PROV: Mini Cooper S

Du kan vara nästan säker på att grannen inte kommer upptäcka att du bytt upp dig till nya Cooper S. Det kräver både kunskap och falkögon att upptäcka skillnaderna mellan förra och nya modellen.
Ledtrådar att kolla efter är de nya strålkastarna med infällda blinkers, den bulligare bakluckan och den lite högre fronten. Det krävs ett väl utvecklat sinne för proportioner för att se att midjan har blivit 18 mm högre i bakkant på bekostnad av glasytorna.

Du själv vet det definitivt. Interiören har fått sig en rejäl översyn och vägegenskaperna har blivit mognare. Från föregående generation har endast golvet och delar av hjulupphängningen följt med.
Inuti har det centralt monterade klocktornet till hastighetsmätare blivit ännu större och stereon har inkorporerats i sagda instrumentrundel. De som nu beställer till navigation får även denna display mitt i hastighetsmätaren.
Mittkonsolen har blivit smalare för att stjäla mindre plats från benutrymmet och vissa av de tuffa kromade vippströmbrytarna har flyttat upp ovanför backspegeln. Materialen har på de flesta ställen blivit bättre och rent generellt har BMW gjort en storstädning invändigt i och med generationsbytet.

Individualitet är också ett ledord för nya Mini. Utrustningslistan är lång och man kan välja ett antal kombinationer mellan inrednings- och exteriörfärg. Väljer man till belysningspaket kan man även ändra färgen på interiörbelysningen i fem olika kulörer, från mjukt orange till sportigt blått.
Motorn är helt ny och utvecklad i samarbete med PSA. Den raka fyran är fortfarande på 1,6 liter men späckad med senaste BMW-teknik. Valvetronicsystemet skippar traditionellt gasspjäll och sparar bensin, direkt bränsleinsprutning sparar både bensin och möjliggör en högre kompression och i S-modellen har man slängt ut den mekaniskt drivna kompressorn till förmån för ett turboaggregat. För att minska ketchupeffekten har man utvecklat tekniken "twin scroll" där avgaserna leds via två kanaler till turboimpellern. Enligt BMW ska turbon svara snabbare på gaspådrag med denna teknik.


Provkörningen äger rum i Barcelona och de spanska vägarnas kvalitet är ungefär lika dålig som våra svenska vägars. Det ger möjlighet att testa hur bilen kommer att bete sig i svensk verklighet.
Till att börja med har bilen blivit sex centimeter längre. Ã-kade krockskyddskrav ligger bakom förstoringen. 38 mm har lagts till i fronten, som också har blivit 20 mm högre för ett bättre fotgängarskydd vid kollision. Baktill lades 20 mm till, inte av krockskyddsskäl utan av estetiska skäl. Linjerna hade sett konstiga ut om endast fronten hade växt.
- Välkommen att köra den minsta medlemmen i BMW-familjen, säger Minis produktchef Rudolf Prost. De som trodde att Mini var engelskt berövas sina illusioner. Endast tillverkningen i Oxfordfabriken är kvar av det brittiska arvet.

Provbilen är extrautrustad med Comfort Access vilket innebär att man kan behålla nyckeln i fickan medan man trycker på startknappen. Fyran surrar igång och jag lägger i ettan på den precisa, lite strama växellådan.
Till skillnad från föregångarens motor är den turboladdade maskinen lite klen på lågvarv och det är lätt att få tjuvstopp. Lite mer gas, försiktig vänsterfot…sådärja. Färden börjar på motorväg och toppfarten 225 km/h nås utan problem. Den minimala hjulbasen gör bilen livlig i hög fart och färden kräver tillvänjning. Det som från början känns som sladdtendenser är bara alerta karossrörelser. Efter ett tag lär man sig slappna av, men något Autobahnlok är Mini inte. Tack och lov för det, det är de pigga köregenskaperna som definierar habegäret till denna bil och de är i stor utsträckning behållna till nya generationen.

Gå hårt in mot en kurva, smek den förtroendeingivande mittpedalen och den greppiga framvagnen tvingar in bilen i kurvan. Baken följer med utan protester. Styrningen är kvick och känslan mycket bra för att vara elservoassisterad. Turbomotorn drar bäst i mellanregistret, mellan 3000 och 5000 r/min trivs den finfint men kroknar strax innan rödmarkeringen vid 6500 r/min. Antisladdsystemets ingrepp är finstämt. Det hindrar inte färden nämnvärt och att slå av systemet sker mest av akademiskt intresse.
Bilens rykte som vägvagn kommer även i fortsättningen att vara gott. Det enda som hämmar körglädjen är motorn. Jag kommer inte att sakna föregångarens kompressorvinande men däremot den krispiga gasreponsen. "Twin Scroll-tekniken har i praktiken eliminerat turbofördröjningen på denna motor", hävdar projektansvarige Jochen Frey.

Inte alls. Turboladdaren har en overboostfunktion som temporärt tillåter 260 Nm (maximalt kontinuerligt vridmoment är 240 Nm) och med fullt tryck dras styrningen med rejäla kraftreaktioner. Inte alls lika förfinat som föregångaren.
Gamla Cooper S fanns endast med sportfjädring, nykomlingen går att få både med normalhård eller sportfjädring. Ett krav från de kunder som velat ha motorkraften, men inte den stötiga färden.
Sportfjädringen fungerar bra, men tipset är faktiskt att välja normalfjädringen. Den är väl avstämd för bilen och sväljer mer av vägens ojämnheter utan att bilen tappar konceptet. Rekommenderas särskilt för svenska vägar. Differentialbroms rekommenderas också. 175 hk i en lätt framhjulsdriven bil klargör behovet och extrakostnaden på 1650 kronor är överkomlig.

Sammantaget har Mini blivit en mognare bil, inredningen trevligare om än inte perfekt. Vägegenskaperna är utvecklade och nya generationen är inte en lika rå sälle som förr. Entusiasterna kommer att sakna den opolerade diamanten, resten kommer att uppskatta de kliv framåt som nya Mini har tagit.