Bumsen bortbytt

Som någon kanske minns införskaffades en ny bmw 330i Touring i november förra året. Jag charmades svårt av konceptet stark sexa, bakhjulsdrift och den ursnygga kombikarossen. Så till den grad att jag i princip bestämde mig för bilen efter en glutt i de glättiga säljbroschyrerna - jag provkörde aldrig ordentligt.

Redan efter leveransen

 blev det klart att äktenskapet med bilen kanske inte skulle bli lyckligt. Bilen var i och för sig 100 procent felfri och solid som en Tigertank, men efter nära 800 mil kändes det fortfarande inte som om motorn lossnat riktigt. Svag på låga varv som alla BMW-sexor, men inte heller någon riktig varvillighet. Maskineriet på 231 hk-sexan saknar totalt det bett och den sång jag var ute efter. Inte heller vägegenskaperna motsvarade den feta prislappen på nästan 400 tusenlappar.

M-paketet gjorde visserligen bilen lite spänstigare, men någon riktig styrvillighet finns inte. Däremot spårkänslighet och ett ganska högt vägljud. Faktum är att min gamla 325i coupe 1994 som köptes för 37 000 kronor, en tiondel av 330-priset, var betydligt roligare att köra.

Eftersom det blev

allt klarare att BMW:n inte var rätt började jag umgås med tanken att ta den enorma värdeförlusten och gå vidare. En teori var att skaffa en gammal Porsche 911 plus en sunkbil att ha på vintern. Nästa gick ut på att ordna en mini-RS6 genom att chippa en begagnad a6 2,7TQ till runt 350 hk. Bra inköpsekonomi, men tunga förmånsvärden.

Den bästa kompromissen mellan sportighet, komfort, lastförmåga och en rimlig tjänstebilskalkyl blev i mitt fall blev en ny A4 2,0T Quattro. En provtur avslöjade en agilitet bmw:n aldrig kommit i närheten av. Motorn upplevs trots sina endast 200 hk (och det kommer mer...) som betydligt rappare än bayraren. Jag vet inte heller vad som gjorts med det nya A4-chassit men hasandet över framhjulen har man trollat bort.

Men först skulle

 bumsen säljas. Annons på Blocket om nästan ny 330 med massa utrustning och 19 månaders garanti kvar appellerade på den hårt prutande Patric, som därmed fick göra sitt livs bilaffär.

Har redan kört några hundra mil med Audin och kan tydligt se skillnaden mellan bilarna. Bumsen var avpassad för snabb transport utmed tyska motorvägar. Först i hög, jämn fart kändes det som om bilen började trivas. Motorn kurrade skönt och bilen låg fint i snabba böjar.

Ådin klarar också

dessa discipliner utan ansträngning, men har även förmåga till rappa omkörningar och härlig spänst på småvägar. Dessutom kommer man sannolikt att ha stor glädje av fyrhjulsdriftens stabilitet i vinter.