HEJA, HEJA!

Jag har lagt märke

till att vi hejar på varandra.Det började redan första morgonen i mitt Alfa-liv, efter utkvitteringen av nycklar och instruktionsbok till GT:n hos generalagenten i Uppsala. En pigg gammal röd 33:a blixtrade med (det som var kvar av) helljuset på håll och när vi möttes stack föraren ut vänsternäven genom rutan och gjorde tummen upp.

Så har det fortsatt, oss Alfa-ägare emellan. Vi hejar friskt och helljusblinkar förföriskt. Rena 1950-talsfasonerna, mycket trevligt.

Ännu har jag dock

inte stött på så många gt-modeller att vinka åt, något jag noterat med blandade känslor. Det är roligt att ha en udda bil, hittills i år har det bara sålts 63 stycken i Sverige vilket antagligen är under förväntan. Å andra sidan kan jag inte annat än beklaga dem som inte törs unna sig en så här förträffligt mysig skapelse, om man nu har chansen att vika av i plåthavet av BMW.

Jag vet ingen annan hyfsat användarvänlig bil som ger en så oavbruten och uppfriskande närvarokänsla under körningen som den här. Här ligger enligt mitt förmenande den bayerska konkurrenten i lä. En gt med tvålitersmotorn erbjuder inte extrema fartresurser, även om det kan gå undan anständigt när det behövs. Men bilens balans, den superprecisa styrningen, de korta slagen i pedalerna och i växellådan och det subtila orret när jts-fyran trycker på mot rödmarkeringen: allt är avvägt i ett gyllene snitt för riktig bilharmoni. Jag vill egentligen aldrig kliva ur.

Det har blivit väldigt

många småvägar hem till Uppsala från jobbet i Stockholm, tro mig. Inte för att jag ska köra fortare än tillåtet men just för att det går att köra så himla snyggt i den här bilen. Endera dagen ska jag nog ta ut den i Automobils A-sprint också, pina lite extra och se vad datorn klockar bilen till.

Pendlingskörning resulterar i en förbrukning på ca 0,85 liter milen, inte mycket att orda om egentligen. Med äggfot går det att krypa under 0,8 och jag har hittills aldrig varit över 0,95.

Härom dagen upptäckte

jag en oväntad finess: i likhet med Saab har Alfa Romeo GT så kallad night panel. Man kan alltså släcka delar av instrumentbelysningen vid nattkörning. Vilsamt för ögonen, det gäller bara att knappa sig fram till rätt adress i den något fippliga lilla färddatormenyn vars knappar finns till vänster om ratten.

Står du i begrepp att satsa på en Alfa rekommenderar jag absolut att du ska lägga några lappar extra och få xenonstrålkastarna, de är helt överlägsna de stearinljus Alfa skickar med som standard. En typisk Alfa-sak har jag noterat så här långt: bakluckan gnekar en smula i tätningslisten mot karossen vid öppning/stängning. Jag tror att jag kan leva med det, några andra irritationsmoment har jag inte upptäckt.

Snart står snön för dörren och valet av vinterdäck stundar. Dubbat eller dubbfritt, som alltid är det frågan och jag är veligare än någonsin. Hej, hej!