»En ros är en ros är en tulipanaros«

En fyrsitsig Ferrari med halvkombilucka. En eldriven Rolls-Royce Phantom. Ännu ett nytt brand från BMW på gång.

»Ingenting är längre som förut«, hette en gammal 1960-talsschlager, »alla gamla sanningar är slut«. Den dängan går att plocka fram drygt 40 år senare, ty årets Genèvesalong är av den svindlande sorten.

Förändringstakten i bilindustrin är enorm just nu, en kreativ gryta som bubblar över på alla håll. Det var inte så svårt att uppleva bilbranschen som stockkonservativ för ett par decennier sedan. Tröga gubbar i svarta, mjälliga kostymer sa nej till allt. Bilbälten? I våra bilar? Då tror ju folk att de inte är säkra. Krockkudde? Livsfarligt, det kommer aldrig på tal. Antisladdsystem? Det hör i så fall bara de allra dyraste versionerna till. Katalysator? Vad ska det vara bra för, det blir ju bara dyrare för kunden.

I dag är scenen så fullständigt annorlunda. Förändringen, den ständiga förändringen, är livsnerven i världens viktigaste industri. Står du still dör du. Utvecklingsavdelningarna är på tå, matar fram nya bilar, nya tekniklösningar, nya föreställningar om vad bilen kan innehålla, erbjuda, vara.

Och det behövs massor av nya lösningar, snabbt, snabbt, inte bara för hur bilarna ska drivas. Vägar som korkas igen, indier och kineser som brädar oss i biltillväxt så det sjunger i däcken, information, uppkoppling, nu. Direkt.

Vår hyperinformerade värld mäter resultat och temperaturer obönhörligt snabbt. Det räcker med en smygbild på en ny modell, ett ord för mycket på en presskonferens, för att kommentarshorden på nätet ska agera domstol långt i förväg. Opinioner uppstår på nolltid, märken på piedestal ena sekunden schavotterar i nästa.

Alla är på. Scenbilderna byts, glider in i varandra, byts inför öppen ridå. Små och oberoende uppstickare hittar nya stråk. Oavsett hur det går framöver för exempelvis Karma, Tesla och de andra innovatörerna på lång sikt har de redan fungerat som katalysatorer.

Branschens vulkanaktivitet har också vänt opinioner. Det var inte så länge sedan man som bilnörd närmast ansågs som samhällsfientlig. I dag är bilar och hela kulturen kring dem helt okej att gilla, att arbeta i.

I detta läge visar Fiat och Lancia bilar byggda i USA. Man ska kunna skaffa något som heter Lancia Grand Voyager. Har någon någonsin hört något så urbota dumt? Fiatchefen Sergio Marchionne må ha gjort sig ett namn på att vara a) j-igt duktig på bilindustriekonomi och b) att alltid bära tröja där andra har kostym. På sådant »får man media« numera.

Men vem vill längre veta var han har köpt tröjan? Tror han att den värld som bevittnat de senaste årens makalösa utveckling i bilbranschen är helt dum i huvudet? Jag som hoppades att GM slagit alla bottenrekord i varumärkesförstörelse för överskådlig framtid bedrog mig.

Vissa fenomen i vår omvälvande tid borde kulturskyddas från klåfingrig direktörism. En Lancia ska ha något av bilen här ovan över sig, inte vara en familjebussbyrå. Annars är det helt enkelt ingen Lancia utan ett falsarium. Ja, du ser förstås att det är den ofödda Lancia ECV1 för ofödda rallyserien Grupp S.

En Porsche ska ha tändningslåset till vänster. Blinkersspaken i Mercedes-Benz ska också vara reglage för vindrutetorkning och spolning.

I övrigt får gärna precis allting inte längre vara som förut.