grusåkarglädje!
Calles lilla röda ute på vägarna igen. första anhalt bilprovningen - tio år sedan sist!
Strax efter vårväckningen stundade besiktning för den lilla bilen, för första gången sedan 1996. Läge alltså att ta sig ett varv runt skapelsen och kolla sakernas tillstånd. Dags för nya däck? Absolut, de som suttit på i evigheter fnasade i småbitar mot asfalten när bilen kom på rull. Bakdäcken hade nog aldrig bytts sedan 1970, lite synd att behöva göra det nu alltså men nöden hade nu ingen lag. Tyvärr hade däckgubben inga 145/13 hemma så jag fick skaffa breddäck. Två tusen spänn för fyra nya Uniroyal 155/13 är skäligt, tycker jag nog. Oljebyte + filter och en tändinställning senare varvade Fiaten precis som den skulle.
Så blev det dags att gå i riktig närkamp med den dokumentation som följde med bilen, det hanns aldrig i höstas då bilen brådstörtat införskaffades och direkt forslades till vinterladan. Det blev rolig läsning. Bilen såldes ny av Gustaf Nyström Motor i Uppsala i april 1970 och tilldelades ett registreringsnummer i form av ett palindrom; C71917. Ur den närmast oöppnade instruktionsboken föll plötsligt en oanvänd dekal, »Automobil Club Fiat Sverige«, med misstänkt doft av 1976. Hade prästen (jo, det var faktiskt en präst som köpte bilen ny) gått med i märkesklubben?!
Serviceboken var
fullständigt stämplad till och med 6 500 mil, samtlig service utförd på ok-macken i Ã-rbyhus i Vendelbygd, Uppland. Vidare grävningar gav vid handen att bilen under 1990-talet, fram till avställningen 1996, rullat blott 65 mil - och sedan 1980 inte längre än 140 mil! Lite av ett helgerån att börja köra nu, men bilar mår ju bäst av att brukas. Det finns inte ett knirr i bilen, samtliga bussningar, damasker etc. ser ut som nya. Det stärker mig i min uppfattning att Fiat egentligen är en himla bra bil, det är alltför många av ägarna som negligerar underhållet bara eftersom bilarna är så billiga i inköp och drift.
Jag for så till Bilprovningen med gott håg och stort självförtroende, man har ju lärt sig att känna när krutet är torrare än annars. Mannen med hammaren log förtjust, inte av rostaptit utan för att han hade haft flera stycken Fiat 128 och mindes dem med glädje. Han uppträdde dock så myndighetsmässigt man ska kräva och efter allt nagelfarande kom domen: Kör på, det finns inte ett fel på den här bilen! En härlig känsla, nu ska det bli kul att ta sig an det lilla slipnings- och lackeringsarbete som trots allt behövs för att det optiska ska stå i samklang med det mekaniska. *
Kommentarer
Väldigt bra artikel! Läste denna i skolan. Jag har sätt bilen x-antal gånger när jag har varit förbi erat hus. Mycket fin bil! Synd att jag är 17 år och inte hade råd med bilen! verkar vara bra förstabil.
Kul läsning. Har själv en -77 som nån filur innan mig knåpat fast runda lysen från en VW LT31 istället för de ruggiga rektangulära originalljusen. bra ljusbild är det iaf.
Grusåka är kanon med denna bil. Full gas, ett ryck i ratten o lite vänsterbroms så kastar den ut bakändan så även volvo 740 tappar hakan. helt livsfarligt men helt underbart. Märkte förra vintern att bakhjulen var helt galet justerade, troligtvis av dikeskörning/trottoarkant/galen "hjulinställare" så jag fick göra en ganska rejäl justering med lite brickor i bärarms infästningarna bak. Hela 12mm var det toe in totalt på bakhjulen. inte så konstigt del ålade sig fram på vintern med skräck i halsgropen. etfer det blev maskineriet lite frusen o lyckades trolla ner kylarvattnet i motoroljan så det sprutade gråbrunt kladd i hela motorutrymmet. bytte toppackning, skruvade ihop o startade. Den gick nästan felfritt. förutom att det stod halmeterlånga eldflammor ur förgasaren. lossade fördelaren. justerade ögonmåttet o vred hela kalaset ett halvt varv. Gick som en klocka. dock så lyckades kompressionen leta sig ur till kylarvattnet igen efter ett par veckor. bort med luftfilterlådan och ventilkåpan. fram med dragskaftet o tog i för hela skandinavien på topplocksbultarna. Det var 2 år sedan. den har funkat galant sedan dess vilket inlkuderar ett ljud som påminner om MB diesel från 70talet men vid höga varv o vinterväglag så har man fullt upp med att rycka i alla dess spakar o pedaler för att hålla den italienska sportbilen på rätt köl. Bättre motor ligger bara o väntar på att döden ska knacka på hos originalmaskinen, som dessutom lyckades få trippen att visa noll igen. Nybilskänsla eller vad? =) riktigt rolig bil.