»Milano - München, 50 mil och en hel värld«
Kulturen märks i maten, musiken och kynnet - samt givetvis i bilarna. Och motorcyklarna.
Mellan Milano och München är det knappt 50 mil. Visserligen har en bergskedja lagt sig till ro mellan Italien och Tyskland, där Liechtenstein, Schweiz och Ã-sterrike samsas.
Men faktum kvarstår: bara 50 mil skiljer. Och en hel värld.
Varje gång ett italienskt motorfordon ställs bredvid ett tyskt får man anledning att begrunda detta förhållande. Hur mycket en Alfa Romeo 159 än har närmat sig tysk bilfilosofi är bilen ändå helt väsensskild från BMW 3-serie och Mercedes C-klass.
Det handlar inte om bättre eller sämre utan om hur det kan skilja så mycket i temperament, prioriteringar, utformning och grundläggande filosofi vad gäller bilbyggande.
Tusenåriga traditioner, invänder du.
Latinsk kultur kontra germansk märks i maten, musiken, byggnaderna, det mänskliga kynnet, kläderna - varför skulle inte bilar och motorcyklar präglas?
Sant, men motorindustrin är bara drygt hundra år. Redan i bilismens spädbarnsålder hade 50 mil krympt tack vare tåg och tunnlar jämfört med hur oöverstiglig sträckan måste ha tett sig för bara 200 år sedan.
Flödet av människor och kunskap över Alperna var betydande redan innan den första bilen kom på hjul. När motorindustrin tog verklig fart, under 1920- och 1930-talen, kan det inte ha varit svårt att snegla över bergstopparna för att se vad som skedde på andra sidan.
Jag är säker på att många av oss bildårar
skulle klara att i ett blindtest avgöra Italien eller Tyskland genom att känna strukturen på en rattkrans.
Startar vi motorn lär de sista tvivlen skingras (under förutsättning att det är en italiensk motor i den italienska bilen, vilket inte är fallet i exempelvis Alfa 159 och är symptom på en ekonomiskt tvingande lösning).
Dessa kvasifilosofiska funderingar drabbade mig extra hårt några dagar i augusti. Jag satt i sadeln på en BMW HP2 Sport, det »rejsigaste« som någonsin rullat ut från bmw Motorrad avsett att användas på allmän väg.
Alltjämt tvåcylindrig boxer
- men där upphör likheterna med föregångarna. HP2 Sport är till stor del byggd i kolfiber, 1200-kubikaren lämnar 133 hk och fulltankad väger maskinen under 200 kg.
Digitalinstrumentering och avgassmällar vid avdrag - vem hade trott det om en motorcykel från Tyskland för fem år sedan?
I någorlunda färskt minne har jag Ducatis motsvarighet, 1098S, som jag skrev om i Automobil 1.08. Ungefär lika lätt, ännu starkare (och ettrigare) motor och samma hårda fjädringsinställning.
Men där Ducati »doftar motor«
och är allmänt busig har BMW pressveck och slipsknut i perfekt ordning. Där 1098S - sina extrema prestanda till trots - faktiskt är mysig även vid sansad framfart uppfordrar HP2 Sport hela tiden till hård körning.
Det räcker med att titta på 1098S och HP2 Sport för att inse skillnaderna.
Vilken som är bäst? Ingen aning, därtill räcker inte mina kunskaper i avancerad mc-körning. Vilken jag helst vill ha? Omöjligt att avgöra, jag är lika fascinerad och förtjust i båda.
Mellan Bologna och Berlin är det visst hela 115 mil. Och en hel värld. Låt oss hoppas att det så förblir.