Ett flyktigt begrepp
Hur många nedsölade bardiskar har inte fått höra argumenten, hur många bilmodeller har inte används som slagträn i forumdebatter och hur många forna vänner har inte blivit bittra fiender av den enkla frågan: vad är en sportbil?
Det är en känslig fråga. Att äga en sportbil är förknippat med status, en markering om att man äger en bil inte bara för dess nyttas skull. Sportbilsägaren har råd att åka obekvämt och skulle någon hävda att deras bil som de så intimt förknippar sig själva med inte är en sportbil, då kan man räkna med att hämningarna släpper och blint raseri väller fram. Jag har sett det själv, vuxna män som brutit samman över blotta misstänkliggörandet att deras älskade bil inte rättmätigt förtjänat prefixet sport-. Hotfulla ord har yttrats, nävar har demonstrerats i affektion och vänskapsband har för alltid brutits. Om det inte redan finns så är det hög tid för en sportbilsgren i psykologin. Freud, det finns viktigare symboler än fyrtorn eller cigarrer!
Men vad är egentligen en sportbil? Problemet är att det inte finns någon entydig definition, åtminstone ingen som har fått gehör hos gemene man och frågan har lika många svar som svarande. Svenska Akademien har åtminstone dragit sitt strå till stacken i sin ordbok:
SPORT-BIL. bil avsedd för tävlingskörning; äv. om (ofta öppen o. tvåsitsig o. elegant) smäcker, mindre, snabbgående bil med bättre prestanda o. fler instrument än en standardbil. BOYE Ast. 22 (1931). (…)
Tävlingsbilar, eller små eleganta bilar med goda prestanda och många mätare, alltså. Det var enkelt! Den mer kortfattade Shorter Oxford English Dictionary definierar begreppet som »en öppen, lågbyggd, snabb automobil«.
Men måste den verkligen vara snabb? En MG Midget skulle knappast kunna kallas för fartvidunder, det finns åsnor som är kvickare. Likafullt brukar den släpas fram i diskussionen som själva kärnan i sportbilsideologin och skulle du hävda att den är någonting annat åker du på en propp.
Stryk skulle du nog också få om du sade att grannens nya BMW M3 inte är en sportbil. Men den är varken öppen, tvåsitsig eller särskilt lågbyggd, profilen är misstänkt lik märkets mellanmjölksmodeller och vidare liten är den inte heller. Möjligen har den fler instrument än en standardbil om nu det är någonting att gå efter. I så fall utgör en noggrant Biltemakittad instrumentpanel det yttersta i sportbilsväg och jag måste genast bege mig dit med välladdad plånbok – min egen sportbil lider ett svårt underskott på mätartavlor och jag vill ju inte hamna utanför den exklusiva krets lyckade samhällsmedborgare som kan tituleras sportbilister.
I sportvagnsmästerskapets roadsportklass, som är öppen för gatregistrerade sportbilar, tillåts »rent tvåsitsiga sportvagnar, coupéer alt. cabrioleter« som är skattade och besiktigade. Denna regel kompletteras av en lista på bilmodeller som Sportvagnsmästerskapet anser lämpliga, en lista med glasklara namn som AC Cobra, Opel Speedster och Toyota MR-2. Men slamkrypare simmar också omkring mitt i modellupprapningen, eller vad sägs om den stora fyrsitsiga cabrioleten Triumph Stag?
Nu lär väl ingen sådan ta sig till startlinjen utan att börja koka och kröka topplock, men en Alfa Romeo 1750 Berlina kanske gör det. Eller den förvisso synnerligen hårt strängade lyxlimousinen Maserati Quattroporte, men det finns väl ingen som vid sunda vätskor skulle kunna kalla den för tvåsitsig? Det visar egentligen bara hur svårt det är att precisera sportbilsbegreppet – och vad det är för sport som egentligen avses.
Motorsport borde väl ligga närmast till hands, men när biltillverkarnas propagandamaskiner börjar använda ordet sport för att sminka grisar, då handlar det inte om att köra ifrån Ford GT40 på bana.
Den lämpligaste sporten att utöva med en Range Rover Sport torde vara att limma på våp utanför Café Opera och Alfa Romeo Sportwagon, Audi Sportback och Kia Sportage är inte heller modeller man väljer för att slå varvrekord. Däremot vilar någon slags luddig idé om aktiv fritid över namngivningen, man ska gå på fjällvandring, åka vattenskoter och le förbindligt mest hela tiden med hela raden perfekta Colgategaddar precis som i reklamen. Som om man skulle ha tid med sådant när billånen ska betalas av.
När allting kommer omkring är det kanske så som Lennart Nyblom skrev under signaturen Red Top i Dagens Nyheter för massor av år sedan, att »en sportbil har ekerhjul nedtill och rutig keps upptill«. Bättre kan det inte sägas.