Kit Car? Nej tack!

Nu har det gått sex månader sedan jag importerade min Midas Gold. Trots två besök hos Bilprovningen har jag ännu inte fått några svenska nummerskyltar. Anledningen är att Vägverket är osäker om Midas Gold är serieproducerad eller om den ska räknas som en kit car. I det förra fallet skulle det räcka med de brittiska registreringsdokumenten för att få in den i bilregistret. Det andra alternativet orkar jag inte tänka på.
Vägverket hänvisar till personalbrist men berättar att man haft minst ett sammanträde om min bil men att man behöver ytterligare ett. Tänk, en samling allvarliga herrar (och kanske någon dam) som ingående diskuterar mitt lilla plastbadkar!

Jag har i alla fall sett till att de fått ett ordentligt underlag. Midas finns nämligen fortfarande på marknaden, om än i modifierad form och med Rover K-motor istället för min gamla Hundkoje-snurra.
Tillverkaren heter Alternative Cars och har försett med mig allt möjligt nyttigt. Som ett brev som intygar att alla mekaniska komponenter i Midas Gold kommer från småbilen Austin Metro. Samt dokument från när Midas gjorde krockprov på brittiska MIRA-banan.
Provet gjordes i april 1986 och som exempel på bilens sunda konstruktion kan rattstångsprovet nämnas. Då ansågs det i sin ordning att rattstången trycktes in upp till 127 mm i kupén vid en väggsmäll i 48 km/h. Midas rattstång flyttade sig 15 mm.
Naturligtvis har det varit ett helsike att hålla sig från att gasa under den milda Skånevintern. Turligt nog var MHRF vänliga nog att acceptera en entusiastförsäkring bara på chassinumret så jag har kunnat göra ett par provturer. Förutom att njuta av insugsljudet från den feta SU-förgasaren har jag då bland annat kunnat testa blinkersen jag monterade i backspeglarna. Ett obestridbart krav på en 1988 årsmodell. Serieproducerad eller inte.