PROV: Porsche 911 Turbo Cabriolet

Med en stekande högsommarsol hängande ovanför den öppna sittbrunnen är vi på väg upp för serpentinvägarna som leder in i de vackra Taunusbergen norr om Frankfurt i mellersta Tyskland. Klockan närmar sig fem och allt fler pendlare är på väg från banker och försäkringsbolag till sina fashionabla förorter, kanske för att för att lägga någon bratwurst på grillen eller öppna dagens första öl.

Men trots 32 grader i skuggan tänker vi inte på förfriskningar, utan frustreras istället av att dessa vindlande vägar är så nedlusade med kontorsarbetarnas dieselkombis, att dagens provkörningsbil, Porsche 911 Turbo Cabriolet, aldrig tycks få sträcka ut.
Anar att en lucka i trafiken till slut ska komma, slår därför på sportknappen som följer med tillvalet Sport Chrono Turbo. Turboaggregaten ger då ännu lite högre laddtryck i intervallet mellan 2000 och 5000 r/min, vilket resulterar i en höjning av det maximala vridmomentet från redan mäktiga 620Nm till 680 Nm.

Tvåan ligger redan i, och så fort den sista mötande bilen passeras ger jag fullt. Under någon tiondel hämtar maskinen andan för att bygga upp laddtryck, sedan hörs ett öronbedövande VOOOOOSH bakom ryggen och kroppen trycks stenhårt bakåt i de fast stoppade sportstolarna, som för övrigt hör till standardutrustningen på turbobilarna. Varvräknarnålen rör sig så fort mot slutet av skalan att jag nästan gasar mig in i varvstoppet vid 6 750. Med samma outtömliga råkraft accelerar 911 turbo cab vidare på trean och fyran och innan man vet ordet av går det rent absurt fort. Accelerationen, som underlättas av det förstklassiga greppet som fyrhjulsdriftsystemet ger, är så stark att man nästan känner sig vimmelkantig.


Porsche har vid två tidigare tillfällen tillverkat modellen 911 turbo cab. Först när gamla turbon var på väg att löpa ut 1987-1989 och sedan under slutet av generation 996 levnad. Men modellen är egentligen en ganska udda fågel: Traditionell sportbilsvisdom dikterar ju att cabrioleters mindre styva karosserier inte ska belastas med alltför höga motoreffekter.
Dessutom är ju extrema farter ändå inte särskilt intressanta med taket nerfällt. Man kan därför tycka att de 325 respektive 355 hästkrafter som basmodellerna Carrera och Carrera S ger borde räcka mer än väl om man väljer en öppen 911. "En bil för de som inte riktigt förstår vad de köper, utan bara vill ha det absolut dyraste och värsta", hörde jag någon kollega muttra om bilen.

Tja, grundpriset på 1 494 000 kronor ger säkert tillräcklig exklusivitet för lyxputtarna, men efter att ha umgåtts med 911 turbo cab under två intensiva provkörningsdagar innehållande allt från småvägar i solsken till frifartsmotorvägar i hällregn, kan jag vittna om att 997 turbo cab är en produkt som framkallar mer habegär än jag först hade trott.
Till att börja med är vår provbil lackad i den nya bruna metallicfärgen 'macadamiametallic', bara någon nyans från den kanske mest klassiska av färger för den första 911 turbon: "Braunkupfermetallic", som många av oss 911-entusiaster är knalltorsk på. Lägg därtill den muskulösa, breddade bakdelen och en suflett som harmonierar perfekt med bilens linjer både i upp- och nedfällt läge, så är det lätt att falla pladask bara för looken.
Och prestanda är det ingen brist på. De extra förstyvningarna i cabrioletversionen höjer visserligen vikten med 70 kg, men motorns 480 hk förmår ändå katapultera bilen till hundra på 4,0 sekunder blankt (3,8 för automatversionen), vilket endast är en tiondel långsammare än coupén.

Toppfarten är smått otroliga 310 km/h, förutsatt att sufletten är uppfälld. Styrning och chassi är precis som på alla nioelvor av yppersta klass, inga karossvibrationer över ojämnheter eller andra tyviska cabrioletåkommor kan märkas. Som väntat har också bromsarna samma nu-flyger-ögonen-ur-sina-hålor-effektivitet som brukligt hos Porsche.
Men vad som förvånar mest är vilket kompetent långfärdsverktyg 911 turbo cab visar sig vara. Tygsufletten sluter absolut tätt och dess isolering dämpar effektivt vind- och vägbrus, vilket gör turbocabben tyst som en fin granturismo ända upp i riktigt höga farter. Fjädringen är självklart hård, men ändå tillräckligt bekväm för att de flesta ska orka med långa köretapper.

Lägg till detta nöjet att kunna köra under bar himmel när vädret tillåter, för att inte nämna den fina fyrhjulsdriften, som gör det möjligt att kunna köra säkert även på snö och is, så inser du att 911 turbo är något av en multitalang bland sportbilar.
Det är helt enkelt svårt att fastställa några objektivt mätbara brister på denna fantastiska ingenjörsprodukt, förutom i sammanhanget ointressanta områden som bränsleförbrukning och bagageutrymme. Ändå finns det en disciplin där 911 turbo cab faktiskt får stryk av sina billigare 911-syskon:
Den svårfångade känsla som kallas körglädje.

På de kurviga väger där sportbilar bäst avnjuts låter sig bilen visserligen rattas med största precision och kan där också uppnå snudd på absurda kurvhastigheter, men motorns enorma kraft kombinerat med den svårighet att findosera kraften som alltid finns hos ett turbomaskineri gör att det lätt blir seriella dragsterrepor mellan kurvorna istället för ett skönt sportbilsflyt.

Detta gäller i ännu högre grad om man begår misstaget att välja automatlådan, som visserligen förmår accelerera bilen ett uns snabbare till hundra, men som gör att hela precisionen i körupplevelsen går förlorad.
Även motorljudet, en viktig faktor i denna typ av bil, lämnar en del övrigt att önska. De med variabel turbogeometri försedda dubbla turboaggregaten slår helt sönder boxersexans naturligt mustiga ljudkuliss. Det återstår egentligen bara ett hårt sugande ljud vid fullgas, antagligen från all insugsluft som den potenta maskinen drar i sig.

Nej, den här bilen ger inte samma utsökta sportbilskänsla som en GT3 eller ens en vanlig 997 Carrera S, som med sina lättdoserade sugmotorer, lägre vikter och förföriska ljudkulisser helt enkelt är charmigare än turbo cab. Den här bilen excellerar istället i andra miljöer: Större, öppnare vägar, där motorkraften blir användbar och den förhållandevis fina komforten möjliggör blixtsnabb förflytning över hela kontinenter. Att sedan vid resans mål kunna cabba ner och glida runt på de vackra boulevarderna gör ju inte saken sämre!