Bild
Nästa artikelUtan kuddar på semestern
Publicerad 29 november 2007
Olof Neergard * Rover 75 V8
Olof funderar på om prydnadskuddar kan vara ett alternativ i hans brittiska övreståndsvagn.
När jag köpte 75:an i våras såg säljaren till att lägga in en fotnot på
köpeavtalet. Genom att skriva under visade jag att jag var medveten om
att bilen var något av en prototyp och "kanske inte helt överensstämde
med serietillverkade Rover 75 V8".
Men kärran gick utmärkt och
visade inga tecken på att ha rullat mer än just så många mil som det
stod på mätaren. Den var ju fabriksny, om än nästan tre år gammal.
Klart jag slog till.
Att varningslampan för
airbag-systemet lyste ilsket förklarade den jovialiske engelsmannen med
att "det var glapp i kontakterna under sätet". Det skulle bara vara att
ta isär och förankra med silikon, hette det.
Effekten av att varningslampan lyser ilsket är tydligen inte så
dramatisk. Så länge man inte krockar. För om det är något fel på en av
krockkuddarna kopplas samtliga ur och min fyrstjärniga Rover skulle
kanske inte vara värd en enda utmärkelse hos Euro NCAP vid en smäll.
Alltså störde jag mig inte så
mycket på att det lyste i instrumentbrädan. Då var det värre med
resonansen från avgasröret vid vissa hastigheter. Ett par snabba tag
med en liten fil löste det.
Det visade sig nämligen att en
avgasupphängning satt väl tight monterad med bara någon millimeters
frigång. Komiskt nog verkar alla Rover/MG V8 ha samma fel. För på en
gammal pr-bild från MG Rover syns att toleranserna alltid varit
små.
Hemma i Sverige konsulterade
jag Larssons Bil i Malmö som fortfarande servar MG- och Roverbilar. De
höll med om att det kunde vara problem just med kontakterna under
sätena så jag tog isär och satte ihop alla jag kunde hitta. Men inte
slocknade lampan inte.
Eftersom jag inte känner mig
bekväm med att själv arbeta med krockkuddar fick Larssons fick ta in
bilen. Efter ett par dagar meddelades att problemet fanns hos
passagerarkrockkudden fram.
Inte så att den var trasig. Nej, det var mer spännande än så. För bakom
den glansiga plastträpanelen ovanför handskfacket fanns inget annat än
ett stort hålrum och ett par lösa kontakter. Gapande tomt alltså!
Förklaringen är nog inte
bristfällig kvalitetskontroll. Istället har min bil sannolikt varit med
om någon sorts test där man utlöst krockkuddarna och inte brytt sig om
att montera ihop prylarna igen. En ny kudde i Sverige skulle gå på en
väldig massa pengar eftersom beställningen måste gå genom Norge.
Det låter bisarrt men den
officiella MG Rover reservdelshanteringen i Norden sköts av den
tidigare norska importören. Som i sin tur handlar av XParts, det vill
säga Caterpillar. MG Rover lade nämligen ut reservdelarna på
entreprenad innan man ställde in betalningarna våren 2005.
Istället kontaktade jag British
Car Parts i engelska Devon. En firma jag lärt känna via eBay. De kunde
ordna en ny airbag för ett par tusen kronor men antydde att det kunde
ta lite tid. Och det gjorde det. För man skulle först få ner en
kudde från en handlare i Edinburgh och när den väl kom visade den sig
vara trasig.
Vännerna i engelska bildelbranschen
lovade att leta vidare. Men veckorna hann rinna iväg så till den milda
grad att det plötsligt var dags för semester. Det blev till att stuva
in delar av familjen i en 75:a utan krockkuddar.
Från Malmö är det bara 95 mil till brorsan i Bryssel och därifrån har
man till exempel Frankrike alldeles inpå motorvägen. Vi började med en
härlig nattkörning på Autobahn där den stora Ford V8-motorn för en
gångs skulle fick anstränga sig lite. Fullgas i 160 resulterade i kick
down och en fin knuff i ryggen.
Med hastighetsmätaren pendlande
runt 140 drog bilen exakt lika mycket mellan tankningarna som på
motorvägarna här hemma. Det vill säga ungefär 12 liter på tio mil.
Ungarna retade sig förstås på att tv:n i instrumentpanelen stänger av
sig så fort man börjar köra. Kanske skulle de hellre vilja att pappa
köpte en av de nya kinesiska 75-modellerna med förlängt benutrymme och
små monitorer inbyggda i nackskydden.
Efter ett par dagar i Belgien
lyckades vi göra det absolut sämsta av den europeiska sommaren. Besöket
vid den nordfranska Atlantkusten skedde i 15 grader med regn medan
temperaturmätaren vid ett tillfälle steg till 38 grader när vi satt i
en bilkö i Paris.
Jag var lite orolig att Rovern skulle ha svårt just med värme. Särskilt
som det nog läckt lite vid värmekranen som skickar ut varmvatten till
elementet. Akilleshälen för Rover 75 V8. Turligt nog stod tempmätaren
som limmad i mittläget även när vi upplevde fransk kökultur.
Efter hemkomsten väntade fler
besvikelser. När verkstaden monterat krockkudden som äntligen kommit
fortsatte varningslampan att lysa och det visade sig att krockgardinen
på höger sida var ur funktion. Vad har min bil egentligen varit med om?
En ny krockgardin är beställd.
Eftersom jag fortfarande inte vågar mig på att meka med systemet blir
det ett nytt besök hos Larssons. Sedan tänkte jag byta olja och
noggrant rostskydda bilen.
Jo förresten, dessutom ska jag byta handskfack. Vänta bara!
PS Det är roligt hur vi som kör 75 V8
håller ihop. Tydligen har vi minst ett par läsare med samma modell i
garaget. En som hört av sig skulle förresten köpa den extremt ovanliga
kombiversionen som fanns till salu i Ã-rebro. Hur gick det med det? DS.
köpeavtalet. Genom att skriva under visade jag att jag var medveten om
att bilen var något av en prototyp och "kanske inte helt överensstämde
med serietillverkade Rover 75 V8".
Men kärran gick utmärkt och
visade inga tecken på att ha rullat mer än just så många mil som det
stod på mätaren. Den var ju fabriksny, om än nästan tre år gammal.
Klart jag slog till.
Att varningslampan för
airbag-systemet lyste ilsket förklarade den jovialiske engelsmannen med
att "det var glapp i kontakterna under sätet". Det skulle bara vara att
ta isär och förankra med silikon, hette det.
Effekten av att varningslampan lyser ilsket är tydligen inte så
dramatisk. Så länge man inte krockar. För om det är något fel på en av
krockkuddarna kopplas samtliga ur och min fyrstjärniga Rover skulle
kanske inte vara värd en enda utmärkelse hos Euro NCAP vid en smäll.
Alltså störde jag mig inte så
mycket på att det lyste i instrumentbrädan. Då var det värre med
resonansen från avgasröret vid vissa hastigheter. Ett par snabba tag
med en liten fil löste det.
Det visade sig nämligen att en
avgasupphängning satt väl tight monterad med bara någon millimeters
frigång. Komiskt nog verkar alla Rover/MG V8 ha samma fel. För på en
gammal pr-bild från MG Rover syns att toleranserna alltid varit
små.
Hemma i Sverige konsulterade
jag Larssons Bil i Malmö som fortfarande servar MG- och Roverbilar. De
höll med om att det kunde vara problem just med kontakterna under
sätena så jag tog isär och satte ihop alla jag kunde hitta. Men inte
slocknade lampan inte.
Eftersom jag inte känner mig
bekväm med att själv arbeta med krockkuddar fick Larssons fick ta in
bilen. Efter ett par dagar meddelades att problemet fanns hos
passagerarkrockkudden fram.
Inte så att den var trasig. Nej, det var mer spännande än så. För bakom
den glansiga plastträpanelen ovanför handskfacket fanns inget annat än
ett stort hålrum och ett par lösa kontakter. Gapande tomt alltså!
Förklaringen är nog inte
bristfällig kvalitetskontroll. Istället har min bil sannolikt varit med
om någon sorts test där man utlöst krockkuddarna och inte brytt sig om
att montera ihop prylarna igen. En ny kudde i Sverige skulle gå på en
väldig massa pengar eftersom beställningen måste gå genom Norge.
Det låter bisarrt men den
officiella MG Rover reservdelshanteringen i Norden sköts av den
tidigare norska importören. Som i sin tur handlar av XParts, det vill
säga Caterpillar. MG Rover lade nämligen ut reservdelarna på
entreprenad innan man ställde in betalningarna våren 2005.
Istället kontaktade jag British
Car Parts i engelska Devon. En firma jag lärt känna via eBay. De kunde
ordna en ny airbag för ett par tusen kronor men antydde att det kunde
ta lite tid. Och det gjorde det. För man skulle först få ner en
kudde från en handlare i Edinburgh och när den väl kom visade den sig
vara trasig.
Vännerna i engelska bildelbranschen
lovade att leta vidare. Men veckorna hann rinna iväg så till den milda
grad att det plötsligt var dags för semester. Det blev till att stuva
in delar av familjen i en 75:a utan krockkuddar.
Från Malmö är det bara 95 mil till brorsan i Bryssel och därifrån har
man till exempel Frankrike alldeles inpå motorvägen. Vi började med en
härlig nattkörning på Autobahn där den stora Ford V8-motorn för en
gångs skulle fick anstränga sig lite. Fullgas i 160 resulterade i kick
down och en fin knuff i ryggen.
Med hastighetsmätaren pendlande
runt 140 drog bilen exakt lika mycket mellan tankningarna som på
motorvägarna här hemma. Det vill säga ungefär 12 liter på tio mil.
Ungarna retade sig förstås på att tv:n i instrumentpanelen stänger av
sig så fort man börjar köra. Kanske skulle de hellre vilja att pappa
köpte en av de nya kinesiska 75-modellerna med förlängt benutrymme och
små monitorer inbyggda i nackskydden.
Efter ett par dagar i Belgien
lyckades vi göra det absolut sämsta av den europeiska sommaren. Besöket
vid den nordfranska Atlantkusten skedde i 15 grader med regn medan
temperaturmätaren vid ett tillfälle steg till 38 grader när vi satt i
en bilkö i Paris.
Jag var lite orolig att Rovern skulle ha svårt just med värme. Särskilt
som det nog läckt lite vid värmekranen som skickar ut varmvatten till
elementet. Akilleshälen för Rover 75 V8. Turligt nog stod tempmätaren
som limmad i mittläget även när vi upplevde fransk kökultur.
Efter hemkomsten väntade fler
besvikelser. När verkstaden monterat krockkudden som äntligen kommit
fortsatte varningslampan att lysa och det visade sig att krockgardinen
på höger sida var ur funktion. Vad har min bil egentligen varit med om?
En ny krockgardin är beställd.
Eftersom jag fortfarande inte vågar mig på att meka med systemet blir
det ett nytt besök hos Larssons. Sedan tänkte jag byta olja och
noggrant rostskydda bilen.
Jo förresten, dessutom ska jag byta handskfack. Vänta bara!
PS Det är roligt hur vi som kör 75 V8
håller ihop. Tydligen har vi minst ett par läsare med samma modell i
garaget. En som hört av sig skulle förresten köpa den extremt ovanliga
kombiversionen som fanns till salu i Ã-rebro. Hur gick det med det? DS.
