att jag gick till verkstaden onsdag morgon och mekade tävlingsbil till torsdag kväll. Och under tävlingssäsongen packade vi bussen fredag eftermiddag och kom hem söndag kväll.
- Men jag har haft fruktansvärt roligt och jag har fått se och uppleva saker man bara kunde drömt om annars, om jag stannat i Finland. Till Le Mans 1982 fick jag också en fin utmärkelse »Der goldene Porsche Wappen«. Den fick bara medarbetare som engagerade sig lite extra.

Vad är viktigast när man jobbar med ­Porsche?
- Samma sak som med all bilförsäljning: kunden måste komma först. Man kan ha en hur bra produkt som helst och en fantastisk marknadsföring. Men sköter man inte relationerna med kunderna och bemöter dem korrekt är allt annat meningslöst.
 
Har du aldrig varit sugen på att tävla?
- Nej jag har hållit mig till att skruva. Vilket i och för sig innebär att man måste kolla att grejerna fungerar. Att motorn varvar ur ordentligt och att växellådan är lättjobbad. Så jag har ändå kört tävlingsbilar!

Är du medlem i några klubbar?
- När jag gick i pension blev jag hedersmedlen i Svenska Porscheklubben och det är jag mycket glad för. Jag har ju lärt känna många där genom åren.
 
Vilket är din favorit-Porsche?
- Gamla 911 med torsionsfjädring, alltså till och med 1989 års modell, den är enkel och fin att arbeta med. Men bakom ratten finns det nog inget som slår nya GT3. I Club Sport-utförande.

Vilken är den bästa depå du jobbat i?
- Anderstorp i sin glans dagar var fantastiskt. Asfalterat och bra faciliteter i övrigt gjorde den till en dröm för racingmeken. Men för förarna och publiken tror jag att Karlskoga är nummer ett.

Grattis, du fick full pott på Lotto! Vad skulle du köpa - om det inte fick vara en Porsche?
- En GT3 Club Sport.

Ja, men inte Porsche!
- Hrrm… ja. Kanske nån Audi i S-utförande. Men de är ju nästan lika dyra som en 911... *