Lysande och rena mörkret
Det finns de som tycker att allting var bättre förr, i synnerhet i våra bilar. Hur ofta har du inte hört pratmakare orera om hur himla bra allt var på Amazonens tid, när plåten var tjock som på en pansarkryssare, när motorrummet innehöll fyra-fem rörliga delar och underredet var några korslagda pinnar.
Jag håller inte med.
Bilarna var inte alls
bättre förr, det är bara folk som har knas på minnet. Att en gammal bil absolut har sitt existensberättigande och sin charm är en annan sak, du behöver ju bara titta på Collectionsidorna i detta nummer för att se vilka antikviteter jag innerst inne omhuldar.
Men den gamla bilen har haft sin tid och jag tillhör absolut inte dem som önskar Duetten eller folkabubblan tillbaka som transportörer 2006. En modern bil är bättre i precis allt, sikten runt om möjligen generellt undantagen.
Därmed inte sagt att allt nytt som tillkommit de 15-20 senaste åren varit nödvändigt, tvärt om; mängder av mer eller mindre idiotiska påfund har lastats in i bilarna utan att Gud vet varför, mer än att bilen blivit dyrare och dummare.
Låt oss slå upp nutidshistorieboken och stämma av vad vi egentligen haft nytta av och vad som lika gärna kunnat stanna på ritbordet - åtminstone enligt min mening.
Till avgjort bra
saker räknar jag först och främst antisladdsystemet. Det räddar liv, punkt, slut. Ofta skriver vi motorjournalister om hur kul det är att kunna koppla ur systemet och lägga på en bredsida i en böj, men i sanningens namn är väl det en ganska tvivelaktig extrafiness. Jag skulle inte säga nej till ett obligatorium för antisladdsystemen.
Satellitnavigering är nästa framsteg, en ovärderlig hjälp inte minst utomlands men kanske mer tveksam i vårt glesväga Sverige. En god kartbok är betydligt mer fascinerande att studera och man kan till och med lära sig något på kuppen. Folk som köper ett navigationssystem för 30 000 och sedan sitter och pendlar till den elektroniska kartan är inget annat än pantade.
Xenonstrålkastare - rena ljuset
i synnerhet i kombination med så kallat kurvljus där skenet följer med rattens rörelser. I snöfall och i mörk regnkörning är xenonstrålkastarna överlägsna de gamla konstruktionerna. Att lampbyte ofta bara kan ske på verkstad tycker jag att man kan svälja, det är långt mellan bytena.
Mugghållare och prylfack - kalas. Ju fler desto bättre, att kunna hålla ordning på långresan förhöjer åkglädjen.
Dvd-spelare i nackskydden - genialt. Alla som rest med småbarn vet att kommentar är överflödig.
Till avdelningen tveksamheter
räknar jag allt som andas dålig tillförlitlighet, exempelvis automatisk däcktryckkontroll. En bra förare håller koll på sulorna själv, både när det gäller mönster och tryck. En hyfsad däcktryckmätare för handskfacket kostar inte många hundralappar.
Automatisk avstängning av krockkudde på passagerarplats när en barnstol trycks fast - skulle du verkligen lita på en sådan? Inte jag. Jag skulle över huvud taget inte skaffa en bil med krockkudde på passagerarplats om det vore aktuellt med bakåtvänd barnstol.
Punkteringsfria däck? Nja,
sämre köregenskaper och dyrare däck för något som trots allt inträffar extremt sällan numera - punktering.
På den avgjort korkade avdelningen är det ganska rikligt. Innerbackspegel som tonar ned sig automatiskt är en detalj jag alltid retar mig på. Slö reaktion, fungerar inte när man har solen i nacken, kostsam.
Så kallade infotainment-system kan skötas lätt eller komplicerat - och till det senare hör avgjort BMW:s iDrive, ständigt detta utskällda iDrive. Tills bayrarna hittar på något bättre får de stå ut med kritiken.
Bilnycklar som är
startkort eller startknappar är bedrägliga - det låter så bekvämt men kan bara hatas när man en gång råkat ut för att någon annan farit i väg med kortet medan bilen är i gång. Och det brukar inte dröja länge.
Alla former av automatiska växellådor som kan växlas manuellt - vad är det för bra med dem? Absolut nada. Jo, jag gör ett undantag för Volkswagens DSG-låda. Den fungerar och är kul. De övriga är bara ett sätt att lugga dig på pengar för komplicerade konstruktioner.
Och till sist
drive-by-wire, eller vad vi ska kalla system à la Mercedes' revolutionerande, elektronikstyrda bromsar som inte visade sig fungera utan konventionell hydraulikstyrning. Tur att nyheten inte var applicerad på - styrningen!
