Många mil och stora (lätta) planer

När min svarta Porsche 993 såldes i höstas kände jag att det skulle vara kul att hitta någon annan entusiastbil än just Porsche 911, jag hade på kort tid ägt tre stycken. Dessutom representerar 993 enligt många den ultimata 911-modellen, »de luftkylda bilarnas charm kombinerat med modern körkänsla«.

Jag gillade verkligen bilen, inte minst det helt sanslösa ljudet (video finns på collectionavdelningen), men en standard-993 känns ändå ganska stor och tung och blev lite för mycket gt-vagn för att den där riktiga spetsen i körupplevelsen skulle infinna sig.
Funderade på om jag skulle börja lätta bilen genom att riva ut inredning, byta stolar med mera, men det hade känts som en våldtäkt på den fina bilen. Därför såldes den till finländske Juha, som tydligen kör slalom med den i Porsche Club Finlands regi. Sedan dess har jag lagt entusiastbilsplanerna på hyllan ett tag, men när även motorcykeln såldes tidigare i våras blev behovet av något nytt projekt för stort för att kunna förnekas.

Fick en tillfällig idé om att köpa en billig Porsche 996, men tyckte att dryga 250000 blev för mycket och att körupplevelsen i en 996 C2 också är lite för mogen för att passa mina önskemål.

Började åter febrigt surfa runt på olika europeiska bilsajter. Gled efter några tankar på Miata och Alpina-BMW åter igen över på Porsche och fick i samma veva chefredaktörens uppdrag att ställa samman ett antal olika köpguider som kommer att publiceras i Automobil under sommaren och hösten.

En av dessa var på Porsche 964, som blivit något av den bortglömda 911-generationen nu när priserna på 1980-talsbilar rusar i höjden och värderingarna på fina 993 verkar ha gått helt överstyr. Dessutom noterade jag snart att priserna på vänsterstyrda 964 ibland var löjligt låga i England. Flera av de bilar som var till salu hade redan modifierats med en del av de uppgraderingar som behövs för att göra 964 lite mer spännande.
Efter ett tag dök en svart, från början fransksåld 964 Carrera 2 upp på pistonheads.co.uk. Bilen hade levererats ny med diffbroms, taklucka, svart metalliclack och svart läder. Den hade sedan under olika ägare fått uppgraderat, ställbart chassi, RS-ratt, RS-dörrsidor, fjäderbenstag, turbons/RS-modellens bredare fälgar, cuprör, främre luftintag, etc.

Bilen hade gått hela 30300 mil - jag har nog aldrig stött på en 911 som gått så långt, men ägaren Ben lovade att bilen var i excellent skick för sin ålder eftersom huvuddelen av milen tillryggalagts av den förste ägaren, en fransman som jobbade i London och pendlade hem till Bretagne varje veckoslut.
Dessutom hade Ben precis kört bilen på en rullande landsväg och fått bevis på att motorn var frisk, omräknat till motoreffekt skulle den enligt honom ge hela 271 hk! Helt otroligt efter en så lång körsträcka utan motorrenovering.

Jag tog planet till London-Stansted och mötte Ben på flygplatsen. En kort provtur avslöjade en fin bil, som kändes mycket lik en 993 att köra. Finishen både invändigt och utvändigt var osannolikt bra för en bil som gått så långt. Om det stått 17000 mil på mätaren hade jag nog inte fattat några misstankar.
Jag slog till, betalade och påbörjade ännu en lång resa hem genom Europa. Två hundra mil visade att bilen var förvånansvärt bekväm och välisolerad. Dessutom visade det sig att styrningen blev lite oprecis när man tog autobahnsvängar i riktigt hög fart, kanske behövs bara en hjulsinställning eller också är det styrväxeln eller någon annan komponent i styrningen som börjar bli glapp efter alla mil.

I skrivande stund genomför Vägverket sin nyutvecklade bakgrundskontroll, varefter registreringsbesiktning snart skall följa. Sedan hade jag tänkt att göra en del ytterligare modifieringar för att spetsa till bilen: Ljudisolering och stolar ska ut, så även luftkonditioneringen (den fungerar ändå inte) och allt annat som inte är absolut nödvändigt. Dessutom ska motorn självklart få en service.

Kopplingen känns fortfarande fräsch, men när den väl ger sig kommer jag nog även att byta till ett RS-svänghjul för den där riktigt reptilsnabba gasresponsen.