Plus 11 000 mil - nej tack!

Om inte besiktningsprotokollet är fullt av tvåor eller besked om körförbud brukar jag inte detaljstudera det. Så länge det är »carte blanche« viker jag bara arket prydligt och lämnar Bilprovningen så snabbt jag kan, innan de ångrar sig.
Det var därför en ren slump att jag ett par veckor senare bläddrade i pärmen med alla fordonshandlingar och upptäckte att min bil plötsligt gått 22 586 mil i stället för de 11 586 som vägmätaren visar. Åtminstone enligt protokollet från Bilprovningen.
Eftersom jag själv nogsamt gick igenom alla gamla service- och besiktningsprotokoll innan jag köpte bilen vet jag värdet av ordning på siffrorna. Varje blotta i försvaret kommer att ifrågasättas av en framtida köpare.
Jag stålsatte mig och körde tillbaka till Bilprovningen, beredd till strid. I dessa tider av mätarfusk torde besiktningspersonalen vara luttrad vid folk som ska tjafsa om miltal i protokollen.
Men bättre bemötande kunde jag inte ha fått. Jag redogjorde för den trista situationen hos stationschefen som raskt kallade fram killen som besiktigat min bil. Vi tittade gemensamt på vägmätaren, konstaterade knasigheten och mindre än en vecka senare hade jag ett nytt protokoll med posten. Inga muntra miner förvisso, men heller inga sura och framförallt inget ifrågasättande av min heder.

Denna bitterljuva historia

utspelade sig i höstas och sedan dess har Porschen slumrat i varmgaraget. Min pappa har tittat till bilen regelbundet, vyssjat om den verkat sova oroligt och sett till att den varken försmäktat av värme eller frusit.
Ändå var bilen svår att väcka i mitten av april, inte så konstigt eftersom jag struntat i att underhållsladda batteriet. Visserligen hoppade den gamla aktersnurran igång helt utan tvekan så snart startkablarna anbringats, men det blir tröttsamt att kabla igång varje gång. Vi Bilägare-Erik konstaterade enkelt att en cell i batteriet kroknat och 832 kronor senare går bilen klockrent.
Trots sol ute och sol i sinne har jag drabbats av tvivel. Det vore mycket roligare att ha en entusiastbil där hela familjen kan följas åt. Lillan och jag får visserligen plats, men min fästmö har tröttnat på att kröka nacke i baksätet.
Köp en m-bil från bmw, säger någon. Men nej, det är nog inte riktigt min grej. Inte i dag i alla fall. Så vad återstår,jag får väl inte igenom köp av en grön Espada…*